”Vi vägrar hålla käften”:

”Vi vägrar hålla käften”:
Den kommunala strejken 2003 i globaliserings kölvatten
Av Siawash Goudarzi Handledare Jukka Gronow

Uppsala Universitet
Sociologiska institutionen
D-uppsats i sociologi vt-
Abstract
Syftet med denna uppsats är att redogöra för den svenska globaliseringsdiskursen i samband med den kommunala strejken 2003. I uppsatsen läggs tyngdpunkten vid sociologiska uppfattningar av begreppet globalisering. För att diskutera olika frågor rörande globalisering görs en innehållsanalys av de största svenska tidningarna DN, SvD och Aftonbladet. Innehållanalysen av pressartiklarna visar att i tidningarnas strejkbevakning återspeglas de politiska diskussionerna rörande de samhälleliga förändringarna i en kontext av globalisering. I tidningarna diskuteras välfärdstatens betydelse för det svenska samhället, den offentliga sektorns framtid, privatiseringen av de statliga tjänsterna, fackföreningarnas framträdande och kvinnornas kamp för jämställdhet utifrån olika politiska perspektiv. Utifrån det sociologiska teoriresonemanget kan det avläsas hur debatten om globalisering varit intensiv under den period då strejken pågick. Hur har globalisering påverkat det svenska samhället? På vilket sätt berörs den politiska makten av globalisering? Vad är den grundläggande åtskillnaden mellan vänster och höger i fråga om synen på globalisering? Varför är ”globaliseringsskeptismen” stark i Sverige? Dessa är de frågor som jag försöker att svara på i uppsatsen.

Nyckelord
Globalisering, Giddens, Beck, Individualisering, Privatisering, Genus, Den svenska välfärdsstat modellen, Strejk, Aftonbladet, DN, SvD.


1 Inledning
Globaliseringen är idag ett icke obetydligt inslag i våra liv, och den innebär en grundläggande förändring av hela vår livssituation. Det är helt enkelt i denna fortlöpande förändring vi lever nu (Giddens, 2003b: 33)
Globalisering är ett begrepp som nuförtiden finns nu överallt, inte bara i akademiska diskussioner utan också i det vardagliga samtalet. Vi hör dagligen ordet globalisering i olika samanhang; i politiska tal, i den ekonomiska debatten, i sociala sammanhang, i den kulturella debatten etc. Trots en global spridning av globaliseringsbegreppet, varierar diskussionen kring begreppets innehåll från land till land, från region till region. Olika uppfattningar framförs i detta sammanhang beroende av politisk färg och institutionell tillhörighet.
Sociologen Ulrich Beck anser att i de västeuropeiska länderna som kännetecknas av en omfattande välfärd och offentlig sektor ses globalisering allmänt inte som någonting positivt. Istället betraktas globaliseringen som ett hot mot den politiska inre angelägenheten och mot bevarandet av välfärdsstaten. Sverige som ett land med en omfattande och generös välfärd tillhör de länderna där enligt Beck (1998:31) ”globaliseringschocken” är påtaglig.

Hur man ser på globaliseringen i Sverige och vad som betonats och diskuteras i svensk debatt är de centrala frågor som berörs i denna uppsats. Det finns dock flera möjliga vägar att välja för att närma sig debatten om globaliseringen i Sverige. Den akademiska debatten är den första tänkbara vägen. Andra vägar är de politiska partiernas, fackföreningarnas och arbetsgivarorganisationernas uppfattningar om globaliseringen. Den tredje är den svenska pressens globaliseringsdiskussioner. Den fjärde vägen är helt enkel att bemötta de vanliga människorna och fråga om deras uppfattningar rörande globalisering. De ovan nämnda möjliga vägarna var alla betydelsefulla i denna uppsats för att kunna nå en helhetsbild på globaliseringsdebatten. Av den anledningen tänkte jag på ett fall som skulle innefatta flera av de ovan nämnda diskussionsområdena.

Den kommunala strejken 2003 var ett sådant fall. När mer än 80 000 av Kommunals medlemmar i 136 kommuner gick ut i strejk blev detta den största kommunala strejken någonsin i Sverige. ”Vi vägrar hålla käften”, var ett av slagorden på de strejkandens banderoller. Trots att 82 procent av medborgarna stödde strejken, tog den slut efter fem veckor med ett avtal som uppfattades som uselt av många strejkare. Då strejken pågick diskuterades på ett omfattande sätt i pressen stora samhälleliga förändringar utifrån olika politiska perspektiv som enligt min mening ur ett sociologiskt perspektiv kan förknippas med globalisering.

1.1 Den kommunala strejken 2003: Bakgrund
Här ges en bakgrund till den kommunala strejken 2003. Avsnittet ska ge en kortfattad beskrivning av hur strejken startades, utvecklades och till sist upphörde. Det kan redan påpekas att avsnittet inte fokuseras på strejkens orsaker i ett samhälleligt eller sociologiskt sammanhang utan bara beskriver strejkens händelseutveckling.

Den 22 oktober 2002 säger Kommunal upp det treåriga avtalet med kommuner och landsting. I januari 2003 säger Kommunal nej till ett bud från arbetsgivarna som innebar 4,2 procent lönehöjningar till vissa grupper inom vård och omsorg samt två procent till övriga. Den totala lönehöjningen var alltså 3,2 procent. Den 28 mars lämnar medlarna sitt första bud som ger fem procent till vissa grupper av vårdanställda och två procent till övriga. I genomsnitt skulle lönehöjningen bli 3,7 procent. Kommunal hade invändningar mot budet och det accepterades inte. Den 7 april lämnade medlarna sitt slutbud som skulle ge 3,9 procent i genomsnittlig ökning 2003 och två procent nästa år. Pengarna skulle främst fördelas till vårdanställda. Kommunal säger nej igen till slutbudet och strejken blev oundviklig.

Den kommunala strejken inledes 23 april och avslutades den 28 maj 2003. Den var den största strejken någonsin i Kommunals historia när 83 000 medlemmar var ute i strejk i mer än 136 kommuner. Huvudkravet gick konkret ut på höjda löner upp till 5,5 procentenheter för alla kommunals medlemmar. Enligt en TEMO-undersökning som publicerades på DN den 26 april stödde 82 procent av medborgarna strejken. I undersökningen ansåg 97 procent att det var viktigt att höja lönerna inom vård och omsorg. Trots detta blev resultatet ett tvåårigt löneavtal med en genomsnittlig ökning på 3,95 procent. Avtalet som kallades Rond 2 innebar att lägsta lönerna höjs i två etapper till 14 000 kronor men samtidigt lämnades det utrymme för lokala förhandlingarna i framtiden .

1.2 Motivering av valet för den kommunala strejken
Medierna anses sätta dagordningen för vad som är viktigt att diskuteras och tas upp i den politiska sfären. Men man kan också påstå att vissa politiska händelser ibland kan vara så viktiga att det är den politiska händelseutvecklingen i fråga som i själva verket sätter agendan för medierna. Den kommunala strejken 2003 kan betraktas som en sådan politisk händelse som satte dagordningen i nästa två månader för de svenska medierna.

Jag har valt att studera den kommunala strejken 2003 i relation till globaliseringsdebatten av följande skäl. För det första kan man urskilja de senaste samhällsförändringar utifrån olika politiska perspektiv i en strejkbevakning. Den kommunala strejken var den största strejken någonsin i kommunals historia. En sådan stor politisk händelse innebar att olika politiska åsikter från de stora politiska partierna ventilerades och man diskuterade samhällsutvecklingen från olika perspektiv. För det andra bevakades strejken som en stor händelse av medierna, en bevakning som enligt medieanalysföretaget Observer var större än bevakningen av händelserna i Göteborg i samband med EU-toppmötet 2001. Detta innebar att olika politiska uppfattningar från politikerna, institutioner samt medborgarna återspeglades av medier. Och på detta sätt blev perioden då strejken bevakades av pressen ett ypperligt tillfälle för mig att studera diskussionerna kring alla de samhälleliga och politiska frågor som i sin tur kan kopplas till globaliseringsdebatten. För det tredje var själva strejken en kamp mellan två olika institutioner, eller rättare sagt två olika politiska uppfattningar, dvs. fackföreningarnas och arbetsgivarorganisationens syn på samhällsförändringar. Sammanfattningsvis kan man säga att den kommunala strejken omfattar olika element som relateras till globaliseringsdebatten i dagens svenska samhälle.

1.3 Syfte och problemformulering
Huvudsyftet med denna uppsats är att utröna hur globaliseringen diskuteras i Sverige och kring vilka frågor fokus riktats. Här läggs tyngdpunkten vid sociologiska perspektiv och tolkningar av begreppet globalisering. För att nå detta syfte ska jag applicera teorier om globaliseringen på ett praktiskt fall, dvs. den kommunala strejken 2003.
För att analysera och diskutera dessa frågor vänder jag mig till de största svenska dagstidningar som DN, SvD och Aftonbladet för att där studera vad som har skildrats och skrivits om den kommunala strejken utifrån olika politiska hållningar.

1.4 Avgränsning
Jag ska begränsa mig till de viktigaste samhällsförändringar som båda Giddens och Beck inkluderar i sina respektive globaliseringsdiskussioner. Dessa är individualisering, välfärdstaten, institutionella omvandlingar, privatisering samt kvinnors stärkta ställning. Dessa perspektiv valde jag dels för att de har stor betydelse i globaliseringsdiskussion och dels för att jag ska kunna med hjälp av dessa olika perspektiv studera och analysera pressartiklar. Med andra ord är dessa perspektiv viktiga verktyg som används i innehållanalysen i den senare delen av uppsatsen. Fokus ligger på den ekonomiska aspekten av globalisering utifrån en sociologisk tolkning.

1.5 Disposition
I kapitlet 2 ska globaliseringen diskuteras med tonvikt på Giddens och Becks teoretiska bidrag till globaliseringsdebatten. I avsnitt 2.1 definieras först begreppet modernitet som en introduktion till huvudtemat globalisering och sedan diskuteras själva begreppet globalisering mer utförligt. I avsnitt 2.2 diskuteras de olika perspektiv som både Giddens och Beck inkluderar i globaliseringsdiskursen, t.ex. individualisering 2.2.1, välfärdstaten 2.2.2, institutionella omvandlingar och privatisering 2.2.3 samt kvinnors stärkta ställning i globaliserings tidevarv 2.2.4. I avsnitt 2.3 beskrivs kortfattad den svenska modellens bakgrund, innehåll samt dess omvandling under påverkan av globaliseringen. Här redovisas de olika avregleringar och privatiseringar mellan åren 1980 och 2000 som en följd av globaliseringen. I avsnitt 2.4 behandlas frågan om globaliseringsskeptikerna både bland högern och vänstern med fokusering på globaliseringsskeptikerna i Sverige. Kapitel 2 avslutas med avsnitt 2.5 som är ämnad som en sammanfattade diskussion för den teoretiska delen av uppsatsen. I kapitel 3 presenteras uppsatsens undersökningsmaterialet. I kapital 4 appliceras teorierna rörande globalisering. I detta kapitel beskrivs först metoden för den kvantitativa innehållsanalysen i avsnitt 4.1- 4.1.1 och metoden för den kvalitativa innehållsanalysen i avsnitt 4.2- 4.2.1. Avsnitt 4.3 är avsett som en analysdel och den är knuten till den kvalitativa innehållsanalysen som görs i form av en diskussionsanalys. Detta avsnitt består av tio mindre avsnitt eller delar, i avsnitt 4.3.1 – 4.3.1.5 analyseras DN artiklarna, i avsnitt 4.3.2 – 4.3.2.1 analyseras artiklarna i SvD och i avsnitt 4.3.3 – 4.3.3.1 analyseras artiklarna i Aftonbladet. Detta kapitel avslutas med en kort sammanfattning, avsnitt 4.3.4. Uppsatsen avslutas med en avslutande diskussion i kapitel 5.

2. Teori
I detta kapitel ska globaliseringen diskuteras kortfattat ur ett sociologiskt perspektiv utifrån de två moderna sociologerna Giddens och Beck. Skälen till att jag valt just Giddens och Beck som globaliseringssociologer är följande. Det första är att båda är idag två av de mest kända teoretikerna inom sociologin i allmänhet och inom globaliseringdiskussionen i synnerhet. Det andra är att båda sociologerna har diskuterat och framfört sina åsikter om globaliseringen och dess effekter just på ett land som Sverige, alltså mitt forskoningsområde i uppsatsen. Det tredje är att ingen av dessa sociologer ser globaliseringen som någonting endimensionellt, utan globaliseringen är för dem ett mångdimensionellt fenomen som omfattar politiska, ekonomiska, kulturella och teknologiska dimensioner. De ovannämnda anledningarna gör att både Giddens och Becks teorier blir relevanta i denna uppsats.

Till och börja med skall jag diskutera olika definitioner av globaliseringsbegreppet. Sedan ska jag företa en djupare diskussion om globaliseringen med fokus på de olika perspektiv av globaliseringen som kan förklara dagens samhälleliga förändringar. Dessa perspektiv är individualisering, välfärdstatens institutionella omvandlingar och privatiseringen samt genusperspektivet som både Giddens och Beck inkluderar i sina diskussioner av globaliseringen. Det är viktigt att redan här påpeka att dessa aspekter av globalisering diskuterades på ett omfattande sätt i svensk press under den kommunala strejkbevakningen. Efter det presenteras en kort beskrivning av den svenska välfärdsstatsmodellen. Här hävdas att olika avregleringar och privatiseringar i början av 1980-talet var en följd av globaliseringen.

2.1 Vad innebär globalisering? En introduktion
Eftersom både Giddens och Beck ser globaliseringen som en fortsättning på moderniteten är det viktigt att först säga några ord om modernitet. Enligt Giddens (2003b:13) avses med begreppet ’modernitet’ de former av socialt liv och social organisation som växte fram i Europa från 1600-talet och framåt. Modernitet är enligt Giddens (2003b:62, 2002:24-25) ett mångdimensionellt begrepp som baseras på fyra institutionella dimensioner som ”övervakning” (informationskontroll), ”kapitalism”, ”militär makt” (monopol på våld) och slutligen ”industrialism” som i en ”radikaliserad modernitet” ersätts med globalisering. Trots de risker och faror som modernitet skapade i och med sin födelse har den huvudsakligen inneburit större möjligheter för människor att leva ett lättare, bättre och tryggare liv. Det som är centralt i Giddens resonemang kring modernitet är förhållandet mellan tid och rum, vilket innebär att relationer mellan människor har blivit tätare och avståndet mellan dem blivit allt kortare. Detta resulterar enligt Giddens (2003b:29) i att sociala relationer ”lyfts ut ur sina lokala interaktioners förhållande” i och med detta därför krymper avståndet mellan rummen.

Modernitet hänger samman med enligt Giddens (2003b:81-88) individualitet. I moderniteten erbjuds individerna större möjligheter att skapa sina egna identiteter. Relationerna mellan individer präglas av en inriktning på självförverkligande. Individualism är alltså kärnan i Giddens teorietiska resonemang om modernitet. Det moderna individualiserade samhället tenderar att bli globaliserat, vilket betyder att platsen blir oviktig och avståndet mellan människor minskar. Mot denna bakgrund kan man konstatera att Giddens ser på modernitet som en fortsättningsprocess, vilket betyder att moderniteten intensifieras, radikaliseras, individualiseras och globaliseras, snarare än att den upphör.

Globaliseringens dimensioner består enligt Giddens av systemet av nationalstater, den kapitalistiska världsekonomin (transnationella företag), internationell arbetsdelning (differentiering av industrin) och den militära världsordningen. Om globaliseringens dimensioner jämförs med modernitets dimensioner kan man se att respektive dimensioner i stor utsträckning är desamma. Sålunda kan man förstå varför Giddens ser globaliseringen som en fortsättning på modernitetens och varför han benämner den ”radikaliserad modernitet”. Giddens (2003b:67-70) verkar delvis hålla med Wallersteins (2001) teoretiska resonemang om globalisering. Wallersteins teori bygger mer på ekonomi än den politiska maktstrukturen och har industrialism och kapitalism som huvudteman. Giddens (2003a:29) ser också de ekonomiska effekterna, och då i synnerhet effekterna av det globala finanssystemet, som viktiga drivkrafter bakom globaliseringsutvecklingen. Men samtidigt betonar Giddens (2003b:26) att ”globalisering är inte bara ekonomisk till sin karaktär utan också politisk, teknologisk och kulturell” .

Beck (1998:42ff) ser på globaliseringen som en politisering av samhället i den bemärkelsen att nationalstaters monopol på makt och politik försvagas, men samtidigt har marknaden och nya sociala rörelser trätt fram på den politiska arenan. Traditionella huvudaktörer i nationalstaten som regering, parlament och fackföreningar genomgår stora förändringar i takt med att icke-platsbundna och nya sociala rörelser, kommunikativa nätverk, marknadsrelationer och nya livsstilar träder fram. Alla dessa samhälleliga förändringar inom ekonomi, politik och kultur karakteriserar han som ”den andra moderniteten” och den sker i en tid som Beck kallar ”globalisering”. I citatet nedan betonar Beck att alla samhällsinstitutioner är berörda av globaliseringen och att ingen kan komma undan utan globaliseringens effekter:

Välfärdsstaten och pensionssystemet, socialbidragen och kommunalpolitiken, besluten över infrastrukturer, fackföreningarnas organiserade makt, avtalsrörelserna, skattesystemet och föreställningen om en ”rättviss beskattning” – allt smälter under globaliseringens heta sol samman i frågan om vad som bör gå att politisk gestalta. (1998:13)

Giddens (1999:59) använder sig av begreppet ”subpolitik” för att skilja den traditionella politiken inom ramen för staten och en ny sorts politik som utförs av de yngre generationerna. Den kallas subpolitik för att den är utomparlamentarisk och har en ’reserverad inställning’ till de etablerade politiska partierna. Med detta vill Giddens också peka på en annan aspekt, nämligen det minskade intresset och tilltron från den nya generationen till stora politiska partier. Enligt Giddens kommer (1999:60) misstron inte till uttryck bara i förhållande till de traditionella partierna utan också till ”andra auktoritetspersoner” som poliser och advokater och till och med läkarna. För att begreppet ”subpolitik” inte ska misstolkas säger Giddens att det faktum att politiska partier befinner sig i kris betyder inte att det allmänna intresset för politiken har minskat, tvärtom. Här instämmer Giddens (1999:60) med Beck och säger att det är inte fråga om ”avpolitisering” utan ”politisering”. Sociala rörelser, frivilligorganisationer, de gröna, små populistiska partier på högerkanten och andra utomparlamentariska organisationers framväxt under de senaste decennierna kan åberopas som tecken på den nya politiska situationen.

Allt detta innebär inte att nationalstatens roll som en politisk apparat försvinner från den politiska arean. Nationalstaten och dess styrelseform ändras men den fortsätter att spela en avgörande roll i dagens värld även i framtiden. För att de nationella staterna i väst ska anpassa sig till den globaliserade världen och dess förändring föreslår Giddens (1999: 61, 82-85) genomförandet av maktdelning mellan flera aktörer. Den nya maktutövningsanpassningen kallas av honom (1999: 82) för ”decentralisering” eller ”demokratins demokratisering” vilket innebär att den centrala makten fördelas mellan olika lokala maktcenter t ex i kommuner. Förutom det, måste den centrala makten effektivt kämpa mot korruption som ibland tycks vara oundviklig i den stora statsapparaten och den bereda offentligheten. Kravet på administrativ effektivitet och stora och genomgående reformer ska sättas på de nationella staternas agenda. Här ser Giddens till exempel Sveriges energipolitik som ett bra exempel på reformer och demokratisering. Ett land som enligt honom kan vara en förebild för andra västdemokratier.

Termen ”politisk globalisering” är kärnan i Becks teori om globaliseringen. Han betonar att det är ett misstag att politiken fortfarande likställs med staten. Politisering innebär att nya politiska grupper träder fram och konkurrerar med det politiska etablissemanget från både vänster och höger; grupperingar som blivit alltför likformiga. Denna sorts politik kallas av Beck (1996:143) ”subpolitik”, en politik som skiljer sig från traditionell politik på två sätt. Det första är att aktörer utanför det etablerade politiska eller korporativistiska systemet träder fram ”på samhällsgestaltningens scen”. Det andra är att det inte bara är de sociala och kollektiva aktörerna utan också individer som konkurrerar om den ”framväxande gestaltningsmakten i det politiska”.

2.2 Globaliserings följder : globalisering ur en sociologisk synvinkel
I det kommande avsnittet försöker jag diskutera de olika perspektiv som både Giddens och Beck inkluderar i globaliseringsdiskursen. Dessa perspektiv är individualisering, välfärdstaten, institutionella omvandlingar och privatisering samt kvinnors stärkta ställning i en kontext av globalisering. Valet av dessa perspektiv görs för att ge en helhetsbild av globaliseringens konsekvenser och påverkan på människor och samhälle.

2.2.1 Individualisering
Globaliseringen för Giddens (2003b:71) innebär individernas frigörelse från traditionella strukturer och därigenom individualiseringen av hela samhället. Giddens (2003b:27) anser att det är fel att förstå globaliseringen som något som bara berör makrosystemen i samhället eller ”den världsfinansiella ordningen” utan globaliseringen kan påverka de mest privata och personliga delarna av alla individers liv. Denna påverkan skapar självständiga individer med nya identiteter och den frigör individerna från tidigare kollektivt konstruerade strukturer.

Hur individualiseringsprocessen utvecklas och hur den förhåller sig till globaliseringen har en stor betydelse i Becks globaliseringsteori också. Individualisering är enligt Beck (2000:119-121) en process som har påverkats strakt först av industrialisering och sedan av moderniseringen av välfärdstaten och i och med globaliseringen har den intensifierats. Individens frigörelse från klass, skikt, familj och könsroller i och med globaliseringstid jämförs av Beck med individens frigörelse från kyrkans makt under reformationen. Den välfärdsstatliga moderniseringen på 1960 – och 70-talen med en hög materiell levnadsstandard och skapandet av ett väl utvecklat socialförsäkringssystem ledde till att individerna befriades från de traditionella klassvillkoren och familjerollerna. Detta betydde att individualiteten förstärktes och att individerna i stor utsträckning har ”blivit hänvisade till sig själva och sitt eget öde” (ibid.: 120). Individens egna ekonomiska villkor tvingar henne att sätta sig själv i centrum i sina livsplaner och avlägsna sig själv från kollektiva öden som till exempel massarbetslöshet på arbetsmarknaden Denna tendens till klasslöshet ses av Beck som ett stort steg mot individualisering:

Med de nya, otraditionella levnadssätten uppstår en ny omedelbarhet mellan individen och samhället, krisernas och sjukdomarnas omedelbarhet, i den bemärkelsen att samhälleliga kriser ser ut att vara individuella och inte längre uppfattas som samhälleliga (Beck, 2000:122).

Det som Beck (1996:134-135) poängterar är att man inte bör se individualisering som ”atomisering”, ”isolering” eller ”slutet för varje form av samhälle”. Individualisering betyder två saker enligt honom: den första är upplösningen av industrisamhällets likformiga livsformer och den andra är att individerna själva bildar och (om)formar sina livsformer.

2.2.2 Välfärdstaten eller välfärd utan staten
Ordet välfärdsstat är en kombination av välfärd och stat, det kan bli meningslöst att diskutera den ena eller den andra utan att man tar hänsyn till båda delarna och utan att man sätter dessa i ett större samanhang. Mot denna bakgrund ska jag först resonera kring globaliseringens påverkar på nationalstaten, och framförallt den svenska statens politiska roll i formandet av välfärden. Välfärden i Sverige har ett starkt samband med staten och den socialdemokratiska ideologin. Om man jämför Sverige med andra länder i Europa, finner vi att den svenska välfärdsmodellen i motsats till de flesta andra Europeiska länder drivs med statliga och inte vinstdrivande organisationer. I t.ex. Holland är det vinstdrivande organisationer som står för välfärd och social service och i länder som Tyskland, Belgien och Österrike står staten bara för hälften av välfärden. Sålunda är den svenska välfärden starkt knuten till staten och framförallt den socialdemokratiska ideologin. Giddens betraktar den svenska modellen eller med hans ord ”den nordiska modellen” som unik och menar att den skiljer sig på flera punkter från andra västeuropeiska välfärdstater:

De nordiska jämlikhetssträvandena har djupa historiska och kulturella rötter och är inte bara en produkt av den universalistiska välfärdsstaten. Där finns en bredare folklig förankring för höga skattenivåer än i de flesta andra västländer. […] Genom sin relativa storlek har den skandinaviska välfärdsstaten blivit en stor arbetsgivare, i synnerhet för kvinnor (Giddens, 1999:124).

Men som jag har diskuterat i tidigare avsnitt har nationalstaten genomgått stora förändringar i sin struktur och sin styrelseform. Samtidigt har frågan om välfärdstaten givit upphov till polarisering mellan vänster och höger och den är ett av de hetaste ämnena i globaliseringsdiskussionen. Kritiken riktas mot den toppstyrda fördelningen av stöd och förmåner, eller rättare sagt mot staten och den offentliga sektorns kontroll över välfärden. Från nyliberalt håll handlar kritiken om den stora utgiftsskalan för att klara den sociala tryggheten i välfärden. I en tid där nationalstater försvagas och deras roll omformas bör välfärden i vissa avseende separeras från staten menar både Giddens och Beck. Den traditionella välfärdsstaten drivs enligt Giddens (1999:123) på så sätt att staten tar hand om människorna, men ger däremot inte tillräckligt utrymme för den personliga friheten. Dessutom har vissa typer av välfärdsinrättningar blivit byråkratiska, alienerande och ibland ineffektiva. Samtidigt kritiserar Giddens (1999:54,73) nyliberalerna och säger att det är fel av högern att glömma bort den sociala rättvisan genom att blanda ihop jämlikhet och individuell frihet. Den sociala rättvisan har stor betydelse för att demokratin överhuvudtaget ska fungera. Ökad jämlikhet i sig innebär också att individerna får och kan utvidga sina friheter. Välfärdsstaten måste reformernas i två riktningar; å ena sida måste den ”uppfylla de sociala rättvisekraven” och å andra sidan vara öppen för att införliva olika valmöjligheter i samspel med den ekonomiska situationen i landet. ”Inga rättigheter utan skyldigheter” säger Giddens (ibid.: 123 ff.) vilket innebär att t.ex. en arbetslös inte ska ha bara rättigheter och få bidrag utan ska ha skyldigheter och aktiv söka jobb. Välfärdstaten måste reformeras och marknadsanpassas.

Den svenske nationalekonomen Assar Lindbeck (1998: 66, 68, 103) pekar på ett annat problem med det nuvarande välfärssystemet. Ett problem som han kallar för ”moralisk hasard” (moralisk risk) och det betyder att de högre bidragen som systemet erbjuder, skapar en beroendekultur och människorna drar rationella fördelar av dessa möjligheter. ”Moralisk hasard” leder i sin tur till ökad sjukfrånvaro i arbetet och lägre aktivitet i jobbsökandet. Dilemmat är enligt Lindbeck (1997:7-15) att ju högre bidrag välfärden erbjuder, desto större risk för ”moralisk hasard” och bidragsfusk.

Beck (1998:16-18) ser globalisering och framförallt det kapitalistiska systemets omvandling som någonting som har förändrat själva välfärdstatssystemet. ”Kapitalism utan arbete” och ”kapitalism utan skatter” syftar till massarbetslöshet i välfärdstatländer och att företags produktverksamhet placeras i lågavlönade länder. Medan vinsterna ökar för de globala företagen, står staten för kostnaderna för den höga arbetslösheten. Detta gör att det inte längre finns tillräckligt med pengar till finansieringen av välfärden. Dessa förändringar sker enligt Beck (ibid.: 18 ff.) ”utan parlamentsdebatt, utan regeringsbeslut, utan lagändringar” och utan att den nationella staten kan handla kraftfullt. I citatet nedan tar Beck den svenska Kullagerfabriken som ett exempel och säger:

Det som är bra för svenska Kullagerfabriken har inte på länge varit bra för Sverige. De transnationella företagen bryter upp ur nationalstatens ramar och säger de facto upp sin lojalitet med nationalstatens aktörer (Beck, 1998:20).

I frågan om det dialektikiska förhållandet mellan demokrati och välfärden har Beck och Giddens samma uppfattningar. Beck (1998:89) ser den marknadsekonomiska utvecklingen och urholkandet av välfärden som ett hot mot själva demokratin. Medborgarna måste jobba och tjäna pengar för att kunna uppfylla sina politiska fri- och rättigheter säger han vidare. Han betonar att det inte handlar om bara arbetslöshet eller välfärden utan ”[det] som står på spel är politisk frihet och demokrati i Europa”.

Den svenska staten och dess förhållande till välfärden är inte ett undantag i detta sammanhang. Jag kommer att diskutera dessa förändringar i avsnitt 2.3.

2.2.3 Institutionella omvandlingar och privatisering
I föregående avsnitt diskuterade jag svårigheterna med finansieringen av välfärden. Det kapitalistiska systemet har genomgått stora strukturella förändringar under de senaste decennierna. Beck (1998: 83-90) kallar det nuvarande kapitalistiska systemet ”kapitalism utan arbete plus utan skatt”. Detta kan delvis förklaras utifrån de teknologiska framgångarna som har gjort att för det första den globala kapitalismen klarar sig med allt mindre arbetskraft och för det andra att produktionsverksamheterna flyttas till lågavlönade länder. Dessa stora omvandlingar i det kapitalistiska systemet medför stora förändringar i andra samhälleliga institutioner. Därtill har gapet mellan företagarna och marknadsorganisationer å ena sidan och staten och fackföreningarna å andra sidan blivit större. Som en följd av detta har den traditionella sysselsättningen i tjänstesektorn minskat och därigenom har arbetslösheten ökat.

Den maktlöshet som människorna upplever inför de stora globala förändringarna är enligt Giddens (2003a 32-33,189,190) tecken på nuvarande institutionernas oförmåga. Det är därför som institutionerna måste antingen rekonstrueras eller ersättas med nya. Staten som en stor apparat måste begränsa sina maktbefogenheter och ge upp vissa monopol. Giddens tillägger vidare att tankesättet ”antingen – eller” hos politiska partier bör ersättas med ”både – och” i politiken. Institutionernas tradition och natur som nation, familj, arbetet lever kvar trots att ”inuti har de förändras”. Institutioner som Giddens kallar för ”skalinstitutioner”.

När det gäller de institutionella förändringarna har Beck en radikalare åsikt än Giddens och använder sig av uttrycket ”institutionernas död”. Han tillägger att de gamla institutionernas innehåll är döda men deras skal eller yttre form lever vidare. Vi har ”exempelvis klasspartier utan klasser” och ”arméer utan fiender”. Beck (1996:187)

Denna situation som råder på arbetsmarknaden och institutionernas strukturella förändringar gör att båda Giddens och Beck föreslår en rad institutionella reformer som till exempel decentralisering, avreglering och marknadsanpassning som alla kan summeras under termen ”privatisering” och upphävandet av statens monopol på flera områden. Makten ska återföras från staten och centralstyre till regioner, kommuner och städerna. Giddens (1999:109-110) konkreta förslag i detta samanhang är ”en ny blandekonomi” som dess uppgift är att ”skapa en dynamisk samverkan mellan offentlig och privat verksamhet” samtidigt som den kan dra fördel av marknaden utan att det allmännas intresse glöms bort. Det blir alltså en balans mellan avreglering och reglering på nationell såväl som på internationell nivå.

2.2.4 Genusperspektivet
I och med globaliseringseran har kvinnornas ställning stärkts i samhället. Det jämlikhetssträvande av kvinnor och deras starka ställning i samhället betraktas av Giddens (2003a:28) som en verklig revolution i vardagslivet. Individualisering som ett av globaliseringens kännetecken betyder inte bara individernas frigörelse från sina sociala klasstillhörigheter, utan också kvinnornas frigörelse från könsrollerna. Frigörelse från sociala klasser medför också en frigörelse från könsrollerna. De typiska kvinnliga yrkena genomgår förändringar och kvinnorna träder fram i mansdominerade yrken.

Beck (2000:122-130) ser de strukturella förändringarna inom familjen som kvinnornas frigörelse från traditionella könsroller. Han tilläger att det inte är brist på utbildning eller den sociala bakgrunden som gör att kvinnorna hamnar i ’nyfattigdom’ utan det är skilsmässorna, dvs. frigörelsen från ”äktenskapet och hushållsarbetet” som orsakar denna och deras position. På det sätt når individualiseringen familjen. Familjen åtskiljer sig från den gamla familjestrukturen och bildas av olika individer med sina olika självständiga livsstilar och den kallas av Beck för den ’tillfälliga förhandlingsfamiljen’.

2.3 Globalisering och den svenska välfärdmodellen
I detta avsnitt ska jag kortfattad beskriva den svenska modellens bakgrund, innehåll samt dess omvandling genom de senaste decennierna under påverkan av globalisering. Här används huvudsakligen Torsten Svenssons bok Marknadsanpassningens politik: Den svenska modellens förändring 1980-2000, men jag använder mig även av Det svenska experimentet skriven av Assar Lindebeck.

Den svenska välfärdsmodellen allmänt innefattar en generell välfärdspolitik som enligt Lindebeck (1997:7-8) har som sitt viktigaste mål att hjälpa individen med inkomstomfördelning över ”livscykeln”, att stimulera konsumtionen av sociala tjänster och att bekämpa fattigdomen. Dessa generella insatser i välfärden grundades enligt Lindebeck (1997:8, 1998:23) på ”överoptimistiska förväntningar om ekonomisk tillväxt” och i flera fall underskattades antalet arbetslösa och pensionärer i förhållande till antalet förvärvsarbetare. Den generösa välfärdsstaten befästes i slutet av 1960-talet. Det mest karakteristiska inslaget i den svenska välfärdsstaten som skiljer den från andra välfärdsstater är enligt Lindebeck (1998:25) sociala tjänster som till exempel barntillsyn, åldringsvård och sjukvård. Den svenska modellen har enligt Svensson (2001:15,145) fram till 1980-talets början inneburit en speciell kombination av en högre sysselsättning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och ett generellt välfärdsarrangemang. Dessa välfärdsarrangemang innefattade skolan, sjukvård för alla, fattiga såväl rika.

Den generella välfärdsstaten i Sverige brukar förknippas med socialdemokratin. Enligt Svensson (2001:11-13) har socialdemokratin istället för nationalisering och direkt kontroll låtit näringslivet ha ett stort handlingsutrymme i välfärden. Men i som vissa områden som serviceproduktion och socialförsäkringar har offentligheten den avgörande rollen. Detta har enligt Svensson resulterat i att den svenska socialdemokratin efter närmare ett halvt sekel maktutövning inte bara har tagit initiativ till politiska lösningar utan med ”staten som verktyg också omformat det svenska samhället”. Lindebeck (1998:26) förknippar formandet av de stora offentliga utgifterna med socialdemokraternas långvariga politiska dominans, en dominans som i sin tur har påverkat också andra partier för bibehållandet av den svenska välfärdsmodellen.

Den svenska välfärdsstatens universella karaktär har enligt Lindebeck (1998:28) bidragit till ett brett politiskt stöd för generösa och växande statliga utgifter, både bland bidragmottagare och i den stora grupp offentliganställda inom kommuner och landsting som producerar sociala tjänster. Trots det har den svenska generella välfärdsstaten utsatts för olika typer av marknadsåtgärder i form av avregleringar och privatiseringar under de senaste decennierna. Alla de marginella eller radikala reformer som har gjorts hittills syftade till att statens makt och åtagande skulle minskas. Dessa reformer visar enligt Svensson (2001:9, 14) att den svenska modellen kan ”vara på väg att ersättas av något nytt”. De borgerliga regeringar annonserade redan 1976 och 1979 vissa förändringar men det var först i och med socialdemokratins regeringstillträde 1982 som de första förändringarna genomfördes enligt Svenssons (2001) undersökning. Regleringarna av valuta- och kreditmarknad avskaffades 1982 av socialdemokraterna. Sedan dess har det skett delprivatisering eller avregleringen (som det ofta kallas i svensk medier) av många områden såsom daghem, skolor, sjukhus, stora delar av trafik- och transportsektorn och kommunikationsverksamhet.

Paradoxalt nog är det socialdemokratin som har genomfört flertalet privatiseringar. Enligt Svensson (2001:139 ff.) har socialdemokraterna vid nästan varje period när de kom till makten genomfört reformer i form av avreglering och privatisering som de borgerliga partier tidigare annonserat. Lindebeck (1998:108) har samma uppfattning och säger att när socialdemokraterna till exempel återvände till makten 1994 behölls de flesta reformer som den borgerliga regering genomförde och i vissa fall gick man till och med längre genom till exempel en ytterligare sänkning av ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet.

Den svenska modellens omvandling från offentligt till privat ägande resulterade enligt Svensson (2001:10-11, 50 ,73) i ’ökad pluralism’, ’ökad autonomi’, ’ökad privat finansiering’ och ’decentraliseringen’ (kommunalisering), mer eller mindre beroende på de olika områden som berörs av reformerna. Den statliga styrningen minskade utan att staten har gjort sig av med verksamheterna i större omfattning. Det traditionella sättet att bedriva politik i Sverige, dvs. genom en kombination mellan en formell parlamentarisk ordning och informellt verkande korporativa arrangemang, har kompletteras med nya former. Det innebär ”att den politiska makten förskjuts”. Reformerna har i själva verket inneburit förändringar av maktförhållandena och de existerande korporativa systemen har gett plats för privata och nya maktrelationer.

I fråga om varför dessa reformer genomfördes i Sverige svarar Svensson (2001:50) att globalisering eller enligt hans uppfattning (ökande och friare rörlighet för handel, kapital och arbetskraft) var en de av viktigaste mekanismerna bakom den svenska modellens omvandling. Enligt Svensson (2001:277) var reformen av kapitalmarknaden ett första viktigt steg mot ett öppnande av Sveriges gränser för utländska marknader och sedan när väl valutaavregleringsreformen genomfördes så skedde en mer formel anpassning till globaliserings villkor. Lindebeck (1998:73) undviker att använda begreppet globalisering i detta sammanhang och istället talar han om internationella förhållandena med betoning av Sveriges anpassning till EU.

2.4 Globaliseringsskeptikerna
Det finns både förnekare av och skeptiker till globaliseringen. Och de återfinns både bland högern och vänstern. Förnekarna ifrågasätter att någon globalisering över huvudtaget existerar. De säger att den globala ekonomin inte så mycket skiljer sig från den som alltid har existerat och att nationalstater fortfarande kontrollerar det ekonomiska livet; det är ingen större skillnad mellan samtiden och tidigare historiska epoker och allt fortsätter som vanligt. Giddens (2003a:24-25) svar till förnekarna (skeptikerna enligt Giddens själv) är att dagens världshandel är betydligt högre än den tidigare varit, och den omfattar en mycket större antal varor och tjänster än tidigare.

Skeptikerna inom vänstern påstår att idén om globaliseringen är marknadsekonomins ideologi och att syftet är att minska de offentliga utgifterna och därigenom montera ner hela välfärdsstaten. Enligt Giddens (2003a:25) är en av anledningarna till att denna rädsla bland folk på vänsterkanten att det finns tendenser på högerkanten som vill förändra samhällsstrukturen radikalt och ge helt fria händer till marknaden. Enligt radikalerna inom högern är nationalstaternas tid över eftersom de har förlorat en stor del av sin självständighet och politikerna har inte längre förmågan att påverka händelseutvecklingen i den globala världen. Giddens (2003a:28) svar är att radikala förändringar vad gäller nationalstaternas roll i framtiden inte kan förnekas men det betyder inte att nationalstaternas roll är över. Nationer förlorar visserligen en del av den ekonomiska makten, men globaliseringen har även en motsatt effekt och den pressar staten nedåt och med detta skapas mera autonomi för det lokala inflyttandet.

Beck (1998:161-163) delar upp globaliseringsskeptikerna i två grupper. Den första är ”svart protektionism” eller nyliberaler som å ena sidan betonar nationalstatens dominans och å andra sidan underminerar densamma med den nyliberala ideologins tonvikt på den fria marknaden. ”Röd protektionism” ser på globaliseringen som nedmontering av utgifterna för välfärden och därigenom stigande arbetslöshet.

Varför man är mer skeptisk mot globaliseringen i till exempel länder som Tyskland och Sverige än andra länder förklarar Beck (1998:31-32) med följande viktiga orsaker. (i) Att man i Tyskland och Sverige ensidigt förknippar globalisering med minskningen av inhemska arbetstillfällen och deras förflyttning till låglöneländer. (ii) Medborgarna i ett land som Sverige som kännetecknas som en ’exportnation’ är oroliga över att globaliseringen kan innebära ett hot ’utifrån’, alltså ett hot från världsmarknaden. (iii) Sverige och Tyskland har varit ett ”homogent, slutet, välavgränsat nationalstatlig rum” till skillnad från till exempel Storbritannien som var ett imperium och globaliseringen påminner britterna om de goda ekonomiska tiderna.

2.5 Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan man säga att globaliseringen som en fortsättningsprocess på moderniteten handlar om att sociala relationer mellan människor intensifieras särskild på den ekonomiska planen. Globalisering är en process där närvaro och frånvaro korsar varandra och avstånd krymps. Det betyder att globalisering medför att det vardagliga handlandet blivit påtagligt gränslöst i sina olika dimensioner av ekonomi, information, ekologi, teknik och transkulturella konflikter. Globaliseringen har ur ett sociologiskt perspektiv inneburit mer politisering, individualisering och strukturella förändring i samhället. Med politisering av samhället menas politisk individualisering och individers frigörelse från kollektiva handlingar. Individerna har blivit mera självständiga i sina relationer till staten och till alla sorter av institutionella kollektiva strukturer.

Globaliseringen är en komplex kombination av olika processer. Den förändrar institutionernas politik och innehåll men det betyder inte att det är slut på deras roll och funktion i samhället. Staten och andra institutioner som till exempel fackföreningar och familjen fyller trots sina strukturella förändringar fortfarande viktiga funktioner i människornas liv. Det betyder att motsättningarna mellan arbete och kapital eller mellan vänster och höger lever kvar. Men konfliktlinjerna fortsätter och utförs i nya former som anpassats till den förändrade marknaden. Den politiska formen från det industriella samhället som kännetecknades av till exempel strejk, statliga initiativ samt kollektiva lösningar har förändrats strukturellt. Detta betyder att politiken efter olika moderniseringsreformer utförs i en ny form med ett nytt innehåll och kvalitet, när finner vi politiken i globaliseringsprocessen.

Vad gäller globaliseringspåverkan på den svenska välfärdsstaten visar Svenssons forskning att den globaliserade marknaden har betytt vissa strukturella förändringar. Den har inneburit ökad pluralism, ökad autonomi för privat finansiering, decentraliseringen och mera makt till regioner och kommuner. I den litteratur som jag har tagit del av i denna uppsats förknippas den svenska modellen inte enbart med generell välfärdspolitik och regleringar utan modellen innebar också specifik sakpolitik och maktutövning från det socialdemokratiska partiet. Detta kan innebära att globaliseringen i själva verket även har medfört vissa förändringar på den svenska politiska arenan.

3. Material
Jag har valt att undersöka artiklar ur DN, SvD samt Aftonbladet. Det finns flera skäl till att jag valde de tre tidningarna som undersökningsmaterial. För det första är DN och SvD Sveriges två största dagstidningar och Aftonbladet den största kvällstidningen och alla tre har därigenom ett stort inflytande över den allmänna opinionen i Sverige, och deras debatt- och ledarsidor är ett nationellt forum för diskussion och återspeglingen av nyheter. För det andra har de tre tidningarna tre olika politisk färg, och därmed olika perspektiv på samhälleliga och politiska frågor; DN har en liberal ställning, SvD har en konservativ hållning och Aftonbladet har en socialdemokratisk färg.

3.1 Dagens nyheter
Dagens Nyheter ingår i Bonnierkoncernen som är ett av norra Europas ledande medieföretag. DN är en oberoende liberal tidning som enligt tidningen själv står den fri från partier, organisationer och ekonomiska maktsfärer. DN läses dagligen av omkring en miljon människor och varje månad besöker omkring 1,8 miljoner människor DN:s hemsida. (www.dn.se, 2004-04-14).

3.2 Svenska Dagbladet
Svenska Dagbladet ägs till 99 % av den norska mediekoncernen Schibsted som sedan 1998 är majoritetsägare i Svenska Dagbladet. SvD är obunden moderat tidning, vilket innebär en blandning av liberalkonservativa idéer i marknadsekonomisk riktning. Upplaga för hela landet i februari 2004 var 196 000 exemplar. (www.svd.se, 2004-04-14).

3.3 Aftonbladet
Aftonbladet är en oberoende socialdemokratisk kvällstidning. Upplagan för 2003 var drygt 448 000 exemplar per utgivningsdag, vilket motsvarar cirka 56 procent av kvällspressmarknaden. (www.prestext.se,2004-04-31).

4 Metod och analys
Detta kapitel har i syfte att beskriva hur jag har gått tillväga för att nå det resultat som redovisas nedan. Undersökningen består av två delar; en kvantitativ och en kvalitativ innehållsanalys. Båda delarna tillsammans kan ge en bild av globaliseringsdiskussionen som helhet i svensk pressen. Syftet med den kvantitativa delen är att ge en överblick över materialet samt möjligheten att finna de teman som ska analyseras senare i den kvalitativa delen. Den kvalitativa delen är en innehållsanalys av artiklar hämtade ur tidningarna DN, SvD och Aftonbladet med syftet att studera hur debatten om globaliseringen såg ut under den period då strejken varade. Jag analyserar texterna utifrån de analysverktyg som Hellspong presenterar i sin bok Metoder för brukstextanalys (2001). Jag har valt att göra en diskussionsanalys, eftersom mitt syfte är att utröna hur debatten har förts kring globaliseringen och hur olika politiska framställningar i debatten (ovannämnda analysverktyg presenteras i avsnitt 4.2).

4.1 Urval och metod för den kvantitativa analysen
För att få fram undersökningsmaterialet gick jag in på mediearkivet via Uppsala universitetets databas. Jag hittade artiklar i SvD och i Aftonbladet på Mediearkivet (www.mediearkivet.se) och DN:s artiklar på Presstext (www.presstext.se). Jag sökte ordet ”strejk” från den dagen strejken började 23 april 2003 fram till den 30 maj 2003. Strejken upphörde i själva verket den 28 maj men för att få tag på reaktioner som kom direkt efter strejken valdes 30 maj i stället för 28 maj. Jag fick 148 träffar för artiklarna i DN, 143 träffar för artiklar i Aftonbladet och 113 träffar för artiklar i SvD. Därefter läste och gick jag genom samtliga artiklar. Härvidlag var tre frågor vägledande för mig: (i) att se vilka olika kategorier av artiklar som fanns i materialet samt vilka sorters artiklar som var dominerande i olika avdelningar på tidningarna; (ii) att se hur materialet i alla de tre tidningarna fördelade sig över tid och vilka avdelningar som dominerandes av artiklar om strejken under den aktuella tidsperioden; (iii) att se och ta reda på vilka olika teman eller perspektiv som skulle relateras till globaliseringsdebatten, samt vilken politisk hållning de olika perspektiven representerade.

Det är viktigt att påpekas att redan här att när jag sökte ordet ’strejk’ under strejkperioden sökte jag samtidigt ordet ’globalisering’ under samma period. Mitt syfte var att finna artiklarna som klart och tydligt diskuterade strejkens orsaker och följder och i samband med globaliseringen. Förvånansvärt nog fick jag veta att det var få artiklar som innehöll ordet ’globalisering’ under strejkperioden; jag fick 7 träffar på DN, 7 träffar på SvD och 0 träffar på Aftonbladet. När jag sedan när gick genom det nämnda materialet upptäcktes att ingen av artiklarna handlade direkt eller indirekt om strejken utan det handlade om teman som kultur, musik, mode och den globala marknaden som därtill inte hade någonting med strejken att göra.

Jag upptäckte redan från början att den sökningsmetod för artiklar som jag använde mig av, trots sina fördelar, också hade några nackdelar. Bara efter en snabb läsning upptäckte jag att det fanns artiklar som innehöll ordet strejk men som inte handlade om den kommunala strejken utan om strejker i andra delar av världen. I materialet fanns även artiklar som innehöll ordet ’strejk’ men temat för dessa artiklar och deras innehåll handlade inte direkt om den kommunala strejken . Det fanns även artiklar som uppdaterades mer än en gång, som i till exempel Mediearkivet, vilket ledde till en fördubbling av antalet träffar på en och samma artikel. Jag sorterade därefter bort alla de artiklarna som hade inte den kommunala strejken att göra.

4.1.1 Resultat
Efter att jag sorterade bort oönskade artiklar, kvarstod 141 artiklar på DN, 133 artiklar på Aftonbladet och 105 artiklar på SvD som mitt undersökningsmaterial. Jag delade upp materialet i två huvudkategorier, opinion respektive nyheter. De artiklar som befinner sig i huvudkategorin opinion har störst betydelse i denna undersökning, särskild för den kvalitativa analysen eftersom det är i denna kategori som olika politiska perspektiv rörande globalisering återspeglas – jag ska sålunda utröna hur den politiska debatten har förts kring olika frågor som hänger samman med globaliseringen. Huvudkategorin opinion består av underkategorier som ledare, debatt och insändare. När jag gått igenom textmaterialet på huvudkategorin opinion, delade jag upp det utifrån olika perspektiv som redovisats redan i teoridelen, så som individualisering, välfärdstatens framtid, institutionella omvandlingar och privatisering samt genusperspektivet. Huvudkategorin nyheter omfattar alla de nyheter, notiser och reportage som behandlade strejken och som funnits i tidningarnas olika avdelningar som inrikes och sport.

Trots kategoriernas självklarhet anser jag att det behövs ytterliggare förklaringar för hur artiklarna kategoriserades. Först måste jag säga att jag inte har utgått helt från tidningarnas egen kategorisering av artiklarna i olika avdelningar eftersom det är stor skillnad mellan tidningarna när det gäller kategoriseringen av olika artiklar och deras plats i tidningarna. I underkategorin ledare är en del artiklar osignerade och en del skrivna av tidningarnas egna ledarskribenter med signatur. Båda sorters artiklar på ledarsidan återspeglar tidningarnas olika politiska hållningar. Syftet med ledaren är att kommentera eller ta ställning till nyhetshändelsen i fråga. Underkategorin signerad ledare kallas ”politisk kommentar” och den har fast placering på tidningarnas ledarsidor. Till denna kategori förekommer ibland kortare texter. Debattsida är ett forum för etablerade skribenter. I underkategorin debatt är artiklar skrivna av olika opinionsbildare och de behöver nödvändigtvis inte återspegla tidningarnas politiska utgångspunkter. Ibland kan man hitta debattartiklar på andra avdelningar till exempel på ledarsidan, kultursidan och nyheter (som Aftonbladets fall). I SvD publiceras debattartiklar i avdelningen brännpunkt. Underkategorin insändare är en plats för återspeglingen av läsarnas synpunkter. I DN kallas denna del Läsarnas DN, i SvD kallas den synpunkt. Det förekom inte någon insändare i Aftonbladet . I huvudkategorierna nyheter har jag samlat alla sorters nyheter, reportage, analyser och notiser från olika avdelningar som till exempel inrikes, sport, ekonomi, INL i DN och näringsliv och C-RED på SvD. Nyhetstexten återger i regel det senaste nytt. På Aftonbladet finns en särskild avdelning som heter nyheter för nyheter men även i denna tidning förekommer nyheter i olika avdelningar.

Tabell 1: Tidningarnas olika politiska perspektiv och antalet artiklar i resp. huvudkategori
Aftonbladet
DN
SvD
Politisk perspektiv Vänsterpersp. Mittenpersp. Högerpersp. Total
Kategorin opinion 13
(10%) 18
(15%) 16
(14%) 47
Kategorin nyheter 120
(90%) 117
(75%) 89
(85%) 326
Antal artiklar i båda kategorierna 133
(100 %) 135
(100 %) 105
(100%) 373

Det finns sammanlagt 373 artiklar under strejkperioden, 46 i kategorin opinion och 327 i kategorin nyheter. Här ser vi att antalet artiklar i båda kategorierna är större i DN än i Aftonbladet och i SvD. Kategorin nyheter har en klart dominerade position i jämförelse med kategorin opinion och detta kan ses i alla tre tidningarna. När gäller antalet artiklar har DN och Aftonbladet lika många artiklar. Men det finns en skillnad mellan DN och Aftonbladet i kategorin opinion. DN:s artiklar är större än Aftonbladet. SvD som har färre antal artiklar i jämförelse med båda andra tidningarna, men när det gäller antalet artiklar i kategorin opinion är antalet större än i Aftonbladet. En förklaring till detta kan det vara att Aftonbladets insändare inte är inkluderade i undersökningen.

Tabell 2: Antalet artiklar i underkategorier och i olika avdelningar på resp. tidning
Kat. Avdelning i Aftonbladet Ant. Avdelning i DN Ant. Avdelning i SvD Ant.
Nyheter Eko. ’Nyheter’ (82)
84 ’Ekonomi’(82), ’INL’ (8), 93 ’Näringsliv’ (51),
’C-RED’ (19) 70
’Analys’(2) ’Analys’(3)
Pol.
’Nyheter’
(intervju) (3) 3 ’Politik & Europa’ (2) 2 ’Telegram’ (2) 2
Spo. ’Sport’ (25) 25 ’Sport’(19) 19 ’Sport’ (14) 14
Övr. ’Kultur’, ’Nöje’ (8) 8 ’Kultur’, ’Lördag’ (3) 3 ’Kultur’, ’Familj’, ’Namn’ (3) 3
Opinion Led. ’Ledare’ (4) 4 (DN + datum) (9) ’signerad, ledarsidan’ (3) 12 (SvD + datum) (11) ’Signerad ledarsidan’(1) 12
Deb. ’Ledare’(4), ’Kultur’ (1) ’Nyheter’ (4) 9 ’DN Debatt’(2) 2 ’Brännpunkt’ (1) 1
Ins. ’Läsarnas sida’ 0 ’Läsarnas DN’(4) 4 ’Synpunkt’ (3) 3
Totalt 133 Totalt 135 Totalt 105
Förkortningarna är mina: Kat; kategori, Eko; ekonomi, Pol; politik, Spo; sport, Led; ledare, Deb; debatt och Ins; insändare

Här ser vi tydligt att avdelningarna ekonomi med 93 textnyheter i DN och näringsliv med 70 i SvD är helt dominerade. Utifrån en jämförelse med de få artiklar som publicerades i den politiska avdelningen, kan man dra slutsatsen att den ekonomiska avdelningen är den största platsen för strejkens nyhetsåterspegling. En förklaring till detta är att strejken ses som ett ekonomiskt fenomen i båda DN och SvD. Samtidigt kan man påstå att de politiska avdelningarna på tidningarna, till exempel politik & Europa i DN är en avdelning för politiska nyheter och kommentarer som direkt berör de politiska angelägenheterna i Europa och inte nödvändigtvis politiken i Sverige. Aftonbladet har inte en egen avdelning för ekonomi och därför tar textnyheterna plats i avdelningen nyheter.

Den andra avdelning som efter ekonomin är mest dominerande är sport. Detta berodde på att strejken drabbade olika sportarrangemang runt om i landet. Många tävlingar i olika sportkategorier inställdes och dessa nyheter återspeglades i alla tre tidningar. I tidningarna DN och SvD åberopades dessa nyheter som fakta i ledarsidor och i politiska kommentarer som argument för hur strejken alltid drabbar tredje man. I Aftonbladet syns i stor utsträckning dessa nyheter också, men utan politiska kommentarer.

När gäller huvudkategorin opinion, har DN och SvD likartade artiklar, men det har bara publicerats en debattartikel i SvD. De två debattartiklar som publicerades i DN är från de två primära parterna i konflikten, vilket innebär att DN har återspeglat olika synsätt i strejken. En debattartikel är från arbetsgivarna och en är från Ylva Thörn, Kommunals ordförande. Aftonbladet har trots sina likartade artiklar i huvudkategorin opinion en helt annan ordning på kategorierna. Dominerande i denna kategori för Aftonbladet är debatt med 11 artiklar men däremot bara fyra ledare. De flesta av debattartiklarna på aftonbladet är skrivna av Aftonbladets egna ledarskribenter och debattörer. Kända politiska och kulturella personligheter på vänsterkanten som till exempel Ylva Thörn och Göran Grejder syns också. Denna tendens kan ses hos Aftonbladet och i andra sammanhang som till exempel i intervjuer (i nyhetskategori) där det dyker upp andra opinionsbildare med samma politiska bakgrund som Gudrun Schyman och Stig Malm (förre detta LO ledare) som försvarar strejken. Detta kan tolkas som att både Aftonbladet och SvD är lika konsekventa i sina politiska utgångspunkter, men när det gäller DN är tidningen mer öppen för parternas olika utgångspunkter. Kategorin insändare i både DN och SvD har nästan lika många insändare, när det gäller innehållet i dessa kan man skönja mera öppenhet mot motstridiga åsikter hos DN än hos SvD

Tabell 3: Huvudkategoriernas fördelning över tid i resp. tidning
Tid Aftonbladet DN SvD Total
opinion nyheter opinion nyheter opinion nyheter
23-,24-,25-04, 2003 1 13 4 11 1 11 41
13-, 14-, 15- 05, 2003 1 15 1 8 3 11 39
28-,29-, 30-05,2003 3 14 2 9 1 3 32
Total 5 42 7 28 5 25 112

För att se hur strejkbevakningen av tidningarna förändrades har jag valt en period i strejkens början, 23-, 24-, 25-04, 2003, en i mittskedet, 13-, 14-, 15- 05, 2003, och en period i slutet av strejken, 28-, 29-, 30-05,2003. Här kan vi se sammanlagt att antalet artiklar har minskat med 10 procent. I Aftonbladet har antalet artiklar ökat i någon mån men i både DN och SvD har fördelningen över tid skett i den andra riktningen. I SvD har antalet artiklar minskat betydligt mer än DN.

För att få svar på vilka olika åsikter som har förts fram i tidningarna och vilka perspektiv i globaliseringsdiskussionen som har varit mest framträdande, gick jag igenom tidningstexterna. Här hittade jag sammanlagt 16 artiklar i Aftonbladet (12 artiklar i kategorin opinion och 4 artiklar i kategorin nyhet), 17 artiklar i DN (15 artiklar i kategorin opinion och 2 artiklar i kategorin nyhet) och 9 artiklar i SvD (samtliga i kategorin opinion) som hade enligt min mening starkt samband med globaliseringen. Sedan skrev jag ner de teman som är relaterade till globaliseringsdiskussionen och de olika aspekter av globaliseringen som behandlats i teoridel av uppsatsen. Jag kodade sedan de olika temat i artiklarna. I flera artiklar fann jag inte bara ett tema utan flera. Huvudkategorin opinion som i sin tur består av subkategorierna ledare, debatt och insändare har fått stort utrymme i denna del, men även analys som förekommer i huvudkategorin nyheter har också stor betydelse. Att underkategorin analys är viktig i detta sammanhang beror på andra sammanhängande frågor som till exempel avregleringen av den svenska ekonomin, välfärden och globaliseringen i synnerhet, återkommer i stor utsträckning i tidningarnas ekonomiska avdelningar.

Tabell 4: Antalet av olika tema i olika artiklar på tidningarna
Kodifiering av olika tema Afton. DN SvD Tema
A
(Den ekonomiska aspekten av globalisering) 1 5 4 10
B1
(Den svenska välfärsstats modellen) 4 4 - 8
B2
(Individualisering) - 9 4 13
B3
(Privatisering) 1 4 2 7
C
(Ideologi) 8 5 5 18
D
(Genus perspektivet) 7 9 2 19
Artiklar (16) (17) (9)


Tabell 4 visar en sammansättning av de olika teman som redan i teoridelen diskuterats utifrån ett sociologiskt perspektiv. A består av alla artiklar som behandlar den ekonomiska dimensionen av globaliseringen. I de här artiklarna har man talat om den globaliserade ekonomin och dess påverkan på svensk ekonomi. Det förekommer artiklar som redovisar hur till exempel lågkonjunkturen i USA drabbar den svenska exporten och hur detta i sin tur leder till att arbetsgivarna i kommunerna inte kan gå med på de strejkandes krav. B1, B2 och B3 består av tre teman som är nära förbundna med varandra som är knutna till den svenska modellens omvandling. B1 omfattar de artiklar som har den svenska välfärdsmodellen och dess förändring som huvudtema. B2 omfattar dels de artiklar som tar upp individualisering och kravet på individuell lönebildning istället för kollektivt avtal för de kommunal anställda, dels artiklar som behandlar individualisering i ett större sammanhang såsom kravet på mera decentralisering och självständighet för kommunerna. Artiklar som behandlar privatisering respektive behållandet av den offentliga sektorn återfinns under B3. Alla artiklar som innehåller någon diskussion om ideologi i allmänhet och motsättningarna mellan vänster och höger i synnerhet räknas under temat C. Temat D är ett mer självständigt tema som omfattar de artiklar som diskuterar den starkt kvinnodominerade offentliga sektorn eller diskuterar den kommunala strejken och problematiken ur ett genusperspektiv.

I Aftonbladet är A (den ekonomiska aspekten av globalisering) är sällsynt och den enda gången som diskussionen om den globaliserade ekonomin dyker upp har man en kritisk inställning. I artikeln hävdas att i och med globaliseringen har gapet mellan arbetsmarknaden och medmänskligheten fördjupats. Däremot har detta tema diskuterats i en större omfattning både i DN och SvD. I DN:s artiklar nämns hur ekonomin blivit mer rörlig än tidigare. Här pekas det på hur den svenska ekonomin är starkt påverkad av världsmarknaden. När svensk ekonomi är beroende av de ekonomiska förhållandena på världsmarknaden så kan inte de inhemska aktörerna avgöra allt. Att höja kommunanställdas löner är inte längre bara en svensk angelägenhet utan beror också på andra faktorer utanför Sveriges nationella gränser. Men det bör påpekas att DN har en mildare framtoning i detta avseende än SvD. Samtidigt betonas i båda tidningarna att den svenska ekonomin generellt och den kommunala ekonomin i synnerhet är så pass usel att den inte kan ge stora utrymmen för lönehöjningar.

I B1 (den svenska välfärsstaten) diskuteras den svenska välfärdsmodellen utifrån tidningarnas politiska utgångspunkter. Aftonbladet är mot att den svenska modellen och välfärden marknadsanpassas och i flera artiklar kritiseras de tidigare nedskärningarna inom välfärden. I en debattartikel påpekas att det är direktörernas höga löner som destabiliserar systemet, och inte de kommunalas krav för högre löner. DN däremot pekar på ett systemfel i den svenska modellen som till exempel alltför hög styrning från det politiska och korporativa systemet . I en annan artikel talats det om ”den svenska modellens död” , en modell som inte längre kan leva upp till de nya marknadsekonomiska villkoren. Vidare talas det om att ”välfärdskalkylen går inte ihop” , det finns inte tillräckligt med pengar för att klara allt högre kostnader för den offentliga sektorn. SvD har inte detta som ett huvudtema trots att man i andra samhang, som till exempel i teman individualisering och privatiseringen, angriper den svenska modellens brister.

Teman för B2 och B3 (Individualisering & Privatisering) har återspeglats väl i både DN och SvD även om DN har en klart dominerade position i detta avseende. På DN:s och SvD:s ledarsidor talar man om individuella löneförhandlingar istället för det kollektiva löneavtalet. En annan tendens som kan förknippas med temat individualisering är att situationen för vissa grupper inom den kommunala sektorn, som till exempel grupper inom vård och omsorg med låga löner, ska prioriteras. De lågavlönade grupperna ska inte placeras i samma kategori som de grupper som redan har ett bra löneavtal. Med detta går man emot den kommunala strejkens krav, nämligen höjda löner för alla kommunalanställda. Det förkommer ofta artiklar på båda tidningarna som behandlar teman individualisering (lönebildning) och privatisering samtidigt. Privatiseringen ses som en väg till ökad konkurrens i den kommunstyrda offentliga sektorn. I den enda artikel i tidningen Aftonbladet som det talas om privatisering är man kritisk och privatiseringen ses som ett borgerligt projekt för nedmonteringen av den offentliga sektorn.

Temat C (Ideologi) är det mest omtalade området, särskild i Aftonbladet (vänster) och SvD (höger). Aftonbladet har en klart dominerande position på detta tema. Det förekommer artiklar som kritiserar den nya liberala politiken. Den fackliga kampen för högre löner betonas i flera artiklar . I första maj artiklar är ideologitemat än mer iögonfallande. En annan tendens som kan urskiljas hos Aftonbladet är att samtidigt med betoningen på klasskamp, kritiserats också socialdemokratins politik hårt. Kritiken gäller främst socialdemokratins vallöftessvek. Här hänvisas till pengarna som socialdemokraterna har lovat inför valet till den offentliga sektorn och i synnerhet till vård och omsorg, löften som inte infriats. SvD har samma hårda betoning som Aftonbladet när gäller ideologi men i en motstrid riktning. I ledarartiklar hävdas att vänstern ser strejken som en ideologilösning i den meningen att strejken används som vapen utifrån ideologiska premisser. Typiska argument som förekommer i artiklarna är att den fackliga kampen och strejkvapnet är ineffektiva och tillhör det förflutna. SvD liksom Aftonbladet kritiserar socialdemokratins vallöftessvek och att på grund av olika syn på den kommunala strejken uppstått en spricka mellan LO och Socialdemokratin . I DN förekommer artiklar på det ideologiska temat med samma bakgrund som SvD men inte med samma betoning.

Temat D, (Genusperspektivet) är väl återspeglat i både Aftonbladet:s och DN:s strejkbevakning. I nästan alla artiklar i huvudkategorin opinion talas det om kvinnors lågavlönade arbete inom den offentliga sektorn. Det faktum att det är den offentliga sektorn som med avseende på vård och omsorg är starkt ”feminiserade” kan vara en anledning till att tidningarna DN och Aftonbladet riktade stor uppmärksamhet mot genusaspekten. I Aftonbladet påminns regeringen till exempel om löftet ”om kampen mot ojämlika löneskillnader” och de många ensamstående kvinnor som inte klarar sig på låga kommunala löner . Vidare kritiserar man medierna för att strejkens genusaspekt inte har uppmärksammats tillräckligt i media. Enligt Aftonbladet beror detta på att det är männen som styr medierna och att de inte är intresserade av genusfrågan . I de flesta artiklar på Aftonbladet visas en stark solidaritet med kvinnornas kamp och den kommunala strejken ses som kvinnornas strejk . DN med nio artiklar på ledar- och debattsidor dominerar emellertid med avseende på temat genus. Här ses kvinnor som en stor grupp inom den offentliga sektorn som är lågavlönade jämfört med män med samma jobb . Kvinnoproblematiken ses av DN som ett stort problem vilket även de kommunala inte tar hänsyn till. Det kommunala kravet, höjda löner för alla anställda inom kommunal, ses som ett svek mot kvinnorna. Man tar brandmännen som ett exempel och menar att de utgör en grupp som redan är välbetalda. Det påpekas i flera artiklar att kvinnolönen ska prioriteras. SvD har bara två artiklar där det talas om prioriteringen av kvinnors låga löner inom vård och omsorg.

4.2 Urval och metod för den kvalitativa analysen
Jag kommer här att närmare studera globaliseringsdebatten utifrån de olika perspektiv som har kommit fram i tidningarnas ledar- och debattsidor. Av de 46 artiklarna i kategorin opinion har jag valt ut sex artiklar som jag kommer att analysera. Dessa artiklar kan kallas nyckelartiklar eftersom de kan betraktas som de som tydligast representerar tidningarnas divergerande ståndpunkter i fråga om strejken. Av de sex artiklarna hämtar jag fyra från DN och en från Aftonbladet och en från SvD. Som motivering till de utvalda artiklarna kan jag säga att tidningen DN representerar ett beredare perspektiv beträffande globaliseringsdiskussionen än Aftonbladet och SvD. Mot denna bakgrund väljer jag en ledare, en nyhetsanalys och två debattartiklar från arbetsgivarna och en från kommunala från DN. Från Aftonbladet respektive SvD hämtar jag en ledare. Jag försöker att välja ut de artiklar som har ett bredare perspektiv och som på samma gång återspeglar olika teman med anknytning till globaliseringsdebatten. Artiklarna behöver nödvändigtvis inte vara debattartiklar, utan även artiklar på ledarsidor ingår i min textmaterialanalys. Jag har valt att göra en diskussionsanalys av artiklarna i syfte att utröna hur olika parter framställer sina åsikter kring globaliseringsdebatten.

Jag kommer att utgå från Hellspongs analysverktyg för diskussionsanalys. Det bör påpekas att alla frågor i Hellspongs analysverktyg inte kan besvaras i samtliga utvalda artiklar eftersom det viktigaste är de frågor som rör svaren på globaliseringsdiskursen. Mitt analysverktyg består av följande områden: diskussionens förutsättningar, dess framställningssätt, mottagningssätt och sist en kort sammanfattning och diskussion av de olika perspektiven.

4.2.1 Förutsättningar, framställningssätt och mottagningssätt
Områdets förutsättningar omfattar de frågor som behandlar diskussionen och dess kontext. Detta är viktigt för att därigenom kunna utröna hur sammanhanget påverkar diskussionens utfall. Här kan ställs frågor som till exempel; vad har diskussionen för form; i vilken kanal (här syftar kanalen till olika politiska utgångspunkter) förs diskussionen, vilken roll kanalen spelar för diskussionens innehåll och hur textmaterialurvalet ser ut samt om dessa texter har någon betydelse för de strategier eller mål som man vill nå i debatten. De frågor som har störst betydelse i detta sammanhang är; I vilken kanal förs diskussionen (kanalens betydelse för innehållet av diskussionen)? Vad har diskussionen för självständighetsgrad. Vad har diskussionen för syfte? Dessa frågor redovisas och diskuteras i förhållande till varje tidning innan jag går till själva artiklarna i analysavsnittet. Sedan går jag in på varje enskild artikel för att se vem skribenten är och hur detta kan påverka debattens innehåll. Här kan ställas frågor kring skribentens maktposition i samhället och vilken institutionen hon/han representerar samt vilka ståndpunkter hon/ han har.

I avdelningen framställningssätt tar jag upp frågan på vilket sätt de olika parterna i strejken framställer sina uppfattningar. Här berörs främst frågor kring hur tydligt artikelns budskap är, om det finns det någon bakgrundbeskrivning, om det är känslor eller fakta som artikeln bygger på och så vidare.

I avdelningen mottagningssätt vill jag ta reda på hur de olika parterna reagerar på och behandlar varandras åsikter samt hur och på vilket sätt parterna kritiserar varandras uppfattningar. Finns det något samförstånd mellan parterna eller präglas debatten av missförstånd och är den beroende av parternas ideologi?

4.3 Analys
I detta avsnitt analyseras de sex utvalda artiklar som har återspeglat globaliseringsdebatten utifrån olika perspektiv. I början av varje artikel ges först en kortfattad beskrivning av de förutsättningar som kännetecknar varje artikel. Därefter gör jag en djupgående analys av artikeln och diskuterar de olika perspektiven av globalisering som återspeglas i artikeln. Här riktas fokus mot perspektiv som den ekonomiska aspekten av globalisering, den svenska modellen, individualisering, privatisering och genus. Med avseende på olika politiska utgångspunkter har jag har valt de artiklar som har ett beredare perspektiv på frågan.

4.31 DN
När det gäller förutsättningar för artiklarna är DN den största dagspresstidningen i Sverige som kan nås och läsas i hela landet. Strejken är ett ämne som engagerar en stor majoritet av medborgarna i Sverige och DN är en av de främsta kanalerna för detta. Ledaren och de politiska kommentarerna (signerad ledare) återspeglar tidningens politiska ståndpunkter. De två ledare som valdes från DN är en osignerad och en signerad som har skrivits av den kände politiska kommentatorn Niklas Ekdal. Möjligheten till dialog mellan parterna finns på till exempel debattsidan på DN. DN debatt kan betraktas som ett forum för kända politiska och samhälleligt etablerade skribenter och den är samtidigt öppen för andra politiska åsikter. Jag har valt två debattartiklar för analys. Den första är skriven av arbetsgivarna Markus Gustafsson (Svenska kommunförbundet) och Annelie Löfqvist (Landstingsförbundet) och den andra är en replik på arbetsgivarnas artikel av Kommunals ordförande Ylva Thörn. Här kan det konstateras att debattörerna har höga maktpositioner på båda sidor av konflikten. De fyra artiklarna tillhör opinionskategorin och det är i dessa avdelningar som opinion kan bildas och artiklarna lämna inverkan på opinionen. Syftet med artiklarna är olika. Båda ledarartiklarna återspeglar tidningens liberala politiska syn på strejken och debattartiklarna är från två helt olika politiska läger med syfte att föra fram arbetsgivarna respektive de strejkandes intressen.

4.3.1.1 Ledare på DN ledarsida, den 24/4 2003
Ledaren på DN den 24/4 2003 är den första ledare som skrivs i början av strejken (bilaga 1). Artikeln ”En klargörande strejk” representerar DN:s politiska utgångspunkt i fråga om det politiska och ekonomiska systemet i Sverige. Artikeln har en kritisk inställning till strejken och det påpekas redan från början i artikeln att strejken betyder och belyser en politisk systemproblematik i Sverige och att både fack och arbetsgivare bör tänka på dess framtida konsekvenser. Den offentliga sektorn i sin helhet har ojämställda löner mellan könen och vård och omsorg som är starkt kvinnodominerande har låga löner. Här poängteras ett strukturellt fel i de fackliga organisationernas uppbyggnad:

I stället för att vara ordnat efter yrken, så är det yrke + arbetsgivare som är principen. Sjukvårdsbiträden, renhållningsarbetare, barnskötare, vaktmästare - de räknas alla som i första hand kommunalarbetare. Denna korporativa struktur hör samman med en samhällsordning där vård, skola, omsorg per definition bedrivs i offentlig regi.

För att den offentliga sektorns strukturella ineffektivitet ska brytas och en snabbare löneutveckling komma igång förslår DN istället för en kollektiv löneökning som kostar mångmiljarder för den redan dåliga kommunala ekonomin en långsiktig lösning som bygger på mer privatisering och existensen av flera konkurrerade arbetsgivare. I artikeln talas om ”den tvetydiga politiska inblandningen” i strejken och det pekas på Göran Persson och Gudrun Schymans val svek. Löften om mer bidrag till de lågavlönade grupperna inom vård, skola och omsorg uppfylldes inte. Kommunerna kan inte längre stå för den sociala servicen utan att få de ekonomiska bidrag som de politiska partierna hade lovat under höstens valrörelse.

Här ses att artikeln behandlar olika teman angående de samhälleliga förändringarna. Först påpekas systemfel i det korporativa systemet och toppstyrning från facket. Sedan angriper artikeln det dåliga ekonomiska tillståndet i kommunerna. Att kvinnorna ska ha bättre lön är ett annat tema som tas upp i artikeln.

4.3.1.2 En debatt av arbetsgivarna (DN Debatt 30/4/2003)
Debattartikeln (bilaga 2) skrevs av Markus Gustafsson (Svenska kommunförbundet) och Annelie Löfqvist (Landstingsförbundet) och beskriver arbetsgivarnas synpunkter i konflikten. Artikeln börjar med den strukturella problematiken, nämligen löneskillnaderna mellan könen. Det poängteras att arbetsgivarna är medvetna om denna problematik och de är villiga att förhandla kring denna fråga.

Det finns en allmän förståelse för att den kvinnodominerade vårdens personal bör ha en god löneutveckling, men Kommunals linje innebär stora lönelyft för en lång rad yrkesgrupper, bland dem även mansdominerade yrken som vaktmästare, bilförare, hantverkare och brandmän. Vi har svårt att se på vilket sätt detta innebär en jämställdhetssatsning.

Samtidigt påpekas det att den kommunala strejkens krav, att alla medlemmar ska ha lika lönehöjningar i själva verket är ett hinder till försöket att utjämna löneskillnaderna. Enligt arbetsgivarna är den kommunala ekonomin så pass dålig att det inte finns stora utrymmen för lönehöjningar för alla Kommunals medlemmar. Här påpekas den fortsatta lågkonjunkturen, lägre sysselsättning och det lägre skatteunderlaget som präglar de ekonomiska villkoren. Det betyder för det första att Kommunals krav är omöjligt ur ett samhällsekonomisk perspektiv och för det andra kraven i sig leder till att de anställdas löner (kvinnornas) inom vård och omsorg inte prioriteras.

Den kollektiva lösningen förkastas till viss del av arbetsgivarna. Den lokala lösningen för lönehöjningen ses som ett redan lyckat och positivt alternativ. Den lokala satsningen betyder för arbetsgivarna att lönesystemet ska ta hänsyn till individuell lönebildning:

På lokal nivå har fack och arbetsgivare tillsammans gjort den prioritering som man på central nivå inte förmår göra. Kommunals centrala förhandlingsdelegation försvårar genom sitt agerande en fortsatt positiv utveckling som pågår - eller ska vi säga pågått - lokalt. Detta drabbar hela den lokala löneprocessen och försvårar en uppgörelse centralt. […] Vi vill se att Kommunal förmår att diskutera satsningar lokalt på goda individuella insatser så att de medarbetare som arbetat hos oss 10-15 år får allt bättre löner. Bra medarbetare ska ha bra lön.

Slutligen påminns Kommunal om den svenska traditionen inom fackföreningsrörelsen att man tar sitt ansvar både för medlemmarnas välmående och samhällsekonomin och med det erbjuder de de strejkande fortsatt dialog.

4.3.1.3 Ylva Thörns replik till arbetsgivarna (DN Debatt 6/5/2003)
Thörns replik (bilaga 3) börjar med att tillbakavisa arbetsgivarnas anklagelse om svek och sabotering från Kommunals sida beträffande kvinnornas lönelyft. Det hävdas att Kommunal alltid har varit villiga till prioriteringar inom ramen för de lokala fackföreningarnas avdelningar. Men deras utgångspunkt skiljer sig från arbetsgivarnas såtillvida att:

[Arbetsgivarna] tror att jämställdheten mellan kvinnor och män löses genom att man tar pengar från en lågavlönad kvinnogrupp för att ge till en annan lågavlönad kvinnogrupp. Sverige som ska betala de näst sämst betaldas löneökningar enligt arbetsgivarnas politik. [...] Vi tycker inte pengarna ska fördelas i centrala avtal, långt ifrån medlemmarnas vardag. Vi tror i stället att dessa prioriteringar bäst görs i kommunen, landstinget och på arbetsplatsen. Våra lokala fackliga företrädare är mogna att möta er i diskussioner om detta.

Med detta vill Thörn säga att det inte handlar om prioriteringar för vissa grupper inom Kommunal utan det handlar om grundläggande politiska meningsskillnader. Här pekas på att arbetsgivarna lever i en annan värld och de inte har förståelse för Kommunals medlemmars låglöner. Thörn likställer Kommunal med det svenska folket och säger:

Markus Gustafsson och Annelie Löfqvist lever i en annan värld än Kommunals medlemmar och svenska folket. De har tydligen inte märkt att rekryteringen till både barnomsorg, äldreomsorg och fritidsledarjobb går trögt. Att platser på både barn- och fritidsprogrammet och vård- och omsorgsprogrammet gapar tomma. Orsak: ungdomar tycker att jobben är för hårt slit till för dåliga löner.

Det som Thörn lyfter fram och strider för är enligt henne välfärden. Hon säger att för att välfärdssektorn ska fungera så måste lönerna höjas inom välfärdsjobben. Sedan kommer Thörn till slutsatsen att om de kommunala kraven inte uppfylls då blir följden sämre välfärd.

4.3.1.4 En politisk kommentar (DN ledarsida, 25/5/2003)
Ledaren (bilaga 4) är skriven av Niklas Ekdal, en politisk redaktör som deltog i strejkbevakningen med tre politiska kommentarer på DN ledarsida. Den sista ledaren har skrivits under strejkens slutskede och just på grund av det har den en stor betydelse. Skribenten påpekar två utvecklingsprocesser i två motsatta riktningar som har förändrat den svenska välfärdsmodellen. I takt med att den mer krävande generationen blir gammal har samhällets ekonomiska resurser minskat och detta gör att välfärdens anspråk inte uppfylls som en effekt av den svaga ekonomiska tillväxten. Trots skattehöjningar och trots att Sverige har högre skatteuttag med tio procentenheter jämfört med andra EU länder kvarstår problemet med finansiering av välfärden. Det betyder att välfärdskalkylen inte längre går ihop. Detta är enligt Ekdal ett stort samhällsproblem som har sina grunder i den svenska modells uppbyggnad:

En långt driven socialisering har gjort att Sverige de senaste 30 åren haft nära nog den sämsta ekonomiska utvecklingen av alla industriländer. Höga skatter på arbete, företagande och investeringar är en faktor, men det handlar också om andra systemfel som stel arbetsmarknad, brist på konkurrens och alternativ till offentliga sektorn, slapp lönebildning som lett till devalveringar vilka vältrat över kostnader från exportindustrin till vanliga löntagare.

Detta betyder inte att de kommunalanställda inte har rätt i sin sak; lönerna är låga. Men samtidigt har näringslivet också rätt; den svenska ekonomin är så dålig att det inte finns mer pengar att pumpas in till den offentliga sektorn. Mer privatisering och individualisering av lönebildningen är de lösningarna som Ekdal framför i sin artikel:

Om de kommunalanställda hade alternativa arbetsgivare att gå till skulle de dels få bättre individuella villkor, dels en större kaka att dela på genom bättre tillväxt. Kvaliteten på vården och omsorgen om de sämst ställda, de som inte kan betala för sig, avgörs också långsiktigt av den allmänna välståndsutvecklingen, inte av skatterna. När det inte finns några löner, vinster och förmögenheter kvar hjälper det ju inte med en skattesats på 100 procent.

Här ses ökade konkurrens inom den offentliga sektorn som till exempel mer privatisering och individuella lönebildningar som alternativa återgärder. Samtidigt kritiseras eventuella skattehöjningar i strid mot det som har kommit fram i olika opinionsundersökningar att allmänheten är bered att betala mera skatt för en välfungerade vård och omsorg.

4.3.1.5 Framställningssätt och mottagningssätt i artiklarna i DN
Framställningarna i ledarartiklarna när det gäller uppfattningar och artikelns budskap är tydliga. Med strejkvapnet kan man inte nå alla Kommunals krav och istället borde man tänka på andra lösningar som på sikt är mer lönande. Mer konkurrens i den offentliga sektorn, individuell lönebildning och prioriteringar för vissa lågavlönade grupper inom vård och omsorg som till exempel kvinnor kan lösa konflikten på sikt. Sverige är inte längre ett land som kan handla självständigt utan det berörs av den globala ekonomin och måste marknadsanpassa sig på en global arena. Bakgrundbeskrivningen av konflikten i Ekdals kommentar är mera framträdande än i ledaren på DN. Man kan påstå att båda ledarartiklarna baseras mer på argumentation än på känslomässig retorik. De två debattartiklarnas budskap är tydliga. Den första argumenterar för arbetsgivarnas fördel, prioriteringar för till exempel lågavlönade kvinnor inom vård och omsorg och individuell lönebildning istället för ett kollektivavtal för alla Kommunals medlemmar. Den andra argumenterar för de strejkandes rätt och ifrågasätter arbetsgivarnas förståelse. Man kan säga att mottagningssättet i båda artiklarna präglas av en känslomässig ideologisk motsättning men samtidigt med en betoning på dialog och fortsatta förhandlingar mellan parterna.

4.3.2 SvD
Förutsättningen för denna artikel är att SvD är näst Sveriges största dagstidning efter DN. Till skillnad från DN hade SvD bara en signerad ledarartikel och därför valde jag en osignerad ledare med strejken som huvudtema. Denna artikel publicerades den åttonde maj mitt i strejken under rubriken ”Återsamling kring bordet”. Artikelns form är en ledarartikel i opinion avdelningen och dess innehåll och syfte är att framföra tidningens konservativa politisk ståndpunkt och syn på strejken.

4.3.2.1 Ledare (SvD, ledarsida, 8/5/2003)
Artikeln (bilaga 5) börjar med att redovisa hur medlaren i strejken försökt men inte lyckats närma parterna i konflikten och hur strejken har blivit långvarig och att tredje man alltmer drabbas. Samtidigt påminns det om att arbetsgivarna på grund av den dåliga ekonomin inte har några möjligheter att gå med på det höga generella lönepåslag till både låg- och högavlönade kommunalanställda som Kommunal kräver. Argumentationen underbyggs med hjälp av en nypublicerad rapport från OECD som hävdar att Sverige har problem med att hålla löneökningen under kontroll. Efter det går man till den långsiktiga lösningen, nämligen ökad konkurrens och mer privatisering – i likhet med många andra tidigare ledarartiklar. Nedan ges ett exempel på fördelarna med privatisering:

S:t Görans sjukhus i Stockholm drivs i privat regi och där tjänar undersköterskorna i snitt 200 kronor mer än på Huddinge sjukhus som landstinget driver.[…]I vissa andra kommunala verksamheter är skillnaderna större. En förklaring kan vara att entreprenader och privatisering är betydligt vanligare inom mansdominerade yrken än inom vård och omsorg. Ökad konkurrens skulle kanske kunna driva upp även kvinnolönerna, precis som männens löner i många fall har ökat.

Artikeln återkommer slutligen till den ideologiska aspekten och den konflikt som uppstått mellan facket och det socialdemokratiska partiet på grund av strejken:

Socialdemokratiska kommunalpolitiker har utfört strejkandes arbetsuppgifter och utpekas av Kommunal som "strejkbrytare". I senaste numret av Kommunalarbetaren (7/5/ [2003]) rapporteras att konsekvensen blir att fackets ekonomiska bidrag till socialdemokraterna "kan komma att ifrågasättas". Det vore i så fall inte en dag för tidigt.

Framställningen i artikeln är klar och budskapet är att kritisera de strejkande. Den dåliga ekonomin ger inte något utrymme för stora lönehöjningar. Privatisering och mer konkurrens är alternativet till bättre fungerade välfärd. Artikelns argumentation bygger på några fakta både när det gäller lönebildning och mer privatisering. I argumentationen åberopas OECD:s rapport och privatiseringen av S:t Görans sjukhus i Stockholm. Bakgrundbeskrivningen av konflikten är tydlig och man refererar till tigare förhandlingar mellan parterna. Men samtidigt kan tilläggas att privatisering är starkare betonat och man har inte talar om andra alternativ som man gjorde i DN. Mottagningssättet präglas av kritik och motsättning mellan de två traditionella politiska uppfattningarna. Strejken framställs som någonting som tillhör det socialdemokratiska förflutna och man pekar på den konflikt som uppstått mellan socialdemokratiska kommunalpolitiker och socialdemokratiska väljare samt LO:s medlemmar. På det sättet kan det sägas att det är inte bara de strejkande som kritiseras utan även socialdemokratern och deras ideologi.


4.3.3 Aftonbladet
Förutsättningen för artikeln är att Aftonbladet är den största kvällstidningen i Sverige. Artikeln som ska analyseras är en debattartikel som är skriven av den kände vänsterdebattören och personligheten Göran Greider. Man kan säga att Greiders artikel ger uttryck för tidningens vänsterperspektiv på strejken. Denna artikel publicerades den 23 maj 2003, alltså förre slutet på strejken under rubriken ”Det är ju tjänstemännen som kostar pengar”! Syftet med artikeln är klart och tydligt. Den står på de strejkanden sida, kritiserar den borgliga politiken och deras syn på strejken samt socialdemokraternas passivitet i strejken

4.3.3.1 En debattartikel (Aftonbladet, debattsida, 23/5/2003)
I artikelns (bilaga 6) början kritiseras den borgliga morgonpressen för att inte ha uppmärksammat strejkens omfattning. I jämförelse med de lokala tidningarna anser Greider att morgonpressen är mindre engagerad i strejkbevakningen. DN anklagas för ”arrogans” då den i sin ledarsida hävdat att kommunalanställda ”i själva verket är rätt välbetalda”. Efter kritiken av den borgerliga pressen fortsätter debattören med samma ämne och lyfter fram kvinnoperspektivet i konflikten och medier och politikernas roll i detta sammanhang:

I en inverterad variant av könsförtrycket har ledande politiker ofta tyckt synd om lågavlönade kvinnor och alltför många kommunalare har invaggats i tron att deras krav tagits på allvar. Därför är det just i dessa dagar något oerhört avgörande som äger rum: Klassamhället öppnar sig i all sin ömkliga nakenhet mellan Kommunal och landets politiska och mediala makthavare.

Tillsammans med kritiken av den socialdemokratiska regerings passivitet kritiseras borgerliga partier också, vilka ser vägen till bättre löner gå via privatiseringar av välfärden. Sedan påpekas att erfarenheterna av privatiseringar visar på misslyckande och därmed ställs frågan:

Fråga de anställda inom Hotell och Restaurang, som är hänvisade till privata arbetsgivare, vad de tror om den tesen: De har sämst löner av alla!

Sedan citeras Ylva Thörn, Kommunals ordförande, i LO-tidningen:

Vi för en nödvändig klasskamp. Det här är den yttersta kampen och den avgör livsbetingelserna för våra medlemmar ända in i pensionen.

Men samtidigt är artikelförfattaren kritisk mot förbundsledningen som inte redan från första dagen av strejken har gått hårdare mot arbetsgivarna när större delar av landet hade stannat av på grund av strejken. Beträffande frågan om finansieringen av lönehöjningar och förbättringar av välfärden tillbakavisar debattören påståendet om bristen på pengar. Enligt debattören räcker det med förändringarna på två områden för att man ska kunna tillgodose de strejkandes krav; först gäller det tjänstemännens höga löner inom kommunerna och sedan det ”halvt nyliberala budgettänkande” inom regeringen. Om dessa förändras så finns pengar att använda till välfärden:

Under åren 1998 till nu har statens finanser uppvisat överskott på mer än två hundra miljarder och under samma tid har skatterna sänkts med över fyrtio miljarder! En bråkdel av dessa ofantliga resurser hade, om de gått till välfärden, kunnat höja lönerna och återbemanna en anorektisk offentlig sektor.

Debattartikeln ger sålunda ett tydligt uttryck för vänsters försvar av de strejkande. Eftersom artikelförfattaren är en obunden partipolitiker hade han möjligheten att inte bara kritisera de borgerliga partierna och deras politik om privatiseringen inom välfärden utan även socialdemokratin och vänsterpartiet passivitet. Bakgrundbeskrivningen av tidigare reformer ur ett vänsterperspektiv ges stort utrymme i artikeln. Här ges tydliga exempel på hur privatiseringen i själva verket inte har lett till några löneförbättringar för de privat anställda i till exempel hotell- och restaurangbranschen. Att ge sådan exempel ser märkligt ut med tanke på att temat för artikeln är strejken och den offentliga sektorn som inte har någonting med verksamheten på hotell och restauranger att göra. I detta avseende kan artikelns argumentation ses som svag. Det sägs i artikeln att den svenska ekonomin inte är usel och det finns möjligheter för lönehöjningar. Därför uppmanas de strejkande att höja sina röster och gå till handling.

5 Sammanfattning och diskussion
Här vill jag först börja med att sammanfatta resultaten från både den kvantitativa och den kvalitativa analysdelen av uppsatsen.

Aftonbladet är den tidning som skriver minst om den ekonomiska aspekten av globaliseringen i samband med strejken. Den enda gången som diskussionen om den globaliserade ekonomin tas upp kritiseras det liberala tankesättet i denna avseende. Däremot har detta tema diskuterats i en stor utsträckning i både DN och SvD. I artiklarna talas det om hur ekonomin blivit mer rörlig än tidigare och hur den svenska ekonomin är starkt beroende av världsmarknaden. Att höja kommunanställdas löner är inte längre bara en svensk angelägenhet utan relateras också till andra faktorer utanför Sveriges nationella gränser. Aftonbladet berömmer den svenska modellen och poängterar betydelsen av att bevara den. Vidare kritiserar Aftonbladet de tidigare nedskärningarna som skadat välfärden och den offentliga sektorn. DN däremot pekar på ett systemfel i den svenska modellen som bygger på den politiska och strukturella korporativa styrningen; en modell som redan är död och inte längre kan leva upp till de nya marknadsekonomiska villkoren, hävdar man. SvD tar inte alls upp diskussionen om den svenska modellen som ett huvudtema. Individualisering och privatisering ses av både DN och SvD som den alternativa lösningen till den svenska modellens brister; ett alternativ som banar vägen för ökad konkurrens i den kommunstyrda offentliga sektorn. Däremot ses privatisering av Aftonbladet som ett borgerligt projekt för att nedmontera den offentliga sektorn. När det gäller ideologi märks det en hård mottsättning mellan Aftonbladet (vänster) och SvD (höger). Aftonbladet har flest artiklar med ideologi som framträdande element. DN står på den högra sidan tillsammans med SvD men med en mildare hållning. Genusperspektivet är väl representerat av både Aftonbladet och DN och båda visar en strak solidaritet med kvinnor. Det talas om kvinnornas lågavlönade arbeten i den offentliga sektorn. SvD har få artiklar på det området.

Med den kvalitativa innehållanalysen uppnås en klarare uppfattning om de samhälleliga förändringarna som tidningarna har beskrivit under strejkbevakning. I DN skildras dessa förändringar utifrån en liberal synvinkel. Man menar att det råder ett strukturell systemfel i den svenska modellen, det finns för mycket toppstyrning från det politiska systemet och facket har stor påverkan på politiken. Den offentliga sektorn bygger på ojämlika löner mellan könen, den är stor och ineffektiv. Lösningen ligger i mer privatisering och att finna flera konkurrerade arbetsgivare. I debattartiklarna på DN talas det om en ny tid som kräver omfattande strukturella förändringarna i det politiska systemet. Enligt skribenterna tillhör den kollektiva lösningen det förflutna och det är därför viktigt att man ska satsa på de individuella lönebildningarna. I ledartiklarna talas det vidare om problemet med finansiering av välfärden som har sitt ursprung i den svenska modells uppbyggnad. Mer privatisering och individualisering av lönebildningen är de lösningar som föreslås av ledarskribenterna. Med strejkvapnet kan man inte nå alla krav som Kommunal ställer och istället borde man tänka på andra lösningar som på sikt är mer lönande. Mer konkurrens i den offentliga sektorn och prioriteringar för vissa lågavlönade grupper inom vård och omsorg som till exempel kvinnor kan lösa konflikten på sikt. Sverige kan inte längre handla självständigt, utan det berörs av den globala ekonomin. Sverige måste anpassa sig till den nya globala ordningen.

I SvD liksom DN poängteras de globala ekonomiska villkoren som det svenska systemet måste anpassa sig till. Den långsiktiga lösningen är ökad konkurrens och mer privatisering.
Aftonbladet har en hel annan syn på den samhälleliga problematiken. Utifrån ett vänsterperspektiv talas det om privatisering som ett borgerligt projekt. Välfärden kan inte privatiseras och den offentliga sektorn måste förstärkas. De borgerliga partierna och deras privatiseringspolitik tillsammans med Socialdemokraternas ”halvt nyliberala budgettänkande” kritiseras.

I den sociologiska teoretiska diskussionen beskrivs dagens samhälleliga förändringar med hjälp av begreppen globalisering. I denna uppsats har jag visat att begrepp som individualisering, politisering och genus har en stor betydelse i globaliseringsdebatten. Uppsatsen har ur ett sociologiskt perspektiv med utgångspunkt i begreppet globalisering försökt analysera hur man debatterar och diskuterar samhälleliga förändringar i Sverige.

Som innehållanalysen av artiklar i pressen har visat var den kommunala strejken 2003 ett exempel på återspeglingen av de politiska diskussionerna rörande de samhälleliga förändringarna. I tidningarnas strejkbevakning diskuterades välfärdstatens betydelse, den offentliga sektorns framtid, privatiseringen av de statliga tjänsterna, fackföreningarnas roll och framträdande och kvinnornas kamp för jämställdhet utifrån olika politiska perspektiv. Dessa aspekter av samhälleliga förändringar diskuteras i både Giddens och Becks teorier om globaliseringen. Utifrån det sociologiska teoriresonemanget kan man avläsa hur debatten om globalisering varit omfattande i tidningarnas strejkbevakning utan att själva ordet globalisering har förekommit i någon artikel. Denna företeelse i sig är rätt intressant att reflektera över. Hur kan man påstå att stora delar av diskussionen handlade om globalisering utan att ordet globalisering inte används en enda gång i någon artikel under strejken? Detta fenomen kan enligt min mening bero på flera möjliga orsaker, vilka diskuteras i tur och ordning nedan.

Ingen kan förneka att globaliseringen som begrepp fortfarande är svårbegripligt trots sin globala spridning. Begreppet globalisering är fortfarande okänt och främmande, speciellt hos allmänheten även om fenomenet globalisering i själva verket har förändrat det vardagliga livet hos individer. Detta är kanske en anledning till att begreppet globalisering till exempel undviks i tidningarnas strejkbevakning. Även om ordet globalisering inte förkommer, så finns det paralleller mellan de problem och förändringar som beskrivs i pressen och de problem och teman som Giddens och Beck diskuterar under begreppet globalisering.

Den andra viktiga förklaringen är att begreppet globalisering tolkas och förstås negativt av medborgarna. Som sades i teoridelen är en vanlig föreställning hos allmänheten att globaliseringen i form av friare kapitalrörelser har inneburit att den generösa välfärdsstaten tvingats till nedskärningar. Om vi godtar att det finns en sådan vanlig föreställning som likställer globaliseringen med nedmonteringen av välfärden och de nationella angelägenheterna i många västländer med hög välfärd då kan vi dra slutsatsen att denna föreställning och bild av globalisering är stark i Sverige. Detta kan vara helt rimligt med tanke på att den svenska välfärdstaten identifieras med ekonomisk trygghet i form av full sysselsättning och ekonomisk jämlikhet och därmed effektiv fattigdomsbekämpning. I detta avseende betyder globalisering urholkandet av detta system. Det kan vara en stark förklaring till den negativa bild av globaliseringen som medborgarna har i Sverige såväl i andra välfärdstater med generösa välfärder.

Med denna förklaring till globaliseringsskepticismen i Sverige kommer vi till en annan viktig slutsats som berör den politiska makten. Det hörs dagligen hur bevarandet av välfärdstaten betonas i vänsterns retorik och att vänsterblockens politiska mål och strategier bygger på att behålla välfärdstaten. Med tanke på den stora betydelsen välfärden har i samhället kan det vara rimligt att reflektera kring till exempel Socialdemokraternas behållande av makt under de senaste åtta åren. En möjlig slutsats är att globaliseringsskepticismen och dess förhållande till välfärdens betydelse har spelat en stor roll hos svenska väljare. På det sättet kan socialdemokraternas behållande av makt förklaras delvis utifrån den politiska miljön som råder i landet i en kontext av globalisering. Nederlaget för ja-sägarna till den europeiska valutaunionen år 2003 och nybildade Junilistans frammarsch i Europaparlamentsvalet 2004 är två andra tydliga exempel på att globaliseringsskepticismen är stark i Sverige, särskild hos vänstern.

Sverige är av tradition ett land med starka band till Socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Den historiska föreningen mellan Socialdemokratin, LO och välfärden gör att välfärden ofta identifieras med Socialdemokratin. Men som det har förekommit i tidningsartiklarna finns det idag ett allmänt missnöje med Socialdemokratin vad gäller deras roll och medverkan i nedskärningar på välfärdsområdet. Paradoxalt nog, som Svenssons forskning (2000) har visat, var de också Socialdemokratin som i själva verket genomförde de flesta ekonomiska reformer, avregleringar och privatiseringar under de senaste två decennierna. Detta kan betyda att Sverige med Socialdemokratins samtycke genomgick stora förändringar under påverkan av globalisering.

Samtidigt kan man dra slutsatsen att det finns en viss skillnad mellan vad socialdemokraterna säger och vad de gör i praktiken. Det betyder att det finns en oförenlighet mellan socialdemokraternas retorik och det politiska arbetet som utförs i verkligheten. Aftonbladets debattartiklar och Socialdemokraternas förstamajtal om klasskampen i denna uppsats tycks inte hänga ihop med de nedskärningar på välfärdsområdet som har genomförts av socialdemokraterna själva. Med det menar jag att retoriken hos socialdemokraterna som poängterar bevarandet av den svenska generösa välfärden inte helt kan överensstämma med de förändringarna inom välfärdsområdet som socialdemokraterna själva har genomfört. Denna företeelse kan förstås i termer av institutionell förändring utifrån Giddens och Becks teoretiska resonemang. Det betyder att det Socialdemokratiska partiet har genomgått vissa institutionella förändringar under globaliseringsprocessen. Det tydligaste exemplet på institutionella förändringar är att det socialdemokratiska partiet har tagit avstånd från tidigare ideologiska ståndpunkter och närmat sig mitten i politiken. En institutionell förändring i globaliserings tid som av Beck kallas ”klasspartiet utan klass”.

Men när gäller valet mellan det Socialdemokratiska partiet och de borgerliga väljer folk på det förra, trots det Socialdemokratiska partiets institutionella förändring. Det betyder att de institutioner som är gamla fortfarande tycks fylla viktiga funktioner i samhället. I enlighet med Giddens kan det sägas att institutionernas tradition lever kvar trots att deras innebörd har förändras. Och detta i sig förklarar också socialdemokraternas behållande av makten under de senaste tio åren.

Som jag poängterade tidigare har välfärden stor betydelse i det svenska samhället. Det kan avläsas tydligt i mitt material i det att alla tre tidningarna oavsett politisk tillhörighet betonar betydelsen av välfärden i samhället. Den svenska välfärdsstatens universella karaktär har bidragit till ett brett politiskt stöd för systemet bland medborgarna som i sin tur har påverkat de politiska partierna. De konservativa liksom de liberala och socialdemokraterna är, trots divergerande åsikter rörande välfärdens finansiering, principiellt eniga om bevarandet av de viktigaste komponenterna i det svenska välfärdsystemet. Detta kan innebära två saker. Det första är att välfärden är så pass viktig hos svenska väljare att inget politiskt parti kan kräva och ha omfattande och radikala reformer i sin politiska dagordning. Det andra är att i enighet med Giddens betraktas urholkandet av välfärd som ett hot mot själva demokratin. Det betyder att det råder ett dialektikiskt förhållande mellan demokrati och välfärden. För att medborgarna ska kunna uppfylla sina politiska rättigheter så måste de ha jobb och social trygghet. Därför har välfärden alltid haft ett stort utrymme i globaliseringsdiskussionen.

Kvinnornas jämlikhetskamp uppmärksammas väl av tidningarna. Det förefaller vara så att samtliga parter i konflikten strävar efter mer jämställdhet mellan könen. Om man utgår från Giddens och Becks teser ses kvinnornas frigörelse från könsrollerna som en bestående del av den individualiseringsprocess som kännetecknar globaliseringen. Kan man dra slutsatsen att detta fenomen hänger ihop med det teoriska resonemanget om globalisering som både Giddens och Beck presenterar? Det är ingen tvekan om att kvinnornas ställning har stärkts i samhället men det är svårt att dra självklara slutsatser här eftersom det finns andra viktiga faktorer som kan nämnas som bakomliggande orsaker i detta sammanhang. När det gäller kvinnokampen har Sverige en annan erfarenhet än andra länder. Jämställdhetsfrågorna har ofta varit heta frågor på de svenska politiska dagordningarna. Kvinnorna är den dominerade gruppen som producerar sociala tjänster i kommunerna och det kan vara en anledning till att kvinnornas situation och deras låga löner har fått stort utrymme i media under den kommunala strejken. Med det kan också vara problematiskt att påstå att alla samhälleliga förändringar kan förklaras i förhållande till begreppet globalisering. Det är viktigt att man tar hänsyn till de speciella förhållanden och villkor som råder i olika länder. Med detta vill jag avslutningsvis poängtera att slutsatsen ovan är ett exempel på de brister och oklarheter som finns i och kring globaliseringsteorin.


6. Bilagor
Bilaga 1 (DN ledarsida, 24/4 2003)
En klargörande strejk
Kommunals strejk belyser ett politiskt systemfel. Både fack och arbetsgivare har anledning att på allvar fundera över hur framtiden ska se ut.
STREJKEN BLAND Kommunals medlemmar sätter fingret på flera ömma punkter i det samtida Sverige. Den offentliga sektorns ekonomi kan inte bygga på oskäligt låga löner, om bemanningen till centrala samhällsfunktioner ska tryggas.
Det är svårt att att leva på en lön under 16 000 kronor om det inte finns ytterligare en försörjare i familjen. Framför allt gäller detta i de storstadsområden där boendet och levnadsomkostnaderna är högre än i övriga landet.
Det är ingen tvekan om att de låga lönenivåerna hänger nära samman med att de som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor. Mansdominerade yrken inom Kommunals avtalsområde, som exempelvis brandmän, ligger i genomsnitt tretusen kronor över barnskötares och sjukvårdsbiträdens löner. Detta är en situation som inte är hållbar och som borde vara en skamfläck för ett land som vill betraktas som ett föredöme när det gäller jämställdhet.
Men det finns andra ömma punkter som strejken uppmärksammar. Den fackliga organisationen på det här området är på ett anmärkningsvärt sätt strukturerat efter vilka arbetsgivare de anställda har.
I stället för att vara ordnat efter yrken, så är det yrke + arbetsgivare som är principen. Sjukvårdsbiträden, renhållningsarbetare, barnskötare, vaktmästare - de räknas alla som i första hand kommunalarbetare. Denna korporativa struktur hör samman med en samhällsordning där vård, skola, omsorg per definition bedrivs i offentlig regi. I takt med avknoppning och entreprenader, exempelvis i form av föräldrakooperativa förskolor blir dock denna samhällsordning allt mer förlegad.
Det är heller ingen tvekan om att det skulle bli en snabbare löneutveckling om det fanns flera konkurrerande arbetsgivare på en arbetsmarknad dit allt färre nu söker sig.
Det självklara borde givetvis vara att den fackliga rörelsen baserades på människors yrkesmässiga tillhörighet oavsett var de är anställda.
Länge har man utgått från att den fackliga rörelsens styrka är knuten till storleken, men en slutsats man kan dra av situationen för Kommunals medlemmar är att själva antalet anställda som nu förväntar sig löneökning, över 400 000, medför mångmiljardbelopp även vid en marginell procentökning.
En annan öm punkt är den tvetydiga politiska inblandningen. I valrörelsen i höstas gick både Göran Persson och Gudrun Schyman ut och gav sitt stöd åt en ökad satsning på de lågavlönade inom vård, skola, omsorg. När Göran Persson nu kommenterar strejken markerar han att det blir inga förstärkningar av den kommunala ekonomin eftersom det skulle ge "fel signaler". Återigen ett exempel på att staten beordrar kommuner och landsting att stå för en viss servicenivå utan att förstärka den kommunala ekonomin.
Med sitt opinionsmässiga stöd till de lågavlönade kommunalanställda i valrörelsen gav statsministern generöst bort andras pengar.
Så länge kommuner och landsting är skyldiga att tillhandahålla en viss social service är man bakbunden. Enda utvägen vid en framförhandlad löneuppräkning som kan slå hårt mot redan trängda ekonomier blir då att höja en redan hög skattenivå.
I det inledande skedet slår Kommunals strejk hårdast mot Gävle, Halmstad och Örebro, där nästan alla kommunalarbetare strejkar. Av de 9 000 kommunalarbetare som omfattas av konflikten finns 4 800 i de tre städerna. Men vid de första snabba enkäterna förefaller stödet för strejken även i dessa städer vara starkt bland medborgarna i övrigt - och viss acceptans för skatteökningar har också uttryckts.
Men i slutändan är det ju i så fall de människor som får löneökningarna som är med och finansierar densamma via skattsedeln. Givetvis finns det en smärtgräns när denna rundgång blir förödande. Det rimliga i ett längre perspektiv borde därför vara att politiker inom kommuner och landsting får en verklig möjlighet att diskutera verksamhetens omfattning. För det krävs genuint kommunalt självstyre.
DN 24/4 2003

Bilaga 2 (DN Debatt 30/4/2003 )
"Ylva Thörn saboterar kvinnors lönelyft". Kommunals krav på lika stora förbättringar för alla är ekonomiskt omöjligt, fastslår arbetsgivarsidan.
Kommunal har länge hävdat att man vill satsa särskilt på lönerna inom vård och omsorg och utjämna löneskillnaderna mellan könen. Den prioriteringen har fack och arbetsgivare på lokal nivå lyckats göra. Men centralt saboterar Kommunals Ylva Thörn dessa strävanden genom strejkkravet att alla medlemmar skall ha lika stora förbättringar. Kravet är samhällsekonomiskt omöjligt. Ekonomin i landsting och kommuner är dessutom så dålig att det är stor risk för att löneutrymmet tvärtom krymper, varnar direktörerna Markus Gustafsson och Annelie Löfqvist, ansvariga för arbetsgivarfrågor på Kommunförbundet respektive Landstingsförbundet.
+ + +
Kommunal har under lång tid hävdat att man vill prioritera löner inom vård och omsorg och att man vill utjämna löneskillnader mellan könen. Men efter att ha sagt nej till tre bud som alla prioriterar personal inom vård och omsorg och som gynnar en kvinnodominerad yrkesgrupp ställer vi oss frågande till om det verkligen är så. Kommunal har inte vågat berätta det självklara för sina medlemmar, att en satsning på personal inom vård och omsorg betyder att man måste prioritera!
När nu konflikten är inne på sin andra vecka kan det vara läge att påminna om vad Kommunals medlemmar hade uppnått innan Kommunal sade upp avtalet hösten 2002. Det uppsagda centrala avtalet skulle ge kommunalanställda en löneökning på 3,5 procent. Men tittar vi närmare på den lönesättning som gjorts lokalt visar det sig att personal inom vård och omsorg har haft en betydligt bättre löneutveckling än så. En undersköterska fick mellan åren 2001 och 2002 en löneökning på 4,7 procent, ett vårdbiträde 4,6 procent och en barnskötare 4,6 procent per år.
På lokal nivå har fack och arbetsgivare tillsammans gjort den prioritering som man på central nivå inte förmår göra. Kommunals centrala förhandlingsdelegation försvårar genom sitt agerande en fortsatt positiv utveckling som pågår - eller ska vi säga pågått - lokalt. Detta drabbar hela den lokala löneprocessen och försvårar en uppgörelse centralt.
Kommunal fortsätter dock att kräva att alla medlemmar ska ha lika mycket, 5,5 procent, vilket man vet är en samhällsekonomisk omöjlighet samtidigt som det inte på något sätt leder till att anställda inom vård och omsorg prioriteras. Ska sanningen fram kostar yrkandet egentligen drygt 6 procent eftersom Kommunal också vill höja lägstlönerna.
I vårt bud till Kommunal har vi erbjudit 4,2 procent till vårdpersonal inom sjukvård och omsorg och lägst 2 procent till övriga grupper. Den prioriterade gruppen omfattar nästan 60 procent av Kommunals medlemmar.
Det är förvånande att Kommunal väljer den generella linjen mot bakgrund av vad vi sedan 70- och 80-talens huggsexor vet om sambandet mellan stora generella lönelyft och den samhällsekonomiska utvecklingen.
Det finns en allmän förståelse för att den kvinnodominerade vårdens personal bör ha en god löneutveckling, men Kommunals linje innebär stora lönelyft för en lång rad yrkesgrupper, bland dem även mansdominerade yrken som vaktmästare, bilförare, hantverkare och brandmän. Vi har svårt att se på vilket sätt detta innebär en jämställdhetssatsning.
Låt oss tillsammans bli de som går från ord till handling! Vi, och bara vi, kan göra det som andra pratar om. Nämligen prioritera vård och omsorg i realiteten.
Man kan tycka att Kommunal har lyckats bra med att få den allmänna opinionen på sin sida. Men Kommunal förenklar problemen. Kommunal påstår att alla medlemmar är underbetalda, inte minst jämfört med privat anställda, och att löneökningar därför måste gälla alla samt att sådana generella påslag leder till högre kvinnolöner. Men så är det inte.
Jämför man med Vårdförbundet som också har flest kvinnor som medlemmar, så har dessa i längden vunnit på lokala individuella löneförhandlingar även om det skett under en längre period. Våra lokala förhandlingar har också visat - som vi har sagt tidigare - att fack och arbetsgivare alldeles utmärkt klarar att prioritera.
Kommunal säger ingenting om att de medlemmar som arbetar i konkurrensutsatt verksamhet inte har sämre betalt än sina privat anställda kolleger.
Man säger heller inte att det i kommunerna är vanligt med olika former av arbetstidsförkortning med bibehållen lön. I många landsting är 37 timmar i veckan en vanlig arbetstid.
Man säger heller inget om att medlemmarna har en vecka mer semester än lagen kräver samt att avsättningen till pensioner ligger en procentenhet över vad som gäller arbetare inom privat sektor.
Exempelvis har en undersköterska en medellön på 16 300 kronor, dessutom har 90 procent av undersköterskorna ett ob-tillägg på cirka 1 900 kronor. Utöver detta måste man räkna med värdet av en extra semestervecka och den extra avsättningen till pensionen, vilket kan omräknas till ytterligare drygt 600 kronor.
Om Kommunals medlemmar inte är nöjda med ovanstående förmåner och därmed anser att man på centralt håll gjort en felbedömning i tidigare överenskommelser, borde den diskussionen i ärlighetens namn förts inom Kommunal innan man gick i strejk. Vi minns fortfarande förhandlingarna år 2000 när det uppsagda avtalet tecknades, då var Kommunal mycket tydligt i sitt krav på bra pensionsvillkor. Vi har ännu inte hört en enda medlem värdera detta. Och om inte heller Kommunals ledning värderar dessa förmåner så måste vi naturligtvis ställa oss frågan om de har något värde framöver.
Inte heller stämmer det att alla andra grupper fått det bättre som Kommunal hävdar. 80 procent av alla anställda på den kommunala arbetsmarknaden har haft liknande löneutveckling som Kommunals medlemmar.
Kommunal har genom sitt krav om lägstlöner och även i vissa uttalanden visat att man vill ha tillbaka det tarifflönesystem som övergavs för tio år sedan. Det vore förödande för sektorn om detta blev verklighet. Vi måste blicka framåt. Nya, unga anställda förväntar sig ett bra jobb med bra lön där man kan föra en dialog med chefen. Lönen måste kunna användas som ett medel att förändra och förbättra verksamheten. Lönen är också ett verktyg för att uppskatta de goda initiativ och idéer som kommer fram i det vanliga vardagsarbetet av alla våra medarbetare.
Vi vill se att Kommunal förmår att diskutera satsningar lokalt på goda individuella insatser så att de medarbetare som arbetat hos oss 10-15 år får allt bättre löner. Bra medarbetare ska ha bra lön.
Kommunals ovilja att prioritera gör att det kommer att finnas gott om jämförelseobjekt för de förbund som känner sig pressade att kräva kompensation. Många säger sig vilja höja skatten för att få upp lönerna, vilket vi ser som en alltför kortsiktig lösning. Det kan leda till en löne- och inflationsspiral som urholkar den offentliga ekonomin, försvagar Sveriges konkurrenskraft och inte minst gör att löntagarnas lönelyft blir luft i plånboken.
Konjunkturinstitutet och Medlingsinstitutet gör uttalanden om att totala lönekostnadsökningar på 3-3,5 procent per år är vad den svenska ekonomin tål. Hur denna insikt ska förenas med ökade krav är något vi inte kan se.
Ekonomin i landsting och kommuner är dålig - trots stora skattehöjningar på många håll - och man dras med ökande underskott. Det finns ingen realistisk möjlighet att i nuläget drastiskt öka kostnaderna för att ge löneökningar till alla. Med fortsatt lågkonjunktur, lägre sysselsättning och därmed lägre skatteunderlag, och med en obalans mellan vad staten ålägger kommunerna och vad kommunerna får i statsbidrag, är det stor risk att det reella löneutrymmet tvärtom krymper.
Våra beräkningar visar ett underskott på 18 miljarder kronor år 2006 för sektorn. Ett näst intill ofattbart belopp. Den bästa insatsen Kommunal kan göra är kanske att diskutera detta problem med oss.
Vi vill också tydliggöra - tvärt emot vad Kommunal hävdar - att våra medarbetare inte ska subventionera välfärden med sina löner. I alla våra prognoser räknar vi med att vår sektor ska ha samma löneutveckling som arbetsmarknaden i övrigt. Vi räknar alltså inte med lägre löneökningar för våra medarbetare än för andra.
Vi vet samtidigt att vi måste rekrytera många nya medarbetare. Det kommer att krävas en allt bättre kompetens hos våra medarbetare för att möta morgondagens utmaningar. Därför är ett bra lönesystem som tar hänsyn och förmår att se och uppskatta individen av största vikt för oss.
Det finns en tradition inom svensk fackföreningsrörelse att känna ansvar både för den verksamhet där medlemmarna finns och för samhällsekonomin i stort samtidigt som man för en dialog med sina medlemmar kring vad som är realistiskt och vad som inte är det. Vi vill gärna ha i gång den dialogen med Kommunal.
MARKUS GUSTAFSSON
ANNELIE LÖFQVIST

Bilaga 3 (DN Debatt 6/5/2003)
Ylva Thörn svarar arbetsgivarna: "Oförskämt anklaga oss för kvinnosvek"
Arbetsgivarorganisationerna anklagar på DN Debatt 30/4 Kommunal för att svika kvinnorna och sabotera kvinnors lönelyft. Det är oförskämt. Kommunal är just nu ute i en stor strejk för att uppvärdera en kvinnodominerad del av arbetsmarknaden som män genom alla år försökt undervärdera.
Stjärnkirurgerna har hyllats av landstingspolitiker och hållits under armarna med jättelika lönelyft. Först när Kommunals medlemmar strejkar förstår samma landstingspolitiker hur viktigt deras arbete är. Utan de 20 undersköterskor som jobbar på källarplanet på universitetssjukhuset till en lön av 15 000 kronor i månaden måste två tredjedelar av alla operationer ställas in.
Markus Gustafsson, Svenska kommunförbundet, och Annelie Löfqvist, Landstingsförbundet, tror att jämställdheten mellan kvinnor och män löses genom att man tar pengar från en lågavlönad kvinnogrupp för att ge till en annan lågavlönad kvinnogrupp.
Städerskorna i kommuner och landsting (medellön 15 093 kronor i månaden), skötare i landstingen (medellön 16 626), kokerskor (medellön 16 195) och barnskötare (medellön 15 809) ska avstå lön för att höja undersköterskornas (medellön 16 407) löner. Det är de sämst betalda i Sverige som ska betala de näst sämst betaldas löneökningar enligt arbetsgivarnas politik.
Man anklagar oss för att inte våga göra prioriteringar mellan olika medlemsgrupper. Vi anser visst att det behövs prioriteringar. I våra krav har vi lyft fram de yrken som kräver gymnasiekompetens och vi är beredda att skriva in rekommendationer om prioriteringar i ett centralt avtal. Men vi tycker inte pengarna ska fördelas i centrala avtal, långt ifrån medlemmarnas vardag. Vi tror i stället att dessa prioriteringar bäst görs i kommunen, landstinget och på arbetsplatsen. Våra lokala fackliga företrädare är mogna att möta er i diskussioner om detta. Frågan är om Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet betror kommunernas och landstingens företrädare om detsamma.
Markus Gustafsson och Annelie Löfqvist lever i en annan värld än Kommunals medlemmar och svenska folket. De har tydligen inte märkt att rekryteringen till både barnomsorg, äldreomsorg och fritidsledarjobb går trögt. Att platser på både barn- och fritidsprogrammet och vård- och omsorgsprogrammet gapar tomma. Orsak: ungdomar tycker att jobben är för hårt slit till för dåliga löner.
Till och med Svenska kommunförbundets och Landstingsförbundets egna utredare säger att det krävs högre löner för att klara rekryteringen. I deras egna rapporter läser vi också att fler än 200 000 personer behöver rekryteras till kommunala jobb fram till 2010. Samtidigt som Ungdomsstyrelsen säger att unga ratar jobb i välfärdssektorn för att det ger för dåligt betalt.
Arbetsgivarorganisationerna tycks inte förstå allvaret i detta. Ska välfärdssektorn klara sina åtaganden måste välfärdsjobben bli framtidsjobb. Det är det vi i Kommunal tar strid för.
Det är därför lönenivåerna för Kommunals medlemmar måste öka mer än för andra grupper. Rekryteringen kommer inte att ordnas om man som Markus Gustafsson och Annelie Löfqvist i "prognoser räknar med att vår sektor ska ha samma löneutveckling som arbetsmarknaden i övrigt".
Om ungdomar ska se vård- och omsorgsjobb som sitt naturliga val kan vi inte ha lägstlöner som leder till lönedumpning av en hel sektor. Att erbjuda 12 000 kronor för ett heltidsarbete med otrygg anställningsform och förvänta sig en anstormning av arbetssökande framstår som rent önsketänkande. Därför är det viktigt att höja lägstlönerna rejält. Vi vet också att bland de 31 000 medlemmar som tjänar under 14 000 kronor i dag är personer med utomeuropeisk bakgrund och ungdomar överrepresenterade.
Ska vi tolka det som att arbetsgivarna hellre tar in outbildad och billig arbetskraft i stället för erfaren och utbildad, som man till exempel föreslår i sin konjunkturrapport. Är det så kommunerna och landstingen tänkt sig att uppfylla vallöftena om satsning på ökad kvalitet av välfärdstjänsterna.
Kommuner och landsting tycks inte planera längre än till nästa kommunala bokslut. Om man inte börjar anta ett mer långsiktigt perspektiv kommer vi att få betala kortsyntheten med försämrad välfärd. För att klara rekryteringen till vård, skola och omsorg behövs relativlöneförändringar. Kommunals krav är första steget på en sådan väg.
YLVA THÖRN
Ordförande Kommunal

Biliga 4 (DN ledarsida, 25/5/2003)
De strejkade en sommar
NIKLAS EKDAL
SÖNDAG
Av 20 olika jobb jag haft har inget varit mera slitsamt än det som vårdbiträde i äldreomsorgen. Lönen var bättre än på Ica och i tidningsutbärarbranschen, men de tunga lyften, borstningen av löständer som bärarna inte vill släppa ifrån sig och bytena av nerbajsade lakan tog på krafterna.
Åldringarna behandlades rätt illa. De flesta låg på allmänna salar där gravt dementa och helt klara blandades. Hanteringen följde ett schema av utfodring, lavemang och tvättning på bestämda tider, med litet utrymme för personliga önskemål.
Detta är nu över 20 år sedan. På många ställen har det blivit bättre och på vissa har det blivit sämre. Två trender drar i motsatta riktningar: acceptansen för vanvård och bristande respekt minskar när mera krävande generationer blir gamla, men samhällets ekonomiska resurser har inte vuxit i samma takt som våra anspråk, på grund av svag ekonomisk tillväxt.
Välfärdskalkylen går inte ihop. Ju mer politikerna talar om vård, skola och omsorg - desto sämre tycks lönerna, servicen och arbetsmiljön i just dessa sektorer bli. Kommunals storstrejk ställer frågan på sin spets, men ännu återstår att dra de rätta slutsatserna av konflikten.
I senaste numret av tidningen Kommunaktuellt har ett antal vänsterpartister skrivit ett upprop under rubriken "Kapitulera inte inför kravet på sänkt skatt". Där kan man bland annat läsa följande:
"Sedan mer än 30 år har de besuttna i samhället propagerat för sänkt skatt av rent ideologiska och egoistiska skäl. Att det fått negativa konsekvenser anses av många som något som måste accepteras. Ta som exempel mycket låga löner för stora grupper offentliganställda: hård fysisk och psykisk arbetsbelastning med hög sjukfrånvaro som följd; i vissa fall dålig service till medborgarna; alltför stora barngrupper på förskolorna och boende inom äldreomsorgen som inte får den vård de har rätt till. Vi anser att det är fullständigt åt skogen."
Att döma av det senaste valresultatet och det 84-procentiga stödet för Kommunals strejk är detta en verklighetsbeskrivning som majoriteten av svenska folket delar. Höj skatterna så löser vi problemen.
Eftersom jag med den vänsterpartistiska definitionen tillhör de besuttna som konspirerat mot åldringar och vårdbiträden av egoistiska skäl, vill jag gärna säga något till försvar.
Det är tyvärr inte sant att skatterna har sänkts. Sverige ligger i världstopp med ett skatteuttag på över 50 procent medan EU-snittet är tio procentenheter lägre. Om det bara hängde på skattenivån skulle vår äldreomsorg redan vara enastående och de kommunalanställda köra Mercedes.
Sambandet är det rakt motsatta. En långt driven socialisering har gjort att Sverige de senaste 30 åren haft nära nog den sämsta ekonomiska utvecklingen av alla industriländer. Höga skatter på arbete, företagande och investeringar är en faktor, men det handlar också om andra systemfel som stel arbetsmarknad, brist på konkurrens och alternativ till offentliga sektorn, slapp lönebildning som lett till devalveringar vilka vältrat över kostnader från exportindustrin till vanliga löntagare.
I strejknumret av Tidningen Kommunalarbetaren finns en översättning från makroekonomi till vardagsliv av denna trista kalkyl. Där kan man läsa om Monica Hedman som är städare på en förskola i Gävle. Hennes halvtidslön ligger på 6 450 kronor, som i kombination med a-kasseersättning ger en inkomst på mindre än 13 000 kronor, ungefär 7 500 efter skatt.
Löner på den nivån är ett symptom på att vi kommit till vägs ände. Inte i fråga om skattesänkningar - som vänstern svamlar om - utan i fråga om socialism. Den enda lösningen är att få fler människor i heltidsarbete, fler nya företag, mer investeringar och en fungerande marknad för välfärdstjänster.
Om de kommunalanställda hade alternativa arbetsgivare att gå till skulle de dels få bättre individuella villkor, dels en större kaka att dela på genom bättre tillväxt. Kvaliteten på vården och omsorgen om de sämst ställda, de som inte kan betala för sig, avgörs också långsiktigt av den allmänna välståndsutvecklingen, inte av skatterna. När det inte finns några löner, vinster och förmögenheter kvar hjälper det ju inte med en skattesats på 100 procent.
För närvarande är Sverige inte rikare än så här. Det finns inga dolda rikedomar att pumpa in i den offentliga sektorn. I det korta perspektivet handlar det om smärtsamma prioriteringar, som ger de kommunalanställda anständiga avtal utan att de förlorar jobbet, får se sin arbetsmiljö försämrad ytterligare eller sina lönepåslag uppätna av skattehöjningar och kommunala taxor.
Kortsiktigt har bägge parter i konflikten rätt. Kommunal har rätt i att lönerna är skamligt låga. Arbetsgivarsidan har rätt i att 5,5 procents löneökning till flera hundra tusen offentliganställda leder till ekonomisk kris i kommuner och landsting, minskad personalstyrka och därmed arbetslöshet och ännu mer stress för dem som blir kvar. LO-ordföranden har rätt i att stora generella påslag saboterar lönebildningen och blir till luft i plånboken. Svenskt Näringsliv har rätt i att industrin måste vara löneledande.
Eftersom alla har rätt och ingen har någon drivkraft att avsluta konflikten lär den bli långvarig. Kommunals strejkkassa innehöll 1,9 miljarder kronor när strejken drog i gång, vilket räcker ända in i september. Arbetsgivarna, alltså våra politiker, lutar sig tillbaka och konstaterar att de sparar pengar. Kommunalarna får ledigt under årets vackraste tid. Föräldrar tar med barnen till arbetsplatsen när dagis har stängt och så är det inte mer med det.
Det hela verkar ganska gemytligt men är naturligtvis allvarligt för samhället som helhet. Lika motiverad som strejken är i det korta perspektivet, lika förödande blir Kommunals och vänsterns attityd i det långa loppet.
Det var just urspårad lönebildning och extrema skatter som knäckte Sveriges ekonomiska utveckling för 30 år sedan. Att argumentera för soten som bot är sannerligen fullständigt åt skogen.
Niklas Ekdal är politisk redaktör

Bilaga 5 (SvD ledarsida, 8/5/2003)
Återsamling kring bordet
Kommunals strejk blev långvarig och omfattande. I bästa fall är den ändå över framåt måndag, när medlarna har träffat både fack och arbetsgivare på nytt. Eller kanske ändå inte. Det är medlarna som har tagit initiativ till att försöka lösa konflikten, inte parterna. I tisdags trappade Kommunal upp konflikten genom att varsla 137 kommuner om strejk från och med den 26 maj. Tredje man drabbas hårt. Men arbetsgivarna kan inte gärna lägga sig platt för Kommunals krav på höga generella lönepåslag till både låg- och högavlönade. Ett avtal får inte bli så dyrt att kommunernas redan hårt ansträngda ekonomi utsätts för ett dråpslag.
Vidgas perspektivet blir bilden än mörkare. Övriga LO-förbund kommer knappast att dra ner på de egna anspråken av hänsyn till Kommunals medlemmar. OECD har nyligen påpekat att Sverige tycks ha problem med att hålla löneökningarna under kontroll. Kommunals aggressiva attityd bidrar inte till att stilla farhågorna för att utvecklingen är på väg att gå över styr. Frågan om alternativa strategier är känslig för Kommunal. Särskilt när röster höjs för att facket borde verka för ökad mångfald, så att medlemmarna får större möjlighet att välja mellan offentliga och privata arbetsgivare. Kommunal har gjort en studie som anses visa att kvinnor bara tjänar marginellt mer i verksamheter på entreprenad. Skillnaden i lön mellan en landstingsanställd sjuksköterska och en privatanställd må vara blygsam, men den finns likväl och talar till den privata sektorns fördel. S:t Görans sjukhus i Stockholm drivs i privat regi och där tjänar undersköterskorna i snitt 200 kronor mer än på Huddinge sjukhus som landstinget driver. I vissa andra kommunala verksamheter är skillnaderna större. En förklaring kan vara att entreprenader och privatisering är betydligt vanligare inom mansdominerade yrken än inom vård och omsorg. Ökad konkurrens skulle kanske kunna driva upp även kvinnolönerna, precis som männens löner i många fall har ökat. Inget ont som inte har något gott med sig: Den utdragna konflikten har lett
till att det knakar i fogarna mellan Kommunal och det socialdemokratiska partiet. Socialdemokratiska kommunalpolitiker har utfört strejkandes arbetsuppgifter och utpekas av Kommunal som "strejkbrytare". I senaste numret av Kommunalarbetaren (7/5) rapporteras att konsekvensen blir att fackets ekonomiska bidrag till socialdemokraterna "kan komma att ifrågasättas". Det vore i så fall inte en dag för tidigt.

Bilaga 6 (Aftonbladet, debattsida, 23/5/2003)
Det är ju tjänstemännen som kostar pengar!
Plötsligt gled den stora kommunalstrejken in i medieskugga och det blev häpnadsväckande tyst om den största konflikten på mycket lång tid på svensk arbetsmarknad. Ur skuggan lösgör sig ilskna kommunalare. De kommer gående mot mig på gatorna och undrar: Varför skrivs det inte en rad om vår strejk längre? I
landets lokalpress skrivs det betydligt mer än i de borgerliga morgondrakarna och Dagens Nyheters ledarsida slog förmodligen rekord i arrogans när en ledarskribent där nyligen hävdade att kommunalarna i själva verket är rätt välbetalda - jämför bara med en stackars tingsnotarie, utropade han. En sådan tjänar bara en tusenlapp mer! Skribenten glömde nämna att en tingsnotarie har en kort, dåligt avlönad startsträcka innan han eller hon lyfter mot de verkliga höginkomsttagarskikten. Vanligtvis har anställda inom vård och omsorg kunnat räkna med hjälp från en medial snyftfaktor. I en inverterad variant av könsförtrycket har ledande
politiker ofta tyckt synd om lågavlönade kvinnor och alltför många kommunalare har invaggats i tron att deras krav tagits på allvar. Därför är det just i dessa dagar något oerhört avgörande som äger rum:
Klassamhället öppnar sig i all sin ömkliga nakenhet mellan Kommunal och landets politiska och mediala makthavare. När det kommer till kritan, när hårt sätts mot hårt, då skingras statsministerns löften till ett ingenting medan borgerligheten börjar yra alltmer om att enda vägen till bättre löner är att
privatisera välfärden. Fråga de anställda inom Hotell och Restaurang, som är hänvisade till privata arbetsgivare, vad de tror om den tesen: De har sämst löner av alla! Ylva Thörn, som under konfliktens gång skaffat sig en självsäkrare stil, konstaterar i LO-tidningen: "Vi för en nödvändig klasskamp. Det här är den yttersta kampen och den avgör livsbetingelserna för våra medlemmar ända in i pensionen." Det är bra sagt. Möjligen gjorde dock förbundsledningen ett misstag som inte redan från dag 1 gick ut hårdare och såg till att större delar av
Sverige stannade av. För den makten har kvinnorna och männen inom Kommunal. Finns det pengar att uppfylla Kommunals krav? Det faktum som är mest förtiget i den offentliga debatten är följande: I dag går två tred-jedelar av kommunernas lönesumma till tjänstemännen. Fast de är färre har tjänstemännen lyckats
prioritera till sig löneökningarna. Det går att ändra på den ordningen. Det går också att ändra på det halvt nyliberala budgettänkande som regeringen håller sig med. Under åren 1998 till nu har statens finanser uppvisat överskott på mer än två hundra miljarder och under samma tid har skatterna sänkts med över fyrtio
miljarder! En bråkdel av dessa ofantliga resurser hade, om de gått till välfärden, kunnat höja lönerna och återbemanna en anorektisk offentlig sektor. Hur konflikten än avlöper lär den medvetandegöra de strejkande. Den river bort den sista naiviteten och visar att Joe Hills gamla ord gäller bra än i dag: Sörj inte! Organisera er!
Göran Greider7 Referenser
Litteratur
Beck, Ulrich (2000). Risksamhälle: På väg mot en annan modernitet. Daidalos: Göteborg.
Beck, Ulrich (1998). Vad innebär globaliseringen? : Missuppfattningar och möjliga politiska
Svar. Daidalos: Göteborg.
Beck, Ulrich (1998). Att uppfinna det politiska: Bidrag till en teori om reflexiv modernisering. Daidalos: Göteborg.
Giddens, Anthony (2003). Modernitetens följder. Studentlitteratur: Lund.
Giddens, Anthony (2003). En skenande värld: Hur globaliseringen är på väg att förändra våra liv. SNS Förlag: Stockholm.
Giddens, Anthony (2002). Modernitet och självidentiteten: Självet och samhället i den senmoderna epoken. Daidalos: Göteborg.
Giddens, Anthony (1999). Tredje vägen: Om förnyelse av socialdemokratin, Atlas: Stockholm.
Hellspong, Lennart (2001). Metoder för brukstextanalys. Studentlitteratur: Lund.
Lindbeck, Assar (1998). Det svenska experimentet. SNS Förlag: Stockholm.
Rahm, Henrik (2001). Journalistikens anatomi: Analyser av genrer och textmönster i fem strejkbevakningar i svensk dagspress 1879-1996. Studentlitteratur: Lund.
Svensson, Torsten (2001). Marknadsanpassningens politik: Den svenska modellens förändring 1980-2000. Acta Universitatis Upsaliensis: Uppsala.
Wallerstein, Immanuel (2001). Liberalismens död: Slutet på den rådande världsordning. Vertigo: Stockholm
Press
Aftonbladet 23/4 2004 till 31/5 2004
DN 23/4 2004 till 31/5 2004
SvD 23/4 2004 till 31/5 2004
Tidskrifter
Assar Lindebeck, (1997). ”Hur reformera den europeiska välfärdstaten? – Nationella och internationella aspekter”, Ekonomiska Debatt 1997: 1, s. 7- 15.
Elektroniska källor
www.mediearkivet.se [2004-04-15- 31]
www.presstext.prb.se [2004-04-15- 31]
www.aftonbladet.se [2004-04-10]
www.dn.se [2004-04-14)]
www.svd.se [2004-04-14]
Förfrågning via telefon
Christina Vallgren, , Läsarservice redaktionen (Tel. 08-738 23 84), Aftonbladet
Maria Hedlund, Allmänna redaktionen (Tel. 08-738 1010), DN
SvD Kundtjänst, (Tel. 08-135 000), SvD

Kurdisk identitet

UPPSALA UNIVERSITET
Sociologiska Institutionen

Den kurdiska identitetsförändringen och de
förutsättningar under vilken den sker

Författare:
Magnus Ahlqvist
Siawash Goudarzi
Handledare:
Rolf Bucht
14-15 Januari 2003

Inledning

Kurdfrågan har under de senaste decennierna varit upphov till en av mellanösterns mest tragiska konflikter. Tusentals kurder har blivit dödade eller tvingade att fly från sina hem. Samtliga av de regimer som innehar den politiska makten i kurdistan har gjort sig skyldiga till övergrepp och brott mot folkrätten. Samtidigt är den en av de frågor som under samma tid varit mest negligerad av världens makthavare. Det var endast på grund av kurdernas roll under Gulfkriget i början av 1990-talet och den kurdiska diasporans inverkan som frågan slutligen lyftes upp på den internationella arenan. Under vårt årtionde har Turkiets eventuella inträde i den Europeiska Unionen lett till att man börjat lägga märke till dess behandling av sin kurdiska minoritetsbefolkning. Förtrycket mot kurderna och kurdfrågans inverkan på dagspolitiken är båda goda skäl till att studera saken närmare.
I Sverige förs en diskussion om kurdernas integration i det svenska samhället. Det verkar som om kurderna är en av de grupper som har svårast att finna en plats i den svenska gemenskapen. Den allmänna mediebilden av kurderna präglas av stereotyper, hedersmord och svartmålning.
Etniciteten är den gemensamma nämnaren för dessa vid första anblicken så vitt skilda frågor. Konflikten i Kurdistan kan hävdas bero på att kurderna är förtryckta på grund av sin etniska tillhörighet. Integrationen i Sverige och Europa kan bero på hur man uppfattar och hanterar etniciteten hos både svenskar och kurder. Den miljö och de förutsättningar för skapandet av en kurdisk identitet som råder i Sverige skiljer sig radikalt från den rådande ordningen i kurdistan. Det öppnar upp ett tillfälle att studera hur etniciteten relaterar till och påverkas av det omgivande samhället.
Utöver det ovan nämnda föreligger det inom sociologin så väl som inom den övriga samhällsvetenskapen ett behov av att utveckla den diskurs som rör migration och etniska relationer. Uppsatsen blir förhoppningsvis ett bidrag inom det området och en av ambitionerna är att på ett klart och redigt sätt redogöra för en del av de teoriskolor som finns inom området samtidigt som de tillämpas på kurderna som ett specifikt fall.

Syfte och frågeställningar

Syftet med den här uppsatsen är att analysera hur den kurdiska identiteten förändras när den kommer i kontakt med det svenska och europeiska samhället. Den behandlar även under vilka förutsättningar identitetsförändringen sker.
Den svenska hemspråks- och minoritetslagstiftningen samt den lagstiftning som berör yttrandefriheten jämförs med en tolkning av turkisk rätt. Förhoppningen är att därigenom kunna diskutera hur den högre grad av frihet som erbjuds i den svenska rättsordningen påverkar det kurdiska språket och den kurdiska identiteten.
Den kurdiska litteraturen används även den som en indikator på den kurdiska identiteten. Utgivningen av kurdisk litteratur i Sverige jämförs med den i Turkiet. Därigenom belyses litteraturens roll i etnicitetsfrågan.
Kurder i diaspora och Sverige diskuteras. Det tar sig formen av hur den nya miljön påverkar den kurdiska identiteten samt vilka andra faktorer som inverkar.
Kurdiskt utnyttjande av den moderna kommunikationsteknologin och opinionsbildning belyses genom en studie av MEDYA-TV, en kurdisk tv-station. I anslutning till det diskuteras även Internets inverkan.
Som en bakgrund till ämnesdiskussionen behöver man klargöra och definiera några av de centrala begrepp som bildar basen för diskussionen. Därför kommer viss vikt läggas vid definitionen av etnicitet, nationalism och nationen samt den effekt den kurdiska diasporan har på identitetsskapandet. Under den diskussionen argumenteras även för språkets roll som etnisk markör och samlande kraft.


Avgränsning

Uppsatsen behandlar kurdernas situation i Sverige och Europa relaterat till situationen i Kurdistan. Tonvikten ligger till viss del på Sverige och Turkiet. Den bör inte ses som en heltäckande studie av den kurdiska identitetsförändringen. Förhoppningen är dock att man genom en belysning av några av de faktorer som har betydelse för etniciteten och identitetsutvecklingen kan få en bild av situationen.


Metod och Material

Uppsatsen är av förklarande slag. Med det menas att ambitionen är att förklara inte bara hur den kurdiska identiteten förändras utan även varför den förändras så som den gör. Det görs genom en kvalitativ studie av i huvudsak sekundärkällor. Dessa utgörs av akademisk litteratur samt rapporter skrivna av svenska myndigheter och andra organisationer. De primärkällor som förekommer är förfrågningar via e-mail samt information från en kurdisk tv-station.
Validiteten i undersökningen förtjänar att diskuteras. Studiet av bokutgivning bör utan tvekan kunna ses som direkt kopplat till den kurdiska identiteten. Litteratur och språk utgör en viktig del av kulturen och en studie av det slaget bör vara en bra indikator för identitetsutvecklingen. Validiteten i en jämförelse mellan svensk och turkisk rätt är mer diskutabel. Det kan hävdas att man genom att studera lagstiftningen inte utvinner någon information om etniciteten. Förhoppningen i vårt fall är dock att genom lagstiftningen kunna få en indikator på hur samhället är konstituerat och på vilket sätt det påverkar den kurdiska identiteten. Rätten ses som en kodifiering av samhällsnormerna. Den diskussion som följer genom komparationen av de två lagrummen kan då leda till en förståelse av hur identiteten som sådan påverkas.


Teoridiskussion och utveckling av de teoretiska argumenten

Det här avsnittet skall behandla den teoretiska grunden för framställningen. De viktigaste teoretiska begreppen i uppsatsen är utan inbördes rangordning etnicitet och nation, nationalism samt diaspora. Det beror på att man genom att tillämpa dem kan få en god förståelse för vad den är som egentligen utgör den kurdiska identiteten. Vi skall nedan argumentera för att etniciteten skall ses som något föränderligt och till viss del skapat. Det gör att vi måste fundera över nationalismen och dess roll. På vilket sätt har den påverkat och förändrat etniciteten? Diasporan kommer in i diskussionen på grund av att den skapat de förutsättningar som nationalismen arbetar inom. Kontentan av ovanstående blir att etniciteten i diasporan påverkas av nationalistiska och andra krafter. De förhållanden som råder i diasporan påverkar på vilket sätt de förändrande krafterna kan verka och det gör att den kurdiska identiteten förändras på ett visst sätt. Kopplat till syftet för uppsatsen betyder det att kurderna i Europa förändrar sin identitet på ett specifikt sätt. De influenser de får är av ett visst slag och de beror på att de är i diaspora. Den insikten gör att man i förlängningen på ett bättre sätt kan svara på hur de europeiska kurdernas identitet förändras.

Etnicitet

Då vi diskuterar etniciteten skall vi inledningsvis utgå från tanken att gruppen och identiteten bildas i samspel med varandra. Det medför att vi ser den etniska identiteten som en föränderlig social process. Det perspektivet möjliggör en diskussion av identitetens och gruppens inbördes relation utifrån ett primordialt och ett situationellt perspektiv samt en fokusering på klargörandet av hur etniska grupper definieras enligt ett objektivt respektive subjektivt synsätt. Då vi utrett detta inriktas diskussionen på att sammanfatta det som framkommit samtidigt som vi söker en hållbar teoretisk definition på etnicitet.

Utgångspunkten för diskussionen blir de Vos tolkning av Durkheims påstående att man bör se människan som en social varelse som åstadkommer sina reella och ideella uppfattningar om jaget delvis utifrån känslan av att tillhöra en grupp (Romanucci: 1995: 42). Gruppen och identiteten utvecklas i kontakt med varandra. Den identitet som gruppmedlemmen har är beroende av den grupp han tillhör och identiteten påverkar i sin tur gruppen (Guibernau 1997: 7). Detta betyder sammantaget att den etniska identiteten kan ses som en social process (Romanucci 1995: 17).
Etnicitetsskapandet är en process som kan beskrivas som ett historiskt och socialt skapande av en individuell och kollektiv identitet. På grund av att de sker i en social kontext förändras ständigt de språkliga uttryckssätt och kulturella sedvänjor genom vilken en känsla av kollektiv identitet skapas och förs vidare från generation till generation. Etniciteten är inte given utan tvärtom föränderlig till sin natur (Castles 1998: 31). Av det kan man dra slutsatsen att vi mer precist behöver studera identitetens och gruppens relation till varandra samt vad gruppen egentligen består av.

Den primordiala synen på etnicitet innebär att man ser identiteten som något förhållandevis beständigt. Geertz menar till exempel att det är nästintill omöjligt att stå emot den bindning som uppstår då man föds in i en speciell religiös samhörighet, talar ett speciellt språk och följer vissa sociala sedvänjor (Castles 1998: 31). Beroende på hur man tolkar honom kan man dra slutsatsen att han ser etniciteten som nästintill instinktiv och oföränderlig. John Rex inlaga i diskussionen pekar dock på att Geertz menar att man på grund av att etniciteten är en social process inte kan hävda att den är oföränderlig. Det faktum att det rör sig om en social, tillskriven syn på identiteten gör att den per definition är föränderlig (Rex 1985: 26f). Även den primordiala synen utgår alltså från en social kontext. Man kan sammanfatta den primordiala etnicitetssynen som att den ser etniciteten som ett socialt men ändå beständigt fenomen.
Det primordiala synsättet tillför insikten om att de etniska och kulturella krafterna har en ibland övermäktig inverkan på den enskilde. Det faktumet gör att man vid studiet av etnicitet bör ta hänsyn till att det för den enskilda människan kan vara svårt att förändra eller ens se sin egen identitet.

Den situationella etnicitetssynen utgår från att etniciteten är föränderlig. Det inbegriper att etniciteten genomgår en informell förändring beroende på hur den sociala situationen förändras. Det betyder även att medlemmarna i en specifik grupp kan bestämma sig för att låta etniciteten vara ett kriterium för självidentifikation när det framstår som nödvändigt eller användbart (Castles 1998: 31, Romanucci 1995: 17, 24). De Vos nämner som exempel på det Schamas beskrivning av hur en grupp nordholländska kalvinistiska lärjungar på 1500-talet skapade en etnisk grupp för att särskilja sig från sina sydliga grannar. Detta berodde på att man ville säkerställa att man fortsatte att vara oberoende av de spanskkontrollerade områdena längre söderut (Romanucci 1995: 24). Kurderna har på ett liknande sätt under de senaste decennierna arbetat för att skapa en gemensam kurdisk identitet.
Rationaliteten är en viktig del av det situationella synsättet. Med det menas här att det förutsätts att det finns en medveten tanke och planering bakom identitetsförändringen. Det perspektivet är värdefullt att ha i åtanke då den möjliggör insikten att etniciteten kan användas för att manipulera människor och grupper. Därmed kan man antagligen på ett bättre sätt förstå etniciteten som sådan. I vårt fall betyder det även att vi kan uppmärksamma det sätt på vilket nationalismen har verkat för att omforma den kurdiska identiteten.

Diskussionen ovan har betraktat gruppen som en tydlig och klart urskiljbar enhet. Vi har utgått från att det finns specifika etniska markörer. Dessa kan inkludera bland annat språk, religion, utseende, traditioner och klädedräkt. Vi har även utgått från att det går att studera dem på ett objektivt plan. Det innebär att man ser dem som självständiga enheter som kan studeras oberoende av hur de uppfattas av de olika grupperna och dess individer.
Den uppfattningen finns det dock anledning att ifrågasätta. I kurdernas fall är den mest uppenbara anledningen att de som folk varit åtskilda under långa tidsperioder. Det bör rimligtvis leda till att det som är specifikt och unikt kurdiskt har blivit uppdelat och förändrat även det. Hylland Eriksen påpekar även det faktum att det vid det praktiska studiet av etniska grupper kan vara svårt att avgöra var gränsdragningen mellan olika grupper går (Guibernau 1997: 8). De etniska markörerna är dock verkliga och fyller en viktig funktion. De understödjer nämligen människans i hennes försök att uppfylla sitt behov av att definiera sig själv i sociala termer (Romanucci 1995: 25). Genom att de är ett gripbart sätt att peka ut vem man är och var man hör hemma skapar de trygghet hos både individen och gruppen. I kurdernas fall borde språket vara en stark markör av kurdiskhet. Språket är dessutom av yttersta vikt som en markör i den kurdiska diasporan. Genom att främja användandet av kurdiskan så verkar man för att den kurdiska identiteten bibehålls även om kurderna är skiljda från kurdistan. Problemet ur etnicitetsskapande synpunkt är att kurderna på grund av diasporan utsätts för externa påtryckningar. Även om kurderna är en folkgrupp som tenderar att bevara sin kultur leder ändå livet i ett annat land till att människorna skaffar sig nya vanor, språk och seder. De etniska markörerna blir därmed inte lika tydliga. De är inte längre lika självklart var gruppgränserna går. De etniska markörerna tjänar bra som riktmärken men inte som fullständiga kartor över det sociala landskapet.

Det faktum att de etniska markörerna börjar upplösas gör att man kan söka andra sätt att definiera kurderna. Då kan man använda ett subjektivt synsätt. En av de definitioner som Socialstyrelsen föreslår för etnisk identitet är:

Etnisk identitet kan definieras som en kollektiv, av individen
självupplevd och medveten, emotionellt laddad,
kognitivt meningsfull, och, som regel, av andra
bekräftad/tilldelad identitet.
(SOS 1999: 6: 31)

Den definitionen verkar inspirerad av det subjektiva synsättet. Den innebär att man tar hänsyn till hur de kurdiska individerna och gruppen som helhet betraktar sig i förhållande till andra.
Om de känner sig annorlunda än andra är det en aspekt man bör ta hänsyn till i bedömningen (Svanberg 1992: 13f, 405). Fördelen med det är att man då inte ödslar tid på att försöka dela in människor i svårfångade grupper utan istället kan koncentrera sig på de problem som eventuellt uppstår på grund av att människor uppfattar sig som annorlunda. I kurdernas fall bör man också minnas att de på grund av historiska omständigheter är en väldigt heterogen grupp. Under den absoluta merparten av sin historia har de varit styrda av utomstående härskare. Deras geografiska hemområde har styckats upp i olika delar och därmed har de olika kurdiska subgrupperna utvecklats åt olika håll.

Ovan har vi pekat ut några av de teoriskolor som används för att studera etnicitet. Mot bakgrund av det är det nu dags att försöka sammanfoga detta till en hållbar teori för hur man bör utforska det här området.
Vår mening är att man bör ta hänsyn till den primordiala insikten att etniciteten är något beständigt. Samtidigt är det tydligt att den på grund av sin sociala natur är något som kan förändras. Det gör att man bör avhålla sig från tolkningen av etnicitet som något instinktivt eller givet.
Den subjektiva synen tillför en mycket viktig aspekt i och med att den öppnar upp för en diskussion om den medvetna exploateringen av etniciteten av politiska och ekonomiska skäl. På grund av svårigheten med gränsdragningen mellan olika grupper förefaller det rimligast att anamma den subjektiva synen på etnicitet. Människan är en social varelse som styrs av hur vi uppfattar världen. Vad det är som styr den uppfattningen är oändligt mycket viktigare för att lösa våra meningsskiljaktigheter än vilken skillnad det gör att vi har olika vanor.

Vid studiet av kurdernas situation bör man alltså använda sig av en subjektivt inriktad teori. Detta beroende på att det kan vara svårt att definiera kurderna enligt en objektiv modell. Man bör även vara medveten om att etniciteten som ett socialt fenomen förändras över tid och beroende på de yttre omständigheterna. Man bör även ta hänsyn till att det för den enskilde individen vara svårt att överhuvudtaget bli medveten om etniciteten. Att identiteten och gruppen är intimt sammankopplade bildar grunden för hela arbetet.


Nationalism

Nationalismen är ännu ett begrepp som är av central betydelse i vår diskussion. I kontext av den aktuella uppsatsen kommer nationalismen som fenomen att användas för att förklara delar av den kurdiska identitetsutvecklingen. Vi kommer däremot inte att analysera hur nationalismen på det politiska planet påverkat den kurdiska nationsbildningen. Det skulle kräva en studie av de kurdiska partierna och det kurdiska politiska livet som går utöver syftet med uppsatsen. Istället skall vi anta att det finns en bred strömning av nationalistiska tankar som genom språklig och medial styrning påverkar identiteten.
Nationalismen är en politisk princip som menar att den politiska och den nationella enheten skall vara överensstämmande (Gellner 1983: 1). Med det menas att den politiska makten över ett territorium skall innehas av det folk som bebor det området. Detta påstående ställer oss inför en rad problem. Vi behöver bland annat förstå vad som menas med den politiska och den nationella enheten.
Den politiska enheten borde utgöra någon form av statsbildning eller annan form av organiserat styre. Gellner definierar staten genom en utveckling av Webers teorier om våldsmonopolet. Han menar att staten bör definieras som institution eller samling av institutioner som arbetar med upprätthållandet och genomdrivandet av den allmänna ordningen. Den existerar där specialiserade myndigheter för upprätthållandet av ordningen har separerats ut från resten av det sociala livet (Gellner 1983: 4).
Den nationella enheten är ett begrepp som är något mer undflyende. Han torde här referera till nationen. Nationen är ett begrepp som delar många drag med etniciteten. Den bygger på samma kulturella grunder som denna och det kan antas vara möjligt att diskutera de två begreppen gemensamt. Tägil menar att en nation kan ses som en gemenskap baserad på kulturell kommunikation, där gemenskapen avgränsas och hålles samman genom en gemensam kulturell identitet i meningen gemensamma värderingar, normer och idéer, liksom också gemensamma preferenser och prioriteringar i fråga om attityder och beteende i olika situationer. Till det lägger han att det finns en koppling till ett geografiskt territorium (Tägil 1993: 16ff). Den definitionen har uppenbara likheter med en möjlig beskrivning av etniciteten. Den stora vattendelaren verkar vara kravet på en koppling till territoriet. Genom att de två begreppen försöker beskriva så pass liknande saker kan man nog utan oro använda liknande analysinstrument för att förklara dem.
Det intressantaste i Tägils definition är att han sätter som utgångspunkt att nationen baseras på kulturell kommunikation. I kurdernas fall är detta högst relevant. På grund av att de befinner sig i diaspora saknar en stor andel av nationen en direkt koppling till territoriet. Om man då satt kommunikationen i centrum innebär det att man kan hävda att nationalismen kan verka fristående från territoriet. Huvudsaken är att det finns möjlighet att kommunicera och binda samman nationen. Territorialiteten förlorar i betydelse.
Nationalismen har så som tidigare framförts som mål att staten och nationen skall höra samman. Det vill man på grund av att man anser att nationen skall vara oavhängig av varje annan grupp (Tägil 1993: 20). Den självständigheten uppnås genom innehavet av den politiska makten över territoriet. Betonandet av kommunikationen som grund för nationen möjliggör dock att nationalismen utvecklar nya strategier för att åstadkomma sitt mål. I kurdernas fall skulle det kunna vara att man använder modern teknologi och språket för att skapa en nationskänsla. Den skapas oberoende av territoriet. Man uppnår då en nationalkänsla som understödjer kampen om den politiska makten över territoriet.


Diaspora

Begreppet diaspora innefattar en etnisk eller kulturell grupp i exil. Ett utmärkande drag är den (föreställda) existensen av ett hemland från vilken folkgruppen fördrivits och kring vilken det har utvecklats en övertygande mytologi. Robin Cohen har vidgat begreppet till att omfatta ett brett spektrum av exilgrupper – exilsamhällen som uppstått på grund av arbetskraftsmigration, handel och kolonisering. Karakteristiskt för de flesta diasporaer är att de är spridda över flera olika stater (SOS 1999: 6: 39).
Denna definition av diaspora ser ut att kunna innefatta kurderna. De har fördrivits från sitt hemland, de är spridda i flera olika stater och det finns en gemensam önskan om att återvända till kurdistan.
Den kurdiska diasporan har fått effekter på den kurdiska identiteten. Den har inneburit att kurderna kommit i kontakt med andra folkgrupper. Den har även angivit under vilka förutsättningar nationsbyggandet kan ske. Detta har påverkat hur den kurdiska identiteten ser ut.


Lagstiftningens inverkan på identiteten

Det här avsnittet skall behandla hur lagstiftningen påverkar den kurdiska identiteten. Det görs genom en jämförande studie av utvalda delar av den turkiska och den svenska lagstiftningen. Det rör sig främst om de delar av rättsordningen som har en direkt påverkan på kurderna och deras livssituation.
Lagstiftningen ses i den här framställningen som en kodifiering av de normer som styr statens och samhällets agerande. Det gör att lagstiftningen kan användas för att förklara den kurdiska identiteten. Om man accepterar att lagarna formas av samhällets och statens moraluppfattning leder det rimligen till att de kan ses som en indikator dels på hur kurderna påverkas av lagarna samt även på hur de oskrivna lagarna och den turkiska majoritetens agerande påverkar kurderna. Detsamma gäller givetvis även för det svenska samhället och den svenska staten.
På grund av Turkiets strävan efter medlemskap i den Europeiska Unionen har man på senare tid infört en del förändringar i lagstiftningen. Det gör att gällande lag på ett bättre sätt tillgodoser kurdernas rättigheter. De lagändringarna kämpar för att få genomslag i det praktiska livet. Ett problem är att den bland folkflertalet rådande ideologiska grundsynen innebär att det är tveksamt om lagändringarna får någon praktisk effekt. Utrikesminister Anna Lind ställer sig tveksam till det. Hon menar att ”På papperet har vissa reformer gjorts. Dock vittnar mina många kontakter med kurdiska företrädare om att mycket litet hänt på marken.” (Aftonbladet, 8/5 2002). På grund av den osäkerheten kommer texten att referera både till gällande och till avskaffad lagstiftning.

Den svenska Regeringsformens (RF) andra kapitel behandlar de grundläggande fri- och rättigheterna. RF 2: 1 p.1 behandlar till exempel skyddet av yttrandefriheten. Där stadgas att varje medborgare är tillförsäkrad yttrandefrihet. RF 2: 12 behandlar under vilka omständigheter man kan inskränka denna. Grundreglerna är att inskränkningarna måste vara proportionella, ej hota den fria åsiktsbildningen samt bara får göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle.
Tryckfrihetsförordningen (TF) behandlar rätten att ge ut skrifter. Dess portalparagraf, TF 2: 1, stadgar att varje medborgare har rätt att utan hinder ge ut skrifter. Andra stycket i samma paragraf behandlar mer specifikt rätten att till säkerhetsställandet av fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar och meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst. TF 2: 2 stadgar att staten inte på något sätt kan granska en skrift innan tryckning, hindra tryckningen eller utgivningen eller spridningen av skriften bland allmänheten.
Den turkiska lagstiftningen inskränker på flera håll yttrandefriheten. Strafflagens artikel 159 stadgar till exempel att man om man förolämpar eller förlöjligar turkiskhet, republiken, parlamentet, regeringen, statens ministrar, statens militär- och säkerhetsstyrkor eller rättssystemets moraliska personlighet kan dömas till upp till sex års fängelse. (Salih 1999: 13)
Den ”moraliska personligheten” är en märklig abstraktion som borde vara svår att analysera på ett djupare plan.
Strafflagens artikel 312.2 förbjuder ”eggelse av folk”. Den har varit flitigt använd för att åtala de som skrivit om eller initierat debatt om kurdfrågan (Salih 1999: 13f)
RF 2: 15 stadgar att lag eller annan föreskrift ej får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet. Det innebär att man erkänner existensen av minoriteter och att medborgarna inte skall missgynnas på grund av sin minoritetsställning.
Den turkiska lagen stadgar enligt artikel 24 i 1961 års konstitution att varje individ som är bunden till den turkiska staten genom medborgarskapets band är turk (Salih 2000: 32). Det betyder att den turkiska lagstiftningen inte ser den etniska tillhörigheten som ett kriterium för att dela in befolkningen. Det innebär även att man inte erkänner några rättigheter till minoriteter eftersom de per definition inte tillåts existera. Den turkiske sociologen Ismail Besikci reflekterar över det faktumet och menar att Turkiet och andra stater i området behandlar kurderna till och med sämre än de gamla kolonialmakterna behandlade sina kolonier. Detta beroende på att kolonierna i alla fall tillerkändes en viss ställning medan Turkiet förnekar kurdernas identitet och inte tillerkänner dem någon status alls (Tayfun 1998: 13f).

Språket är en av de faktorer som på ett tydligt sätt markerar etnisk tillhörighet och identitet. Det gör att möjligheten att uttrycka sig och studera på sitt modersmål blir väldigt viktigt för identitetsutvecklingen. Den svenska regeringen anser bland annat av detta skäl att det är viktigt att invandrarelever ges en kvalitativt god modersmålsundervisning (prop. 1996/97: 110: 27). Den andel av eleverna som fick modersmålsundervisning i grundskolan uppgick läsåret 1995/96 till cirka 55 procent. Motsvarande andel i gymnasieskolan var ungefär 37 procent (prop. 1996/97: 110: 23f).
Grundskoleförordningen (SFS 1994: 1194) behandlar i paragraferna 2: 7 och 2: 9-14 samt 5: 2-3 grundskoleelevernas rätt till modersmålsundervisning och särskilda stödinsatser. I paragraf 2: 9 stadgas att eleven har rätt till modersmålsundervisning som ämne om eleven har grundläggande kunskaper i språket samt önskar få sådan undervisning. Paragraf 5: 2 stadgar att eleven skall få studiehandledning på modersmålet om han eller hon behöver det.
Gymnasieförordningen (SFS 1992: 394) berör modersmålsundervisningen i paragraferna 5: 7-13 samt i 8: 5-6. Modersmålet behandlas här på ett liknande sätt som i grundskoleförordningen och det är tydligt att ambitionen är att möjliggöra modersmålsundervisning inom ramen för den svenska skolan. Paragraf 5: 7 stadgar att gymnasieeleven har rätt till modersmålsundervisning om han eller hon har goda kunskaper i modersmålet och önskar få sådan undervisning. Paragraf 8: 5 stadgar att eleven skall få studiehandledning på modersmålet om han eller hon behöver det.

I Turkiet har kurdiskan en omstridd ställning. Den turkiska regimen har under den senaste statsordningen försökt undertrycka kurdiskans ställning som ett språk inom nationen. Under de senaste åren har dock en förändring börjat ske och den turkiska lagstiftningen har liberaliserats. Frågan är om det rör sig om en reell détente eller om förändringarna bara är ett spel för gallerierna.
Artikel 3 i den turkiska konstitutionen från 1961 deklarerar att turkiska är landets officiella språk. Artikel 42.9 stadgar att ”Förutom turkiska skall inga andra språk studeras av eller läras ut till turkiska medborgare som modersmål vid någon språk-, undervisnings- eller läroinstitution” (Salih 1999: 14) Denna förordning var en del i skapandet av den turkiska nationen. Genom att homogenisera språkanvändningen inom landet ville man uppnå större enighet och likriktning. Det nationella säkerhetsrådet beviljade tidigare undantag för ett par språk. Dessa inkluderade engelska, franska, tyska, ryska, italienska, spanska, arabiska, japanska och kinesiska (Salih 1999: 21). Under senare tid har man även gjort ett undantag för kurdiskan.

Det är tydligt att den svenska och den turkiska inställningen till kurderna och kurdiskan skiljer sig åt. Det genomgående intrycket är att svensk lagstiftning strävar efter att erkänna och understödja kurdernas utveckling. De turkiska myndigheterna verkar vara lika angelägna om att föra fram en enhetlig turkiskhet. Den inställning de olika staterna har borde få en effekt på hur den kurdiska identiteten utvecklas.
Ett scenario är att den kurdiska identiteten utraderas på grund av den turkiska statens politik. I en annan del av uppsatsen diskuteras det i samband med diasporans roll i återuppväckelsen av det kurdiska språket. Där visas hur andra generationens kurdiska invandrare i Tyskland influerade sina föräldrar att lära sig kurdiska trots att dessa på grund av den förda politiken hade turkiska som modersmål.
Ett annat scenario är att själva det faktum att man försöker undertrycka kurdiskan och den kurdiska identiteten blir en anledning till revolt. Det illustreras genom det som skedde år 1991 när det kurdiska partiet HEP: s ledamöter skulle sväras in i den turkiska nationalförsamlingen. En av delegaterna, Leyla Zana, manifesterade sitt motstånd genom att bära de kurdiska färgerna (röd, gul och grön) och tala kurdiska i direktsändning (Salih 1999: 17). Detta kan ses som en reaktion mot det förtryck turkiska staten och dess lagstiftning utövar.
Den 9 november 2001 startades en kurdisk kampanj i Turkiet. Man krävde att turkiska staten erkände kurdernas rätt till sin kultur och till sitt modersmål. Efter några månader spred sig den här idén till kurdiska universitetsstudenter över hela Turkiet. Man gjorde en namninsamling för att visa att kurderna krävde kurdiskspråkig undervisning. Detta ledde till en våldsam motreaktion från säkerhetsstyrkornas sida. Trots det spreds kampanjen ner i åldrarna och pågick snart även på gymnasieskolor i kurdiska områden. Den pågår ännu. (Hassan Qazi ).
Frågan om vilken effekt en mer liberal lagstiftning har är än mer komplex. Det faktum att man har rätt till åsiktsfrihet och språkundervisning borde gynna den kurdiska identitetsbildningen. Frågan är hur stor påverkan det innebär jämfört med de andra influenser som livet i en ny miljö för med sig. De språkliga och kulturella influenser som livet i Sverige leder till borde vara av större betydelse än de möjligheter till kurdisk undervisning och opinionsbildning som också erbjuds. Samtidigt är det tydligt att kurderna haft stor nytta av till exempel möjligheten att publicera kurdiska böcker och föra politiska diskussioner.
Sammanfattningsvis så kan man hävda att lagstiftningens inverkan på identiteten är en del av de saker som formar den kurdiska identiteten. På ett indirekt sätt lägger den grunden för hur kurdiskheten skall utvecklas och formas. Den har till exempel gett kurder från olika delar av kurdistan möjligheten att skapa en gemensam identitet.


Kemalismen och dess inverkan på den turkiska rättsordningen

I ljuset av den ovanstående studien av turkisk lagstiftning finns det anledning att diskutera den ideologiska och historiska bakgrunden till den turkiska statsapparaten. Turkiet skapades ur askan av det gamla Ottomanska imperiet. Det gjorde att Kemalismen och den moderna turkiska staten utformades på ett visst sätt.
Det Ottomanska väldet karakteriserades av sin etniska pluralism (McDowall 2000: 1). Det som band samman imperiet var en gemensam muslimsk tro. Då de nya turkiska ledarna skulle skapa det nya Turkiet var det därför naturligt att de som en motreaktion mot det gamla väldet valde en sekulariserad och nationalistisk väg. Denna byggde på en falsk dikotomi mellan öst och väst som delade in världen i två motstående delar. Dessa var väst som stod för enhet och sekularisering samt öst som stod för mystisk religiositet och pluralism. Arnold Toynbee beskrev 1925 den turkiska nationens uppkomst som ett totalt förnekande av en civilisation och sätt att leva till förmån för ett annat (Waxman 1998: 6)
Den nya nationalistiska staten skapade en officiell turkisk identitet som inte kunde inkludera minoriteter. Den turkiska identiteten skulle inte längre grundas på religion eller pluralism utan på en socialt skapad tillhörighet och etnicitet (McDowall 2000: 1). Denna inställning återspeglas i den ovan nämnda artikel 24 i 1961 års konstitution. Ayse Kadioglu uttrycker det som att ”The Republican State which fostered a Jacobin mentality, led to the creation of an official, monolithic, absolute Turkish identity either by suppressing or by ignoring the multiple identities that came to be imprisoned in the periphery.” (Waxman 1998: 6)
Att man ville skapa en ny ”turkiskhet” ledde naturligtvis till att man genom lagstiftningen skapade regler som missgynnade minoriteterna. Dessa förnekades sina rättigheter och existens i ett försök att bygga den homogena nationen.
Bakgrunden och orsaken till den repressiva turkiska lagstiftningen kan alltså sökas i själva grundvalarna till den turkiska staten. Lagarna är produkten av det historiska skeende som ledde fram till den turkiska republiken. Just nu är Turkiet dock mitt inne i en utveckling som verkar leda till en mer liberal normgivning och det finns utsikter för stora rättsreformer. Det blir intressant att i framtiden se hur den turkiska staten hanterar sin historia. Det kommer att ha en avgörande inverkan på hur den och dess medborgares identitet omformas.


Kurder i Diaspora

På 1960-talet utvandrade kurder från Turkiet som gästarbetare till Europa. De begav sig i stor utsträckning till Tyskland. I början av 80-talet återupptogs migrationen, denna gång beroende på den problematiska situationen i hela Kurdistan. Idag bor en stor del av alla kurder utanför Kurdistan. Fram till 1970-talet presenterade de kurder som bodde i Tyskland inte sig själva som kurder utan som turkar. Detta berodde på återspeglingen av den turkiska statens officiella doktrin att varje turkisk medborgare är turk. ”Only gradually did these immigrants in Europe rediscover or dare to emphasize their kurdish identity.” (Bruinessen 1999: 10). Påverkan av den europeiska miljön och den frihet som de upplevde i diaspora samt händelserna och kriget i Kurdistan har väckt kurdernas nationella känslor. Bildandet av Kurdistans Arbetarpartiets (PKK) gerillarörelse i mitten av 1980-talet har även det haft sin inverkan och förstärkt kurdernas gemensamma identitet.
Hassanpour förutspådde att den andra generationen av kurdiska flyktingar skulle bli assimilerade i de dominerande språk och kulturer de mötte i Europa. Assimilationen skulle ske bland annat genom att den andra generationens kurder glömde sitt modersmål. ”While the long term political and cultural impact of the diaspora on the future of Kurdistan may be significant, it is already apparent the cultural and linguistic activity will be affected by language loss in the second generation.” (Hassanpour 1992: 454).
På grund av politiska och nationalistiska skäl blev det dock inte som Hassanpour förutsåg.
PKK inspirerade under 1990-talets början en ungdomsrörelse till att arbeta för att förstärka den kurdiska identiteten. Den bestod huvudsakligen av kurdiska ungdomar boende i Tyskland.
De kurdiska ungdomarna var aktiva i kurdiska föreningar och deltog i prokurdiska demonstrationer även om de inte kunde prata kurdiska. De presenterade sig som kurder på det tyska eller turkiska språket. Stora kurdiska demonstrationer med ibland upp till 200 000 personer vittnar om att andra generationens invandrarkurder blev mer medvetna om sin etniska tillhörighet och sin kurdiska identitet. Man började även i allt större utsträckning att använda kurdiskan i olika sammanhang. Man kan utan större problem hålla med Bruinessen då han hävdar att: ”Many parents returned to their kurdish roots under the influence of their children.” (Bruinessen 1999: 11). Kurdernas fria aktiviteter i diasporan långt från turkiska lagar och hinder gjorde att man kunde påbörja byggandet av en nation oberoende av det kurdiska territoriet. Det gjordes genom bildandet av institutioner, föreningar, kulturella verksamheter, radio- och tv-sändningar samt utgivningen av tusentals böcker och tidningar på kurdiska. Diasporan möjliggjorde den nation som var förbjuden i hemlandet.
Kurderna i diaspora har spelat stor roll när gäller internationaliseringen av kurdfrågan. Bruinessen påpekar att ”…the kurdish diaspora abroad has begun to play an increasingly significant role in internationalising the kurdishs question and in placing it on European and American government agendas” (Bruinessen 1999: 3). Det faktum att det i Tyskland bor mer än 600 000 kurder har haft en inverkan på den europeiska politiken och samhällslivet. Ett exempel på det är att kurderna lyckats få in en representant i Europaparlamentet. Hon heter Uca Feleknas och representerar Tyskland genom partiet The Confederal Group of the European United Left/ Nordic Green Left. Det finns goda skäl att tro att hon kommer att kunna ha en direkt inverkan på den politik som förs gällande kurdfrågan. Bland annat är hon medlem i den europaparlamentariska kommitté som arbetar tillsammans med det turkiska parlamentet

MEDYA-TV

1995 sändes för första gången i historien kurdiska satellitsändningar. Det skedde via sändningar från London riktade till Kurdistan och exilkurder i Europa. Nyheten om uppkomsten av denna satellit-tv spred sig snabbt hos alla kurder världen över. TV-kanalen, med den kurdiska flaggan som sin symbol, har öppnat upp för en ny diskussion med nya synvinklar på kurdfrågan. Dr Amir Hassanpour, en kulturforskare verksam i Kanada, menar att MEDYA-TV skapar kurdisk självständighet. Han har liknat den vid självstyre på himlen och menade att den var en viktig del i nationsbildningen (Hassanpour 1998: 53ff). Det sägs att PKK, nuvarande Kongressen för frihet och demokrati i Kurdistan (KADEK), ligger bakom tv-stationen och i hemlighet finansierar den. Detta är dock svårt att belägga. Man följer de regler och anvisningar som finns för medias verksamhet. Vid en analys av dess verksamhet är det dock viktigt att ha detta i åtanke.
Idag ligger MEDYA-TV: s huvudkontor i Paris och den viktigaste studion är belägen i Bryssel. Man bedriver även produktionsverksamhet i städerna Köln, Stockholm och Moskva.
Enligt MEDYA-TV: s chefredaktör består nittio procent av programutbudet av egen produktion. De resterande tio procenten är inköpta och dubbade till kurdiska. MEDYA-TV har 18 timmars sändningstid per dag och sändningarna sker förutom på kurdiska även på turkiska, arabiska, assyriska och engelska (Med Broadcasting Ltd, Bryssel, 1999).
___________________________________________________________________________
Tabell 1: Olika programkategorier sända mellan 981001 och 981101

Kategorier Antal Minuter Procent
Dokumentär 9 1561 5 %
Barn 31 2553 6 %
Utbildning 22 1066 3 %
Ungdomar 4 264 1 %
Nyheter 31 5682 17 %
Kvinnor 4 205 1 %
Kultur 20 2100 6 %
Musik 31 7945 24 %
Presentation 31 166 1 %
Historia 29 65 ----
Samhällsliv 24 3028 7 %
Debatt 15 2219 6 %
Religion 9 290 1 %
Dagspolitik 18 1621 5 %
Diverse 26 5682 17 %
Total 266 33560 100 %
Källa: Med Broadcasting Ltd, Bryssel, 1999

___________________________________________________________________________

Den största andelen av MEDYA-TV: s sändningar består av musik. En anledning till det är att man genom att visa kurdisk musik och nationella sånger försöker visa kurdisk kultur.
En mycket stor del av programtiden ägnas åt nyheter, debatt och samhällsliv. Det kan ses som att man försöker medvetandegöra den kurdiska aspekten av dessa frågor hos tittarna. Genom att man diskuterar nyheter från ett kurdiskt perspektiv skapar man en möjlighet för kurderna att bli medvetna om de saker som direkt berör dem. En indirekt effekt av detta är att det kurdiska språket utvecklas. Då man diskuterar politik och samhällsfrågor tillförs kurdiskan nya ord och uttryck som kan användas för att diskutera dessa saker i andra kretsar än media. Den politiska debatten i Europa och Kurdistan blir språkligt sett mer nyanserad och dynamisk. Kurdiskan går från att vara ett språk som traditionellt sett endast talas i hemmet till att vara ett språk som används i det offentliga livet.

___________________________________________________________________________Tabell 2: Andel av sändningarna som sker på respektive språk:
Språk Minuter Procent
Kurdiska 25362 76%
Arabiska 500 1%
Turkiska 6523 19%
Assyriska 759 2 %
Engelska 65 -
Laziska 60 -
Ljudlös 291 1%
Total 33560 100%
Källa: Med Broadcasting Ltd, Bryssel, 1999
___________________________________________________________________________

Kurdiska är det helt dominerande språket på MEDYA-TV. Mer än tre fjärdedelar av sändningarna sker på kurdiska. Detta kan ses som en del av arbetet för att främja kurdiskan. I tabell 1 syns det att en förhållandevis stor andel av programmen är inriktade mot barn. Även det kan ses som ett medvetet agerande för att stärka kurdiskans ställning. Genom att barnen lär sig kurdiska från tidig ålder blir de mer benägna att prata det genom hela livet.

MEDYA-TV: s sändningar har lett till att den nationella solidariteten stärkts hos kurder och skapat en bro mellan kurder i Kurdistan och kurder i diaspora. Kurder som hade isolerats från varandra genom olika gränsdragningar kan nu se sina fränder från andra delar av kurdistan. Många anser att tv-kanalen har lagt stommen till bildandet av en nation. ”The arrival of med- TV heralds a competition between two nation builders, The Republic of Turkey and the kurdish movement” (Bruinessen 1999: 15).
Uppkomsten av kurdisk tv understödjer även demokratiseringen av Kurdistan. Kurderna ges möjligheten att nå sina mål genom opinionsbildning och diskussion istället för genom väpnad kamp. I MEDYA-TV: s spår har även följt andra kurdiska satellit tv-kanaler Dessa är Kurdistan TV, baserad i staden Hewler i södra Kurdistan, Kurdsat, som har sin bas i staden Solaymanje i samma område och ”Mezopotamya” som sänds från Bryssel i Belgien.
Idag är den nya kommunikationsteknologin inte bara tillänglig för nationella stater utan även en statslös nation som kurderna kan använda sig av den. Kurderna i diaspora har därmed fått chansen att bygga upp sina nationella institutioner och kommunikationscentra. Förutom TV-kanaler använder sig kurderna mycket av Internet. ”Kurds have also been experimenting with the possibilities of the Internet: bulletin boards, e-mail, a news group, mailing lists and a rapidly growing number of websites” (Bruinessen 1999: 15).
Idag finns tusentals avancerade hemsidor med kurdiska nationella symboler exempelvis Kurdistans karta eller kurdisk flagga som gjorts på kurdiska. Varje dag uppdaterar man tiotusentals kurdiska textsidor, ljudband och filmer på Internet.

Kurder och kurdiskans plats i Sverige:

Det är svårt att klarlägga hur många kurder som bor i Sverige eftersom kurder officiellt inte existerar utan är registrerades de hos svenska myndigheter som turkiska, iranska, irakiska eller syriska medborgare.
Enligt Kurdiska Riksförbundet bodde år 1998 cirka 25 000 kurder i Sverige. (Tayfun 1998: 10) De första kurdiska immigranterna kom på 1960-talet till Sveriges industristäder från i huvudsak Turkiet. På 1980- talet ökade antalet kurdiska flyktingar till Sverige från olika delar av Kurdistan. Kurder i Sverige skiljer sig till viss del från kurder i andra europeiska länder som till exempel från Tyskland. Ett exempel på den skillnaden är att det finns ett stort antal kurdiska författare, journalister och andra intellektuella bland de kurdiska flyktingarna i Sverige. ”Sweden does not have a large Turkish workers community, but a relatively large and a relatively highly educated Kurdish refugee community. Especially writers, journalists and other intellectuals chose Sweden as their place of exile” (Bruinessen 1999: 11). Kurdiska författare bildade 1989 ett författarförbund i Sverige. Det går under beteckningen Kurdiska Författarföreningen och hade vid starten 26 medlemmar. I dagsläget har deras antal ökat till litet mer än 40 medlemmar. Sveriges Författarförbund har även det 30 kurdiska medlemmar.
Kulturrådet fördelar sitt stöd till mer än 100 tidningar och tidskrifter på olika språk. Enligt Statens Kulturråd erhöll kurdiska författare sammanlagt 798 000 kronor för publiceringen av sina verk mellan åren 1984 och 1993. Kurdiska språket fick budgetåret 1988/89 det enskilt största bidraget av svenska staten. Under budgetåret 1992/1993 fick kurdiska tidskrifter störst andel av bidragen (Tayfun 1998: 29 ff). I kulturråds stöd till kulturskrifter för invandrare år 2002 fick två kurdiska skrifter ”Birnebun” och ”Kurdistan Studies Journal” tillsammans 75 000 kr i bidrag (Presstödsnämnden 2002: 68).

___________________________________________________________________________
Tabell 3: Antal kurdiska böcker som publicerats i Sverige jämfört med Turkiet:


År

Utgivning i Turkiet Utgivning i Sverige
1971 1 1
1972 - -
1973 - 1
1974 - -
1975 1 -
1976 1 -
1977 1 1
1978 2 1
1979 2 2
1980 - 4
1981 - 13
1982 - 9
1983 - 12
1984 - 10
1985 - 16
1986 - 18
1987 - 16
1988 - 28
1989 - 21
1990 3 22
1991 13 24
1992 20 22
1993 18 27
1994 17 36
1995 13 35
1996 9 47
1997 8 36
Total 109 402
Källa: Tayfun 1998: 42

___________________________________________________________________________

Det finns en markant skillnad mellan det antal böcker som publicerats i Sverige respektive Turkiet under tiden mellan 1971 och 1997. Antalet böcker som givits ut i Sverige under den aktuella tidsperioden är nästan fyra gånger så stort som det antal som publicerats i Turkiet. Detta faktum är antagligen beroende av den inställning som de två staterna har till det kurdiska språket och kulturen. Den lagstiftning och den politik som förs är i Turkiet mer repressiv än i Sverige och det finns anledning att tro att det är det som påverkat publiceringsvolymerna. En bidragande faktor kan vara att många intellektuella och litterärt intresserade kurder har sökt sig till Sverige. Troligare är dock att det är kulturstödet som utgör den viktigaste variabeln. Sveriges stöd till kurdiska publikationer och till själva språket har varit så omfattande att Stockholm ibland kallas ”Kurdistans huvudstad”. (Presstödsnämnden 2002: 59)
Det första kurdiska daghemmet öppnades 1984 och sedan dess har publiceringen av kurdiska barnböcker ökat. ”In 1984, the Swedish government initiated a training program in both Kurmanji and Sorani (De två huvudsakliga kurdiska dialekterna) in the teachers school of Stockholm (Högskolan för lärarutbildning i Stockholm)” (Hassanpour 1992: 333).



Tabell 4: Antalet utgivna kurdiska barnböcker och läroböcker i Sverige på kurmanji åren 1978-1997.
År Barnböcker Läroböcker
1978 1 -
1979 1 -
1980 - -
1981 5 -
1982 4 -
1983 5 1
1984 3 1
1985 6 1
1986 7 -
1987 3 1
1988 6 5
1989 2 1
1990 2 2
1991 3 3
1992 4 -
1993 2 1
1994 9 3
1995 3 -
1996 12 -
1997 10 2
Total 88 21
Källa: Tayfun 1998: 58

___________________________________________________________________________

Mellan åren 1978 till 1997 gavs det ut 88 barnböcker och 21 läromedelsböcker på kurdiska i Sverige.
År 2002 startade skolverket ett projekt för att publicera kurdiska barnböcker på Internet (www.skolverket.se). Detta gjordes för att underlätta för kurdiska barn i Sverige att lära sig kurdiska språket. Om man dessutom tar hänsyn till att kurdisk språkundervisning är förbjudet i länderna Turkiet, Iran och Syrien och att de kurdiska böckerna nu är tillgängliga för kurdiska barn över hela världen kan man konstatera att svenska staten spelar en stor roll för det kurdiska språkets utveckling. Sveriges Radio P2 sänder program på kurdiska 30 minuter i veckan. Dessa program riktar sig inte bara till kurder i Sverige utan via kortvågssändningar når de även Kurdistan. Programmen läggs även ut på Internet och kan på det sättet höras över hela världen.

Sammantaget betyder det ovanstående att kurderna i Sverige funnit en plats där de kan utveckla såväl sina språkliga som sina litterära traditioner. Det innebär även att den kurdiska identiteten förändrats och berikats.

Sammanfattning:

Den här uppsatsen behandlar hur och den kurdiska identiteten förändras när den kommer i kontakt med det svenska och europeiska samhället. Den behandlar även under vilka förutsättningar den identitetsförändringen kan ske. Ambitionen är att genom en belysning av en rad delområden som ligger till grund för identiteten skapa en förståelse för hur identitetsomvandlingen ter sig.
Den teoretiska grunden för uppsatsen är att etniciteten och nationen, nationalismen och den kurdiska diasporan på ett specifikt sätt anger de ramar inom vilken förändringen sker. Etniciteten är något formbart och föränderligt. Nationalismen är sedd som en generell idéströmning som försöker påverka kurderna att vara på ett visst sätt. Diasporan är en beskrivning av den folkvandring som kurderna blivit påtvingade. Den styr de förutsättningar under vilket nationalismen försöker förändra och forma etniciteten. Det faktum att en stor del av kurderna förlorat kontakten med det kurdiska territoriet får vissa följdverkningar. En av dem är att kommunikationens roll vid etnicitets- och nationsbildningen ökar. En annan och viktigare effekt är att kurderna blir påverkade av externa krafter.
Delar av den svenska och den turkiska lagstiftningen jämförs. Den jämförelsen visar att det finns stora skillnader mellan hur de två länderna ser på minoriteter, språket och yttrandefriheten. Turkiet har överlag en mer repressiv inställning till kurderna. Detta beror på den historiska bakgrunden till bildandet av den turkiska republiken. Den skillnad i tolerans som finns mellan Sverige och Turkiet har fått konsekvensen att kurderna i Turkiet blivit mer bestämda och reagerat mot den turkiska majoritetens förtryck. Svensk lagstiftning har lett till att kurderna kommit att skapa en tydligare kurdisk identitet trots de influenser från det svenska samhället som diasporan inneburit.
Den kurdiska diasporan har varit en skådeplats för den nationalistiska kampen. I Tyskland har till exempel nationalismen arbetat som en motkraft mot assimileringen av kurderna i det tyska samhället. Den andra generationens kurder som växte upp i Tyskland blev inspirerade av nationalisterna som bärare av den kurdiska identiteten. Det faktum att kurderna lever mitt i Europa har även varit en bidragande orsak till att kurdfrågan har lyfts upp på den internationella arenan
Den kurdiska litteraturen har i Sverige upplevt ett uppsving. Till exempel finns det ett kurdiskt författarförbund och det antal kurdiska böcker som givits ut i Sverige de senaste decennierna är nästan fyra gånger så stort som det antal som givits ut i Turkiet. Detta innebär i sig en förändring av den kurdiska identiteten då den tillförts en ny arena för litterär utveckling.
Den moderna kommunikationsteknologin innebär en stor förändring när det gäller möjligheten till skapandet av den kurdiska nationen. Kurderna har använt en satellitkanal för att skapa och forma den kurdiska etniciteten. Genom dess inflytande har kurdiskan standardiserats och blivit ett språk som fått en större del i det officiella och politiska livet.
Sammanfattningsvis kan det återigen påpekas att den kurdiska etniciteten lika litet som någon annan etnicitet är något givet. Den situation de befinner sig i och den historia de har gemensam har format deras självuppfattning och reella uppfattning om sig själva. Det faktum att många kurder tvingats lämna sina hem är avskyvärt.
Den här uppsatsen bildar förhoppningsvis en liten del i det arbete som krävs för att studera kurderna och deras situation. Det behövs mer forskning på området.

Käll- och Litteraturförteckning

Källor:

Aftonbladet 2002-05-08
Grundskoleförordningen SFS 1994: 1194
Gymnasieförordningen SFS 1992:394
Hassanpour, Amir, Möte på kurdiska föreningen i Uppsala, våren 1998
Hassanpour, Amir, "Satellite footprints as national borders: Med-TV and the extraterritoriality of state sovereignty," Journal of Muslim Minority Affairs, Vol. 18, Nr.1, 1998, sid. 53-72.
Med Broadcasting Ltd, Bryssel, arkivsökning 1999
Presstödsnämnden, Minoriteternas medier, Stockholm, September 2002
Proposition 1996/97: 110
Qazi, Hassan, Förfrågan via e-mail 3/1 2003
Regeringsformen SFS 1998: 1437
SOS-rapport 1999:6
Tryckfrihetsförordningen SFS 1998: 1438

Litteratur:

Van Bruinessen, Martin, 1999. The Kurds in movement: Migrations, Mobilisations, communikations and The Globalisation of the kurdish question, Tokyo: IASP University of Tokyo.
Castles, Steven & Miller, Mark J, 1998. The Age of Migration – International Population Movements in the Modern World. Wiltshire: Palgrave Publishers Ltd.
Guibernau, M, 1997. The ethnicity: Nationalism, Multiculturalism and Migration. Kompendium, Sociologiska Institutionen, Uppsala Universitet.
Hassanpour, Amir, 1992. Nationalism and Language in Kurdistan 1918- 1985. San Francisco: University Press San Francisco
Romanucci, L, 1995. Ethnic Identity: Creation, Conflict and Accomendation. Kompendium, Sociologiska Institutionen, Uppsala Universitet.
Gellner, Ernest, 1983. Nations and Nationalism. Worcester: Blackwell
McDowall, David, 2000. The modern History of the Kurds. Loughborough: I. B. Tauris
Rex, J. 1985. Race and Ethnicity. Kompendium, Sociologiska Institutionen, Uppsala Universitet.
Salih, Khaled, 1999. Kurdfrågan i Turkiet. Kalmar: Utrikespolitiska Institutet
Salih Khaled, 2000. Kurdfrågan en bakgrund, Stockholm: Norstedts
Svanberg, Ingvar & Tydén, Mattias, 1992. Tusen år av invandring – En svensk kulturhistoria. Värnamo: Bokförlaget Arena.
Tayfun, M, 1998. Kurdiskt författarskap och kurdisk bokutgivning, (bakgrund, villkor, betydelse) Stockholm: Apek Förlag
Tägil, Sven (red.), 1993. Den Problematiska Etniciteten – Nationalism, Migration och Samhällsomvandling. Malmö: Lund University Press
Waxman, Dov, 1998. Turkey´s Identity Crises: Domestic Discord and Foreign Policy. Warwickshire: RISCT

A study of Kurdish satellite televisions impact on Kurdish identity Buildning

A study of Kurdish satellite televisions impact on Kurdish identity Buildning
By : Siawash Goudarzi

Abstract
...Etnicity in the global world is a complex phenomenon where local, national and global processes are interacting i its formation. Etnic groups have made themselves heard through media as a consequence of the globalization process. They can be seen and heard in their own language and on the basis of their own cultural context. Media, and above all, broadcasting through television, which earlier has been monopolized by nation states and actors in the free market, has become accessible for ethnic groups that previously had no power.Kurds were among the first groups in the world that took advantage of the new mediums in order to achieve their national goals. Even though the Kurdish nationalism is much older than the globalization process, the Kurdish ethnicity has been put in a whole new context since the birth of the Kurdish satellit stations. Bearing in mind the fragmented state of kurdish groups , with different dialects and sometimes also different culture, since they live within four different states, the Kurdish channels play a large role in creating a Kurdish identity that ought to be unique for Kurds. The Kurdish satellit channels have in many regards sped up the process of creating a Kurdish identity.The Kurds tried to create a collective cultural identiy that was going to be different from other identities (Turkish, Persian and Arabic) from afar through media, and thus creating their own identity. The Kurdish culture, music, national costumes and food, that are shown through television broadcast, is about self definition and is a clear boundary for the Kurds in that process.The symbols that are shown by Kurdish television to maybe as many as 20 million Kurdish viewers have values associating national awareness. Kurdish satellite televisions have made a great effort to find cultural, historical and political symbols that are typical for the Kurds. The Kurdish map, flag and the national anthem are among the most important national symbols that are shown daily on the Kurdish televisions. By retelling Kurdish mythology and history they are trying to make the viewer aware of their history. This is the reason why some old traditions have become mordern and celebrated as national celebrations, and some tradegies have become national mourning ceremonies. The Kurdish identity structure is being reproduced and renewed every day by Kurdish media.Through the Kurdish satellite stations the Kurdish language has moved from the rural areas into the cities. The Kurdish language have got a chance to be reformed and the differences between Kurdish dialects has become lesser and the Kurdish languange has moved towards a standardization.The emergence of the Kurdish satellite channels can be related to the political strategy that has been formed by Kurds in diaspora. A public debate through modern technology can be seen as a progress. The Kurdish struggle has been distinguished by warfare. Instead of such methods they have now the possibility of using other methods in order to continue the struggle. This can be seen as a part of the process of democratization. Furthermore, the women in the oppressing patriarchal Kurdish societies now have the chance to make themselves heard and seen through Kurdish media.

Kurdiskt identitetsskapande i en kontext av globalisering

Uppsala Universitet
Sociologiska institutionen
C-uppsats i sociologi ht-03

En studie av den kurdiska satellittelevisionens inverkan på kurdisk identitetsbildning

Av Siawash Goudarzi
Handledare Jorge Calbucura

Abstract

Etnicitet är en historisk produkt. Försvagande respektive förstärkning av denna sociala konstruktion är beroende av de sociala, ekonomiska, politiska villkoren. Sålunda är etnicitet situationsberoende. Etnicitet i den globala världen är ett komplicerat fenomen där lokala, nationala och globala processer samverkar i dess (om)formande. Som en följd av globaliseringsprocessen har etniska grupper gjort sig hörda genom media. De kan synas och höras på sitt eget språk och utifrån sina egna kulturella referensramar. Media och framför allt tv sändningar som de nationella staterna och marknaden haft monopol på har blivit tillängliga för maktlösa etniska grupper. Kurdiska politiska organisationer var bland de första i världen att använda de nya möjligheterna för sina nationella målsättningar. Även om den kurdiska nationalismen går tillbaka långt före globaliseringsprocessen har de kurdiska satelliternas uppkomst gjort att den kurdiska etniciteten hamnat i ett helt nytt sammanhang. Om man tar hänsyn till att kurderna är en splittrad folkgrupp med olika dialekter och ibland stora kulturella skillnader, då kurder bor i fyra olika stater, spelar de kurdiska kanaler stor roll i fråga om skapandet av en kurdisk identitet som skulle vara unik och typisk för kurder. De kurdiska TV-satelliterna har påskyndat den kurdiska identitetsbildningsprocessen i olika avseenden.

Genom media försökte kurderna skapa en kulturell kollektiv identitet på långt avstånd som skulle vara annorlunda än andra (turkiska, arabiska och persiska) och därigenom bilda sin egen identitet. Den kurdiska kulturen från musik till folkdräkter och mat som visas genom tv-sändningar handlar om självdefinition och är en tydlig markeringslinje för kurderna i den processen. De symboler som visas av kurdiska TV-satelliter till kanske 20 miljoners kurdiska tittare har nationalistiska värden. Kurdiska TV-satelliter anstränger sig för att hitta de kulturella, historiska och politiska symboler som är typiska för kurder. Den Kurdiska kartan, flaggan och den kurdiska nationalsången är de viktigaste nationella symbolerna som dagligen visas på de kurdiska TV-satelliterna. Genom återberättande av kurdisk mytologi och historia försöker de påminna tittarna om deras historia. Det är därför vissa gamla traditioner har kommit att bli moderna firade som nationella högtider och en del tragedier har blivit nationella sorgedagar. Den kurdiska identitetsstrukturen reproduceras och förnyas genom kurdisk media dagligen.

Via de kurdiska TV-satelliterna har kurdiskan lyfts från hemspråket och landsbygden in till städerna. Det kurdiska språket har fått en chans att omarbetas och de olika kurdiska dialekterna har närmat sig en standardisering.

Uppkomsten av de kurdiska TV-satelliterna kan kopplas till den politiska strategi som utarbetats av kurder i diasporan. En offentlig debatt genom modern teknologi kan ses som ett framsteg. Den kurdiska kampen har tidigare utmärkts av krigföring och våldsanvändning. Istället använder man nu media för att föra kampen vidare. Detta kan ses som ett steg i demokratiseringsprocessen. Dessutom har kvinnorna i de förtryckande patriarkaliska kurdiska samhällena nu fått chansen att göra sig hörda och synliga genom kurdisk media.

Nyckelord
Globalisering, Ulrich Beck, politisk globalisering, gränser, ”glokalisering”, John B. Thompson, Mediaglobalisering, etnicitet, identitetsbildning

1. Inledning
Gulfkriget 1991 ledde till kurdernas uppror mot Saddam men det misslyckades och resulterades i en massflykt. Händelsen uppmärksammades världen över av media. Enligt Bernard Kouchner (Ammon 2001:105) FN: s chef för humanitära hjälpinsatser i Kosovo var det kanske första gången i historien som medieuppmärksamhet bidrog till att världssamfundet agerade för att skydda ett folk. Royce J. Ammon (2001:95-105) hävdar att USA och andra västeuropeiska länders trots sin motvilja mot ett ingripande i kurdfrågan på grund av medias rapportering tvingades intervenera. Det var framför allt CNN:s närvaro i området som ledde till att koalitionsmakterna i Gulfkriget tvingades skapa och upprätthålla en säkerhetszon för att skydda kurderna i Irak. Fyra år senare sändes den 15 maj 1995 en kurdisk TV-satellit under namnet MED-TV från London av kurderna själva. MED-TV var inte bara den första kurdiska TV-satelliten i kurdisk historia utan enligt Hassanpour (1998:53-72) var den första satellit-TV som ägdes av en statslös nation och minoritet.

MED-TV upplöste genom sitt inträde på arenan den ordning som tidigare inneburit att staten och marknaden varit de huvudsakliga aktörerna inom tv-området. Ny teknologi inom kommunikation, exempelvis satellit-TV och Internet, har förändrat de traditionella staternas suveränitet och de internationella relationer som baserades på att man skulle bevara och försvara de nationella gränserna till vilket pris som helst. Till följd av denna globaliseringsprocess har den snabba teknologiska utvecklingen inom kommunikation gjort det möjligt för kurderna att bygga upp egna medier för sina nationella syften.

Den nya media situationen i världen som en följd av globaliseringsprocessen har inneburit ”nya möjligheter för mindre resursstarka grupper att kunna göra sig sedda och hörda” (Thörn 1999:449). Denna utveckling genom media och kommunikation har betraktas som positiv och kallats ”demokratisering av det offentliga rummet” (ibid:449). Kurderna som en av de största statslösa nationerna i världen försöker med hjälp av nya teknologier inom kommunikation och media förstärka sin nationella identitet.

1.1 Syfte och problemformulering

I globaliseringsdiskursen har begreppen etnicitet, gräns (kulturella, sociala och psykiska sådana), informationsglobalisering och lokalt tänkande fått större utrymme. Om globaliseringsprocessen ses som försvagandet av nationella gränser och framväxten av icke-statliga organisationer eller med Ulrich Becks ord en ”politisering av samhället”, varför är då de etniska grupperingarna på frammarsch? Kurderna är ett bra exempel i detta sammanhang. Kan det ses som en paradox att den kurdiska diasporan i Europa byggt upp ”ett land i media” samtidigt som de nationella staterna i Europa försvagats? Vad innebär globaliseringen för kurderna som ett folk utan en nationell stat och vilken plats har de i en kontext av globaliseringen? Dessa frågor är intressanta för mig i denna uppsats och mitt syfte är att försöka behandla och diskutera dem i termer av det lokala (partikulära) och det globala (universella) sett från ett globaliseringssammanhang.

Till följd av globaliseringsprocessen har den snabba teknologiska utvecklingen inom kommunikation möjliggjort för en etnisk grupp som kurderna att bygga upp sina egna TV-satelliter. Huvudsyftet med uppsatsen är att visa hur kurdisk media förstärker den kurdiska identitetsstrukturen och producerar och skapar nya gränser. Vad har de kurdiska TV-satelliterna för budskap och vilken information och vilka signaler sänder dessa till kurderna?

Min utgångspunkt i denna uppsats är att en aspekt av den kurdiska identitetsförändringen beror på kommunikation och medias påverkan. Fokus i uppsatsen ligger på media och kommunikationens påverkan på kurdisk identitetsförändring, alltså den lokala aspekten av globaliseringen.

1.2 Metod och data

I uppsatsens teoretiska avsnitt diskuteras relevanta sociologiska begrepp i förhållande till uppsatsens syfte. Begrepp som globalisering, politisk globalisering, gränser och glokalisering diskuteras i stor stärkning utifrån Becks teori om globaliseringen. Becks teori om globaliseringen kan delvis användas för att belysa och förklara vissa aspekter av detta fenomen och dess inverkan på kurdisk etnicitet, vilket kommer att ska diskuteras framöver. Emellertid är det viktigt att påpeka att Becks teori inte kan tas upp som utgångspunkt för hela uppsatsen. Becks uppfattning om globaliseringen utgår i stor utsträckning från de samhälliga förändringar som ägt rum i västerlandet. Han utgår i synnerhet från försvagandet av de europeiska nationella staterna. Det innebär inte nödvändigtvis att andra delar av världen, till exempel Turkiet, Iran, Irak och Syrien helt kan förklaras utifrån hans begreppsvärld. I de länderna är fortfarande de nationella staternas suveränitet stark.

Semiotik används i uppsatsen som den relevanta kvalitativa metodanalysen för att tolka och reflektera över de meddelanden (programmen) och signaler (symboler) som användes av kurdiska TV-satelliterna. Att använda den semiotiska analysen betyder att man ska studera båda sändare och mottagare samt det budskap som förmedlas mellan de båda aktörerna. I kapitel 3 har jag gjort en kort beskrivning av de kurdiska TV-satelliter som drivs av olika politiska och kulturella organisationer. Alltså studeras sändaren, den första aktören i den semiotiska analysen. I kapitel 4 studeras TV-satelliternas programinnehåll med hjälp av enkla kvantitativa och statistiska beräkningar. Detta kapitel kan komplettera den kvalitativa analysen som gjordes i kapitel 5 och mitt syfte är att försöka framställa vad de kurdiska TV-satelliterna egentligen sänder för program och vilka eventuella effekter de kan ha på mottagarna.

I kapitel 5 studeras de viktigaste symbolerna. Kapitlet fokuserar på de symboler som till sin natur är enkla och igenkännliga. Det rör sig om flaggor, kartor och andra allmänna symboler med starka kopplingar till nationalism. De uttrycker historiska och traditionella värden. Enligt mediesociologen John B. Thompson (2002:53) medför den semiotiska analysen stora brister om den görs på ett partiellt sätt, dvs. att texterna ”analyseras i sig och för sig”. Man måste ta hänsyn till både vilka mål och resurser sändaren (producenterna) har och hur signalerna används och förstås av mottagarna. Jag har studerat producenterna som nämndes ovan i kapitel 3. Den andra delen, dvs. studiet av mottagarnas tolkning av symbolerna kräver att man gör djupintervjuer. I brist på tid har jag inte gjort detta. Istället har jag tolkat och reflekterat över symbolernas inverkan på identitetsbildning utifrån min egen tolkningar och hypoteser som i stor sträckning bygger på Thomsons teoretiska resonemang som redovisat i avsnitt (2.3.2).

1.3 Argument för val av ämne samt tillvägagångssätt

När jag började samla material insåg jag att det fanns mycket litet data angående de kurdiska TV-satelliterna på svenska. Däremot hittade jag en del av material på engelska. Bland materialen hittade jag tre artiklar skrivna av medieforskaren Monroe E. Price , kulturantropologen Martin Van Bruinessen och kommunikationsforskaren Amir Hassanpour . I de tre artiklar som dessa författare skrivit läggs vikten vid vad den första kurdiska satellit-teven (MED-TV) betydde för kurderna. Min uppsats skiljer sig från deras arbete genom att jag har studerat samtliga kurdiska tv satelliter istället för bara den första tv-stationen. Påpekas bör, för övrigt, att MED-tv inte längre existerar. Mitt arbete innehåller dessutom kvalitativa analyser av de symboler som används vid tv-sändningarna. Detta saknas i de tidigare arbeten som gjorts. Mitt kanske viktigaste bidrag är att jag utifrån de teoretiska sociologiska perspektiven om globaliseringen har beskrivit kurdisk etnicitet och dess utveckling i termen ”glokalisering”. Detta saknas helt i de ovan nämnda arbetena.

Under uppsatsens arbete följde jag de olika kurdiska TV-satelliternas programinnehåll. Eftersom två av TV-satelliterna (MEDYA- och Kurdistan-TV) även kan ses på Internet, använde jag mig av den möjligheten för att närmare studera deras programminnehåll. Kurdsat och Me-TV hade jag tillgång till genom vanliga satellitsändningar. Jag har även använt originalkopior av MEDYA-TV:s och Me-tv:s programsändningar. Baserat på det materialet presenterar jag en statistisk analys. Jag har följt MEDYA- och Me-TV under en hel vecka vid två tillfällen var och jämfört programinnehållet med de originalkopior som jag hade tillgång till från de tidigare tv-stationerna. Det delarbetet omfattade en sammanställning av tv-tablåerna i olika diagram och tabeller. Detta saknas delvis i de ovan nämnda arbetena.

Enligt den information som jag har beträffande den forskning som bedrivits om de kurdiska sattelitkanalerna, så har det inte genomförts någon studie på svenska likt föreliggande uppsats. Sålunda kan denna uppsats ses som ett fösta försök i sitt slag att på svenska bidra till en förståelse av kurdisk etnicitet i samand med globaliseringen och den nya informationsteknologin.

1.4 Avgränsning

Förutom kurdiska TV-satelliter finns idag tusentals kurdiska webbsajter och ett tiotal olika kurdiska elektroniska tidningar på Internet . Alla dessa medier används av kurder i stor skala och kan antas ha en förhållandevis likartad effekt på den kurdiska etniciteten och den kurdiska identiteten. Att studera alla dessa kommunikationsformer i en C-uppsats är dock inte möjligt. Därför fokuseras de fyra kurdiska TV-satelliterna i en global kontext och dessas relation och konflikt med statliga (nationella) medier i Mellanöstern. Vad gäller diskussionen om diasporakurder och bildandet av transnationella nätverk begränsar jag mig bara till kurder i Turkiet.


1.5 Disposition

Uppsatsen består av fyra huvuddelar. I den första delen (2 till 2.4) diskuteras begrepp som globalisering, politisk globalisering, gräns, glokalisering, etnicitet och mediernas roll i globaliseringsprocessen. Även diasporans effekter som en viktig del av den kurdiska utvecklingsprocessen och mekanismen bakom uppkomsten av den första kurdiska TV-satelliten diskuteras i denna del. I andra delen (3 till 3.6) gör jag en snabb överblick av mediaglobaliseringen, media i mellanöstern och kurdisk media. I tredje delen (4 till 4.4) av uppsatsen studeras MEDYA-TV och Me-TV:s programinnehåll under en vecka och sammanställs i tabell- och diagramform. Jag diskuterar även vilka effekter de kan ha på mottagarna. I sista delen (5 till 5.4) diskuteras några symboler ur ett semiotiskt analysperspektiv för att belysa vilka signaler de kurdiska TV-satelliterna sänder till sina tittare. Vad de symbolerna innebär, i vilket syfte de sänds och vilken roll de spelar för den kurdiska etniciteten diskuteras. Dessutom presenteras fakta i form av tabeller om kurdernas antal i Kurdistan såväl som i diasporan. En originalkopia av MEDYA-TV:s programinnehåll finns som bilaga i slutet av uppsatsen.

2. Globalisering

Idéer om den globala byn väckte stort intresse på 1990-talet med tanke på de imponerande framgångarna inom telekommunikation och datorteknologi. Transnationella aktörer och krafter har överskridit nationella gränser i termer av handel, ekonomi, produktion, säkerhet, försvar, och skapat nya förutsättningar för delaktighet för marginaliserade nationer och samhällen (Chan 2002, s xviii). Globalisering i termer av struktur omfattar alla de framgångar som nåtts internationellt, transnationellt, makroregionalt, nationellt, mikroregionalt och lokalt. Den refererar till de processer av relationer som är kontextberoende, dvs. lokaliserade i tid och rum. Globalisering som en social process kan definieras som intensifiering av sociala relationer och bildandet av nya identiteter mellan människor världen över. Kortfattad kan globaliseringen ses som ett fenomen där allt transformeras och förändras. I det perspektivet ansluter jag mig till Skelton och Allens (2002:1) uppfattning globalisering som ”the key quality” av nutidens situation.

Den tyska sociologen Ulrich Beck (1998) har en radikal uppfattning om globalisering och kallar hela globaliseringsprocessen för ”politisk globalisering”. Detta kan kontrasteras mot Giddens (1997) och Friedman (1994) som ser globaliseringen som en fortsättning och radikalisering av moderniteten, eller vad som kommit att betecknas som en ”senmodernitet”. Beck går ett steg längre och ser globaliseringen som politiseringen av hela samhället och som en följd av de samhälliga förändringar som har skett under den ”andra moderniteten”.

2.1 Politisk globalisering

Enligt Beck (1998:25ff) innebär globaliseringsprocessen ”politisering” av hela samhället där nationella staters monopol på makt och politik försvagats och marknaden och nya sociala och politiska rörelser växer fram över de nationella gränserna. Traditionella huvudaktörer i de nationella stater som regering, parlament och fackföreningar genomgår stora förändringar i takt med att icke-platsbunden och nya sociala rörelser, kommunikativa nätverk, marknadsrelationer och nya livsstilar sprider sig över nationernas territoriella gränser. För Beck (ibid.42ff) kan alla de samhälliga förändringarna inom ekonomi, politik och kultur karakteriseras som ”den andra moderniteten”. Sålunda undviker Beck den annars ofta förekommande termen ”post-modernitet” i samtida samhällsvetenskap. Han kontrasterar ”den andra moderniteten” mot ”den första moderniteten” då nationalstaterna bildades och under en lång period hade kontroll över politiken och marknaden. När de nationella staternas politik försvagats växer det fram nya politiska handlingar i former av transnationella politiska nätverk som fredrörelser, kvinnorörelser och miljörörelser. För Beck (1998:25) innebär globaliseringen de processer som undergräver nationalstaternas ”suveränitet, makt, orienteringar, identiteter och nätverk”. ”Pengar, teknologier, varor, informationer och miljögifter tar inte hänsyn till nationsgränser” i globaliseringen menar Beck (1998:38) vidare. Samtliga dessa förändringar i nationalstaternas struktur kan förstås i termen av ”politisk globalisering” som är kärnan i Becks teori om globaliseringsprocessen.

I kommande avsnitt ska jag diskutera några aspekter av den politiska globaliseringen som är mest relevanta för den kurdiska etnicitetsomvandlingen. Dessa inkluderar den kommunikationsteknologiska revolutionen, , gränser, bildandet av nätverk över de nationella gränser och slutligen den så kallade ”glokaliseringen”.

2.1.1 Globalisering och den kommunikationsteknologisk revolutionen

Mediaglobalisering, satellit-TV:s spridning, Internet och digitaliseringen av TV har påverkat nationalstaterna på ett genomgripande sätt och därigenom de etablerade nationella TV-sändningar som sänds inom ramen för de nationella gränserna. Satellit-TV och Internet har pressat och passerat de nationella gränserna. Beck (1998:34) kallar denna process inom media och kommunikation för ”informationens globalisering” och han tillägger att en del av nationalstaternas suveränitet ”har försatts ur spel” i den nya mediesituationen. Chan (2002: xvii) har samma uppfattning och refererar till ett samhälle som i globaliseringens tider ger större utrymme för kommunikativa nätverk och symboliska gränser än de traditionella nationalstaterna och deras territoriella barriärer. De nya formerna för kommunikation domineras av ”en föreställning av transmission” som definieras av satelliters fotspår och radiosignaler. Den moderna teknologin inom kommunikation och media bidrar till att statens monopol på information upphör. Som en följd av globaliseringprocessen har media och framför allt tv- sändningar blivit tillängliga för de nya politiska rörelserna och de maktlösa etniska grupperna. Enligt Thörn (1999:449ff) kan de olika politiska och etniska grupperingar på nya sätt göra sig hörda och sedda i det globala politiska rummet.

Vertovec tar upp den lokala tyngden i media och kommunikationens roll i globaliseringsprocessen;.”Today a high degree of human mobility, telecommunication, film, video and satellites TV and the Internet have contributed to the creation of translocal understanding” (Vertovec 1999:vol:22). I den kommunikationsteknologiska revolutionens spår har kurder som en statslös nation skaffat sig egna medier. Det betyder att kurderna har fått en plats i den massmediala världen. Detta var omöjligt för kurder innan slutet på monopoliseringen av media som en följd av globalisering. Detta kan man tolka som nationella staters försvagning och en succé för minoriteter och andra politiskt marginaliserade grupper. Kurder var bland de första i världen som använde de nya möjligheterna i sina etniska och nationella målsättningar.




2.1.2 Gränser: exklusiva och inklusiva

Gränser är socialt konstruerade, de är ”en metafor som vi skapar själva” och den förändras och transformeras över tid och rum (Giddens 1986:110). Diskussionen och analysen av gränser som ett ”konstruerat fenomen” (Chan 2002: xix) leder till mer förståelse av människors handlande och relationen dem emellan i globaliseringsprocessen. Om vi utgår från det politiska globaliseringsperspektivet måste vi diskutera två sorters gränser; en som karakteriseras av nationella stater och en som förespråkar globaliseringen. I den första identifieras ett samhälle med de territoriella gränser som är påtagliga, synliga och rumsliga. En gräns som förbinder samhällsenheterna inom ramen för ett geografiskt område under nationalstatens suveränitet. Trots att den nationella och territoriella indelningen fortfarande är en respektingivande global norm och stater fortfarande representerar olika befolkningar som lever inom olika gränsområden i världen har betydelsen av territoriella gränser och den nationella suveräniteten förändrats som en följd av globaliseringsprocessen. Beck (1998:77ff) beskriver gränsbegreppet som en distinktion mellan ”exklusion” som tillhör nationella stater där gränsen är fasta och ”inklusion” som tillhör globaliseringen där gränserna är ”rörliga”. Med den ”inklusiva” dimensionen åsyftas är olika typer av kulturella, sociala, territoriella, sexuella och psykologiska gränser som är rörliga och överlappar varandra.

De genomgripande strukturella förändringarna som under de senaste decennierna ägt rum i samhällen världen över innebär en ökande grad av rörlighet, ständiga gränsöverskridanden och en mångtydlighet hos sociala relationer och fenomen. (Thörn 1999: 450)

Teknologin och dess tillämpning inom kommunikationen spelar en avgörande roll för att etablera eller förstöra gränser som ett resultat av social förändring. Medan vissa traditionella gränser i globaliseringsprocessen försvagats, skapas och konstrueras nya gränser. De kurdiska TV-satelliterna, liksom alla andra satelliter, känner inte till någon gräns och de sänder nationalistiska signaler och symboler till kurder över de traditionella nationella (turkiska, irakiska, och iranska) gränserna. Med de kurdiska satelliterna utraderas vissa gränser och det skapas istället på det mentala planet nya idéer om kurdisk tillhörighet. Med det menar jag att den bild av kurder och deras territorium som visas på kurdiska TV-satelliter skiljer sig från den hur kurder presenteras i de iranska, turkiska, iranska och irakiska televisionssändningarna. De kurdiska sattelitkanalerna förmedlar en ”bild” av kurderna som en enad nation oberoende av dessa staters territoriella gränser. Kurdistan och dess gränser blir den mentala gräns inom vilket kurderna definierar sig själva.


2.2 Diaspora och nätverksskapande: fallen Kurdistan i Tyskland och Khalstan i Kanada
The links between India and Indian migrants in the West provide an illustration of this global-local interactions[…] Global migration creates new patriotisms through puzzling new form of linkage between diasporic nationalisms [ …] (Eade &Allen 2002:153).
I globaliseringsprocessen har olika delar av världen närmat sig varandra och människorna rör sig mera över de nationella gränserna. Det globala perspektivet bottnar i insikten om att t ex diaspora kurder i Europa är en integrerad del av en internationell kontext och därför kan både påverka och påverkas av faktorer över de nationella gränserna. Den geografiska spridningen (Beck 1998) gäller inte bara för internationell handel eller finansmarknaden utan den gäller också migrationen. På 1960-talet kom de första kurderna från Turkiet som gästarbetare till Europa. De reste i stor utsträckning till Tyskland. I början av 1980-talet kom andra vågen av kurder till Europa men inte som gästarbetare utan beroende på den problematiska situationen i Kurdistan och den förändrade globala världen som en följd av globaliseringsprocessen. Idag bor en stor del av kurder utanför Kurdistan, varav mer än en halv miljon i Tyskland .

Etniska gruppers transnationella nätverk i diasporasammanhang spelar stor roll i skapandet av nya identiteter och etniska konflikter över nationella gränser och på hemmaplanet. Den friheten kurder i diasporan upplever i kontrast till situationen i de odemokratiska staterna på ”hemmaplan”, rör kontakten andra folkgrupper samt tillgängligheten av ekonomiska resurser. Men även utanförskap i diasporan och den problematiska situationen i hemländerna är möjligen de viktigaste faktorerna bakom diasporakurdernas agerande när det gäller bildande av sina nätverk för att främja sina etniska syften. Identitetsskapandet hos de transnationella nätverken har effektiviserats på grund av den nya mediesituationen och tillgången till snabbare kommunikationsmedel som Internet och TV-satelliter i globaliseringsprocessen. ”Kommunikationsmedierna har [ …] bidragit till att förstärka och ge nya betydelser åt nätverk som politisk organisationsform” (Thörn 1999:)

Bildandet av transnationella nätverk är faktiskt ett nytt fenomen hos kurder. Kurdiska nätverk är en produkt av diasporakurder. De traditionella kurdiska organisationernas struktur (främst från Turkiet) har förändrats mycket under de senaste decennierna som en följd av globaliseringsprocessen. Förutom de två kurdiska TV-kanalerna som är belägna i Bryssel och en dagstidning har diasporakurderna grundat en rad olika organisationer och institutioner som verkar tillsammans för politisk mobilisering av kurder. Diasporans nätverk binds via kurdiska TV-satelliter till andra kurdiska organisationer i mellanöstern över de nationella gränserna. Dessa kurdiska nätverk har byggt upp kontakter inte bara med kurder utan med andra etniska grupper i Europa som basker, katalaner, greker och en rad andra politiska och etniska grupperingar från andra delar av världen som tamiler och olika grupperingar från Latinamerika. Den första kurdiska TV- satelliten (MED-TV) fick stöd från Basker, Katalaner och greker: “Basque Television […] donated a considerable number of programs in July 1995” (Hassanpour 1998:60). Generellt sett spelade diasporakurder stor roll när gäller internationaliseringen av kurdfrågan. ” […] the Kurdish diaspora abroad has begun to play an increasingly significant role in internationalising the Kurdish question and in placing it on European and American government agendas” (Bruinessen 1999: 3).

Här görs en jämförelse mellan diasporakurder i Europa och diasporasikher i Nordamerika i syfte att förstå vilken mekanism och driftkraft som diaporan har på dem. Diasporasikher i Nordamerika, främst i Kanada, är en av de etniska grupper som kan jämföras med diasporakurder i Europa och Tyskland. Enligt Gunawardena (2001: 213-249) var det i diasporan som pansikhs medvetenhet skapades och sedan transporterades via sikhernas nätverk till områdena ”Punjab” och ”Khalstan” i Indien. De första nätverk som bildades år 1907 syftade till att hjälpa sikher som invandrat till Kanada. Efter att sikherna etablerat sig i Nordamerika inriktade de panindiska eller pansikhiska organisationerna och nätverken i Kanada sig på att förändra de sociala och politiska förutsättningarna för de sikher som var kvar i Indien.

Påverkan av den europeiska miljön och diasporan samt händelserna och kriget i Kurdistan har väckt diasporakurdernas nationella känslor. Kurdernas aktiviteter i diasporan resulterade i bildandet av nätverk i form av institutioner, föreningar, kulturella verksamheter, radio- och tv-sändningar samt utgivningen av tusentals böcker och tidningar på kurdiska. ”Khalistanrörelsen”, som skapades av diasporasikher deltog i gerillakrig 1980-1985 och hade anspråk på en självständig stat i Indien. Trots att PKK bildades i Kurdistan lockade organisationens strävan efter en självständig stat till sig tusentals diasporakurder i Tyskland. På motsvarande sätt organiserade sikherna 10 000 gerillamän i Nordamerika som skulle kriga för en fri stat på hemmaplanet. I mitten av 80-talet planerade Khalstaner (sikher) i diasporan att proklamera en stat i exil men det försöket misslyckades. Kurderna hade upprättat ett parlament i Belgien i början av 1990-talet som ersattes av ”Kurdistans nationella kongress” (KNK) år 1999. Den första kurdiska TV-satelliten sändes av exilkurder i London. Redan år 1980 hade Sikherna en nationell radiosändning i Kanada.
Den sikhiska och kurdiska diasporan och deras nätverk har stora likheter med varandra och den grundläggande och viktigaste orsaken kan vara diasporamekanismen som gör att de agerar och handlar på ett likartat sätt. Båda två har påverkat den reella sikhiska respektive kurdiska identiteten inte bara i diaspora utan över de nationella gränserna.
2.3 Media och etnicitet

2.3.1 Etnicitet

I den sociologiska diskussionen om etnicitet kan man urskilja två dominerande synsätt, å ena sidan det primordiala synsättet och å andra sidan det situationistiska. Den primordiala synen på etnicitet betyder att man ser identiteten som något förhållandevis beständigt t ex inom ramen för gemensamt språk, gemensam religion och vissa sociala sedvänjor. Den situationistiska ansatsen ser helt annorlunda på etnicitet. Den etniska identiteten ses som en föränderlig social process. Den situationistiska etnicitetssynen utgår från att etniciteten förändras beroende på den sociala situationen. Enligt Castles (1998:31) innebär den situationistiska etniciteten även att medlemmarna i en specifik grupp kan bestämma sig för att låta etniciteten vara ett kriterium för självidentifikation när det framstår som nödvändigt eller användbart.

Etnicitet ses med andra ord som en aspekt av sociala relationer mellan individer och grupper. Medlemmar av en given grupp betraktar sig själva som ”kulturellt avskilda” från andra grupper med ”vilka de har ett minimum av regelbundet interaktion”. Etnicitetsdefinitionen baseras på ”en kontrast gentemot andra” (Eriksen 2000:22). Anderson (2000:21) ser ”nationen” (etniciteten) som en ”föreställd gemenskap”, alltså en social konstruerad företeelse. Detta synsätt kan tolkas som att människorna presenterar sig själva som medlemmarna av en etnisk grupp eller nation.

Om vi utgår från det subjektiva synsättet identifierar kurderna sig själva i förhållande till andra. Det är en aspekt av etnicitet som handlar om ”själverkännande”. De känner sig annorlunda än andra och presenterar sig som kurder. Den situationistiska etnicitetssynen kan förklara kurdisk identitetsförändring, vilken, som jag poängterat ovan, har intensifierats i och med globaliseringsprocessen. Detta synsätt är min utgångspunkt under allt diskussion i denna uppsats.

2.3.2 Medias påverkan på etnicitet och identitetsbildning

”Television is constructing a national space that addresses men and women, old and young, urban and rural” (Sreberny-Mohammadi 1997:195)

Här ska jag huvudsakligen utifrån Thomsons teori (2001) belysa hur den symboliska makten utövas genom media och hur de symboliska signalerna överförs och mottas. Makt som en social företeelse är karakteristisk för olika varianter av handlingar. Media och kommunikation är former av dessa handlingar som ständigt påverkar oss människor. Dessa former av medial maktutövning betecknas som den symboliska makt som uppstår genom att producera, överföra och motta betydelsefulla symboliska signaler. Enligt Thompson (2001:190-217) sker symbolisk maktutövning till stor del genom TV som överför en stor mängd information till en obestämd mottagare på stora avstånd. De symboliska handlingarna framkallar reaktioner hos mottagarna genom att man kan reagera på vissa sätt, följa vissa inriktningar, bekräfta sitt stöd eller delta i en kollektiv handling. Genom media kommunicerar individerna med varandra och de kan påverka händelser som inträffar på platser som är belägna på avstånd i rum och tid. Man skapar nya sätt att organisera sig och påverka både rum och tid för sitt eget syfte. Televisionens tillänglighet gör att de symboliska signalerna blir allt mer uttalade och rutiniserade i det sociala livet. Det är därför som en del av våra levda erfarenheter och våra förutfattade meningar hämtas till en viss del från de ord och bilder som förmedlas genom medierna.

Genom medierna interagerar individerna med varandra även om de inte delar rum och tid. Enligt Thompson (2001:108- 121, 148) handlar det om tre former av interaktion: (i) Ansikte mot ansikte, vilken är dialogisk till sin natur och omfattar ett dubbelriktat flöde av information som sker i en ”kontext av samtidig närvaro”; (ii) Medierad interaktion, dvs. interaktion som sker via Internetanvändning, telefonsamtal och etc., och där informationen överförs till individer som är avlägsna i tiden och rummet; (iii) Medierad kvasiinteraktion, vilket är masskommunikation genom böcker, tidningar, radio, tv etc. Tillgång till information ökar i rum och tid och den skiljer sig från de två först nämnda formerna av interaktion på två sätt. I medierad kvasiinteraktion sänds symboliska former till en stor mängd mottagare och interaktionen är monologisk eller enkelriktad. Det betyder inte att interaktion blir mindre, men den medför att det skapas en viss form av social situation där individerna binds samman genom att en del producerar och en del tar emot information.

Det som är unikt med tv-program är att de kan omfatta alla tre former av interaktioner, ansikte mot ansikte när deltagarna i en tv panel pratar med varandra samtidigt som deras information tas upp av dem som tittar på programmet. Det är en form av medierad kvasiinteraktion. Om tittarna ringer in till programmet skapas även en medierad kommunikation. Kommunikatörerna i ett tv-program kan ses och höras precis som en interaktion ansikte mot ansikte. Det televiserade budskapet vägleder genom en rad olika symboliska signaler tittarna in i en process av olika former av interaktion.

En annan aspekt som Thompson (2001:148ff) tar upp är det som han kallar ”tv-synlighet”. Den förenar audiovisuell närvaro med avstånd i tiden och rummet även om tv-producenterna inte är fysiskt nära mottagarna. Teven kan skapa ett sådant interaktionsfält där interaktion ansikte mot ansikte, medierad interaktion och kvasiinteraktion korsar varandra och olika individer och grupper försöker att förverkliga sina mål med hjälp av dessa interaktionsformer.

Hur överföringen av de symboliska formrena påverkar mottagarna visar Thompson (2001:52-60) genom att peka på några viktiga element; mottagandet ska ses som en ”situerad verksamhet”. Det är ett slags praktik där individerna tar emot och bearbetar de symboliska materialen i förhållande till de situationer och i de specifika sociohistoriska sammanhangen som de befinner sig i. Mottagaren är beroende av det maktförhållande och de potentiella resurser som de har till gång till. Till exempel måste man ha en tv för att kunna motta tv program. Mottagaren påverkas av symboliska signaler i en hermeneutisk process. Det betyder att individerna deltar i en tolkningsprocess och skapar mening till de symboliska produkterna och sedan införlivar dem med sin uppfattning av sig själva och andra. Man griper tag i det betydelsefulla innehållet av symbolerna och gör det till sitt eget. Detta resulterar i att man anpassar budskapet till sitt eget livssammanhang och går in i en identitetsbildningsprocess. ”Vi formar aktivt ett jag med hjälp av det kunskap som förmedlas av media” (Thompson,2001;53).

Här ser Thompson alla tecken, meddelanden och signaler som meningsskapande. Det betyder att de sänds med olika meningar och syften, men att man samtidigt ska se mottagarna som aktiva och kanske kritiska beroende på de situationer som de befinner sig i, samt vilken påverkan omgivningen utövar på tittarna. I enlighet med Thompson deltar mottagarna i skapandet av meningen i symbolerna och på det sättet skapas en interaktionen mellan mottagare, sändare och meddelandet som i längden resulterar i identitetsbildning.

Medias roll i skapandet och förstärkningen av den nationella medvetenheten och därigenom den nationella identiteten går tillbaka till när de första radiostationerna installerades i världen. Enligt Martin-Barbero (1997:50-57) har media spelat stor roll i konstruktionen och bildandet av nationer i Latinamerika. Uppkomsten av radiosändningar i början av 1940-talet har bundit samman olika fraktioner och stammar i exempelvis Colombia. Han studerar filmens påverkan och hävdar att filmen blev ett nytt redskap för bildandet av nationella identiteter. Mexikansk film har blivit en del av den mexikanska nationella identiteten.

”[…]In the process of permitting people to see themselves, film formed them into a national body, not in the sense of giving them a nationality but in the way they experienced being a single nation” ( Martin-Barbero 1997:53)

Nya kommunikationsmedel har ”möjliggjort identitetsskapande och sammanslutning över stora avstånd på allt kortare tid” (Thörn 1999: 235). Hylland Eriksen (2000:133, 134) har samma åsikt och hävdar att TV och radio har spelat ett avgörande roll ”när det gäller att reproducera och förstärka nationella känslor”[…] ”de viktiga indirekta effekter på medvetandenivå” är att människor känner ”att de tillhör nationen”.

Då kan vi dra slutsatsen att kommunikation delvis betyder att binda samman en nation. Det resulterar i förlängningen till formeringen av en nation som inte nödvändigtvist behöver vara kopplad till ett territorium. På liknande sätt kan kurdiska medier forma eller konstruera kurdernas nationella identitet.

Kulturantropologen, Bruinessen (1997: 6 ff.) nämner tre faktorer som har förändrat kurdernas etniska tillhörighet i exempelvis Turkiet; bildandet av PKK , existensen av diaspora kurder och dess mekanism samt uppkomsten av de kurdiska TV-satelliterna. De två sistnämnda faktorerna, diasporakurder och kurdisk media diskuterades ovan som en av globaliseringens effekter på kurdisk etnicitet.

För att etnicitet överhuvudtaget ska existera ”måste grupperna ha ett minimum av kontakt med varandra” (Eriksen 2000: 21). Thompson lägger stor vikt vid medias roll i fråga om skapandet av den föreställa gemenskapen utifrån de symboliska formerna som förmedlas genom media:

Jagbildningens [identitetsbildningens] process blev mer reflexiv och öppen i den meningen att människor i allt högre grad byggde på sina egna resurser och det symboliska material som förmedlas genom medierna när de försökte skapa sammanhängande identiteter för egen del. Thompson (2001:226)

Med globaliseringsprocessen har kurdernas kontakter med varandra allt blivit tätare och nya kommunikationsmedel som TV-satelliter och Internet intensifierats kontakterna. Den kulturella eller ”politiska gemenskapen” förstärks genom media över nationella gränser.

Det är ingen tvekan om att känslan av tillhörighet och gemenskap förstärks genom media, eller med Thompsons (2001:50) ord ”vi upplever det som om vi tillhör grupper och gemenskaper som delvis konstituerad genom medier”. Identiteter kan vara individuella eller kollektiva. I kurdernas fall handlar det i stor utsträckning om den kollektiva identiteten. Den kollektiva identiteten syftar på den föreställningen individen har om sig själv som en odelbar del av en social grupp som har sina egna traditioner och historia, dvs. en känsla av tillhörighet med andra. Identitetsbildning kan enligt Thompson (2001:233,243,244) inte starta från ingenting utan traditioner utgör en del av de symboliska material som används vid identitetsbildningsprocessen. Han menar att traditioner inte försvinner i den nya mediesituationen utan att de får nya former, bäddas in i nya kontexter och att deras symboliska innehåll som en del av identiteten förmedlas vidare till nya generationer. Genom media kan traditionerna säkra sin kontinuitet i tiden. De blir i allt högre grad beroende av en kvasiinteraktion som bygger på medieprodukter; fixering av symboliskt innehåll och nödvändigtvis inte genom interaktion ansikte mot ansikte. Thompsons uppfattning om traditionernas roll i identitetsbildningen genom media kan i hög grad illustreras och beläggas med hur traditioner och symboliska formen överförs genom kurdisk media som jag tar upp senare i kapitel 5.

2.4 ”Glokalisering”: ett försök att fånga både det globala och det lokala

En annan aspekt av globaliseringsprocessen är det lokala tänkandet eller lokaliseringen, som genom kommit att kallas ”glokalisering” (Beck 1998:53). Med ”glokalisering” menas att olika lokala och globala fenomen verkar tillsammans och i förhållande till varandra utan att betyda att ”världen blir mer kulturell homogen” (Beck 1998:53). Mot bakgrund av vad som sagts ovan, är detta begrepp mer adekvat såtillvida att det syftar till att fånga både det globala och det lokala. För Beck är globaliseringens lokala aspekt det ”partikulära” och den globala aspekten det ”universella”. Globaliseringen betyder inte automatisk ”delokalisering” eller skapandet av ett stort utrymme för ”relokalisering” (Beck 1998:53. 69). Beck (1998:70) betonar samtidigt att relokaliseringen inte automatiskt leder till en renässans för det lokala. Det lokala kan inte alltid legitimera sig i förhållande till det globala eller förnyas mot världen, utan det har en liten plats i det globala och ”inom denna ram förnya[s] [det lokala] på ett konfliktfyllt sätt”. Men samtidig betyder det att det inte finns någon paradox mellan å ena sidan globalisering (universalism) och å andra sidan etniskt och lokalt tänkande, utan att globalisering och lokalisering ses som två olika aspekter av samma process, med andra ord är det begreppsligt mer adekvat att tala om glokalisering. I globaliseringsprocessen har vissa aspekter av statsnationalism exempelvis i Väst Europa försvagats men däremot har den så kallade etnonationalismen i Öst Europa och resten av världen förstärkts.

Detta synsätt på det lokala kan överensstämma med den rekonstruktion eller förnyelse av den lokala kurdiska identitet som sker i de kurdiska medierna. Den lokala identiteten tar vissa aspekter av det globala men kan inte påverka den globala kulturen eftersom det lokala har bara en liten plats i det globala. Däremot förnyas den kurdiska identiteten inom ramen för den lokala platsen ”Kurdistan”. Med det menar jag att globalisering har inneburit lokalisering för kurder och en succé för kurdisk lokal identitet. Att uppnå detta lokala mål gäller även de två TV-satelliter som sänds från Europa. Medya Renas som är en kvinnlig programledare på MEDYA-TV:s huvudstudio i Bryssel beskriver förhållanden på tv-stationen som:

Det är som ett litet Kurdistan här, det land som vi har haft i våra drömmar och offrat så mycket för. Här finns kurder från alla delar och städer av Kurdistan, det är ett kulturellt centrum. Det är väldigt många intellektuella personer finns också här. De flesta medarbetare spenderar majoriteten av sin tid på stationen och vi har blivit som en familj här (Citerat efter i Otlu, 2000).

Med termen glokalisering som utgångspunkt har man studerat de nya sociala och politiska rörelserna. Det gäller exempelvis miljörörelserna och deras lokala tänkande och globala handlande. Vad det gäller etnicitet och dess förhållande till glokalisering och lokalt tänkande i globaliseringssammanhang har dock mindre forskningsarbete utförts. Den kurdiska etnicitetsutvecklingen och dess förhållande till globaliseringsprocessen kan med fördel förstås och beskrivas i termer av glokalisering. Om vi utgår ifrån Becks teori att globalisering är en följd av de samhälliga förändringar som har skett under vad han kallar den andra moderniteten kan man fråga sig vilken plats den kurdiska identiteten har i denna utveckling. Kurderna har aldrig upplevt den första moderniteten med dess nationalstatsformeringar och civila samhälle. Även om den kurdiska etniciteten har blivit starkt påverkad av den andra moderniteten så hör dess strävan efter lokal bekräftelse starkt samman med den första moderniteten. Strävan efter nationellt självstyre är ju en av grundpelarna i denna. Som diskussionen ovan visat har en del aspekter av den politiska globaliseringen, till exempel den kommunikationsteknologiska revolutionen, den geografiska spridningen och bildandet av nätverk över de nationella gränserna – med andra ord glokaliseringen – starkt påverkat kurderna. Den andra moderniteten med dess flytande och mångskiftande gränsbildningar stärker alltså paradoxalt nog den kurdiska självständighetskampen. Den första modernitetens fokusering på nationalstaten paras ihop med den andra modernitetens nya möjligheter till politisk mobilisering.

Kurdiska TV-satelliter som sponsras av kulturella och politiska kurdiska föreningar används som en motkraft till de ursprungliga syftena med användningen, stärkandet av staten eller marknaden. De används bara för kurdernas lokala ändamål för att lyfta upp den kurdiska etniska problematiken och inte nödvändigtvis i andra syften. Det finns andra exempel på minoritets grupper i världen, till exempel Space TV System en TV-satellit för kineser, japaner, vietnames och koreaner runt om i världen som användes i samma syfte och deras TV-satelliter riktas mot lokala mål i den globala världen.

Thörn (1999:442) tar upp miljörörelsens lokala tänkande, ”att tänka lokalt och handla globalt” som ett exempel på glokalisering. Till det tillägger han att med hjälp av begreppet glokalisering kan etniska grupperingars lokala mål förklaras, men utan att ge något exempel. På motsvarande sätt kan miljörörelsernas lokalt förankrade tänkande och globala agerande ses som en parallell till den kurdiska etnicitetens lokala och globala karaktär. De medel som används för att främja etnicitet i media är huvudsakligen TV-satelliter. TV-satelliter som teknologi är ett globalt fenomen, då dessa kan ses i hela världen. Detta visar kopplingen till medieglobaliseringen som en del av globaliseringsprocessen. Samtidigt är det dock så att vad de kurdiska TV-satelliterna producerar och vad de sänder handlar om det specifikt kurdiska. Det innebär att Kurdistan och det lokala är målet för sändningarna. Med det ”lokala” eller ”Kurdistan” menar jag att de kurdiska TV-satelliterna är ett globalt redskap som målmedvetet används för att främja den kurdiska identiteten och det partikulära. Sändningarna har ett lokalt mål samtidigt som de utnyttjar universella medel.

Figur 1: Global → regional → lokal → sublokal och viceversa


Tabell: 1 Kurdiska TV-satelliters struktur
Var sändes? Till vilka? Produktionsverksamhet Finansiering Programs
innehåll
Kurdiska satelliter M Me K Ks M Me K Ks M Me K Ks M Me K Ks M Me K Ks
Global (diaspora) + + + + + + + + + + + +
Lokal (Kurdistan) + + + + + + + + + + + + + + + +
(M: MEDYA-TV, K: Kurdistan-TV, Ks: Kurdsat och Me: Me-TV) De förkortningarna är inte standard.

Modellen respektive tabellen ovan visar hur de kurdiska TV-satelliterna verkar lokalt i en transnationell och global kontext. I termer av rumsliga ”platser” kan man sålunda säga två av de fyra kurdiska TV-satelliter sänds från en global ”area” (diasporan) och två från en sublokal ”area” (irakiska Kurdistan). I samma ordning sker produktionen och finansieringen av verksamheten både globalt och lokalt. När det gäller programinnehållet kan den kurdiska televisionen anses vara lokalt inriktad. Kanalens mottagare är dock kurder på såväl lokal, regional som global nivå. Den lokala aspekten av globalisering leder i si tur till en reproduktion av den kurdiska identiteten. Den här analysmodellen är min centrala utgångspunkt för diskussionen i de kommande kapitlen.

3. Television i Mellanöstern

I studier om media i en kontext av globalisering, talas det om global media, regional media, nationell media och lokal media samt relationen mellan dessa. Regionalism i globaliseringsprocessen refererar till de geokulturella medierna som har skapats för att vinna geokulturella marknader i t.ex. Västeuropa (Euronews), Latinamerika (Globo-TV), arabvärlden (Al-jazire) och Indisk TV. Regionala TV-marknader som spanska, arabiska, kinesiska, hindiska, engelska och franska har vuxit upp snabbare än någonsin under de senaste åren. De kallas regionala medier för att de riktar sig till de områden som domineras av ett språk, en kultur eller religion.

Mellanösterns gränser ritades av de västerländska makterna efter första världskriget. Det resulterade bland annat i Palestinakonflikten, den kurdiska konflikten och en rad andra minoritetskonflikter. Utvecklingen av globaliseringsprocessen har fördjupat konflikten mellan etniska nationalistiska grupper å ena sidan och mellan stater och minoritets grupper å den andra sidan. Konflikter mellan kurder och turkiska, irakiska, iranska och syriska stater är ett exempel på dessa motsättningar. Som en följd av dessa processer har etniska grupper i mellanöstern blivit mera medvetna om sina socioekonomiska och etniska rättigheter (Entessar 2001: 153).

På 1950-talet kom TV till regionen genom USA:s militärmakt och det stora oljeföretaget ARAMCO. Sedan 1960-talet har många länder sina nationella TV-stationer. Medias blomstring började i mellanöstern i början av 1990-talet. År 1991 började CNN sina 24-timmars sändningar med anledning av Gulfkriget. CNN: s roll i nyhetsrapporteringen förändrade den regionala TV-politiken . År 1996 hade området 50 miljoner tv-apparater. Det ökade till 60 miljoner år 2000 varav 3.7 miljoner satellitapparater (Sreberny-Mohammadi 1997: 179-189).

Den första internationella arabiska TV:n var egyptiska Space Net som startades i början av Gulfkriget 1991. Space Net stängdes samma år när den arabiska London baserade TV-kanalen MBC startades. Denna TV-station ägs av kungahuset i Saudiarabien och har lokala produktionsverksamheter i många arabiska länder (ibid:188). Under samma period startades Al-jazira i emiratet Qatar som av många bedömare betraktas som den arabiska motsvarigheten till CNN. 1994 startades en panregional TV-satellit, Orbit, som har 16 TV- och 4 radiosändningar på arabiska och engelska. Huvudkontoret ligger i Rom. ART är en annan TV- och radiostation 24 timmarssändning som ägs av saudiska entreprenörer. Sedan 1996 sänder BBC WORLD program på arabiska (ibid:189). Enligt Sreberny-Mohammadi (ibid: 208) är det den västerländska livsstilen och reklamen som sänds av de arabiska TV-kanalerna. Det är kanske därför Al-jazira har blivit så populär bland araber. Den kanalen tar upp kontroversiella ämnen som kvinnors problem, brist på demokrati och en rad andra politiska problem i arabvärlden.

Förutom turkiska statliga TV och Radiosändningar sänder Radio och TV Corporation (TRT) 230 lokala, 15 regionala och 20 nationella privata TV-kanaler samt 1044 lokala, 108 regionala och 36 nationella Radiostationer . Iranska staten sänder 7 nationella TV-kanaler och 5 nationella TV-satelliter .

3. 1 Kurdisk media: bakgrund och konflikt

De länder som kurder bor i styrs av en enda etnisk grupp som har monopol över all media. Trots en lång erfarenhet av assimilering och misslyckandet av den sortens politik vill vissa stater till varje pris behålla sin egen suveränitet genom att inte tillåta minoritetsgrupper som till exempelvis kurderna att höras på sitt eget språk och sända egna TV-program. Turkiet är ett av de länder som har den hårdaste politiken mot kurder i detta avseende.

MED-TV, den första kurdiska TV-satelliten blev inte bara en chock för kurderna själva utan även för de stater som hade inhemska konflikter med kurder. Enligt Price (2002:153-158) sågs MED-TV alltid av Turkiet som PKK:s propagandainstrument. MED-TV:s redaktion var från början medveten om andra länders eventuella inbladning i deras TV verksamhet. Det var därför de bytte satellit från Hotbird till Eutelsat och anslöt sig till ITC:s (The Independent Television Commission) regelverk för media. Men Turkiets offensiva diplomati på hög nivå, bland annat efter påtryckningar av Turkiets dåvarande premiärminister Bulend Ecevit och Tony Blair gjorde till sist att MED-TV stoppades av ITC (Price 2002:153-158). Detta hände trots att MED-TV hade betalat 150 000 dollar i böter till ITC för de olika anklagelser som ITC framlagt mot stationen. Price skriver följande mot den bakgrunden:

MED-TV’s history has been one not only of British sanctions, but, within Turkey, specific army and police raids to destroy satellite receiving antennas that would be capable of retrieving the MED-TV signal (Price 2002:157)

Två av de kurdiska TV-satelliterna MEDYA-TV och Me-TV sänds från Belgien på grund av att Turkiets grundlag inte tillåter sändning på kurdiska i Turkiet. Till skillnad från de nationella TV-stationerna i Mellanöstern är de kurdiska Tv-satelliterna transnationella. Deras program riktar sig till alla de kurder som bor i länderna Turkiet, Iran, Irak och Syrien.


3.2 MED-TV

Den 15 maj 1995 sände MED-TV för första gången regelbundna sändningar. Det skedde från London. Det var för första gången i kurdisk historia som en satellit-TV sändes program på kurdiska. MED-TV sände 13 timmars program per dag och utökade sin verksamhet genom att öppna en stor studio i Bryssel och tre kontor i städerna Moskva, Stockholm och Köln.

TV-kanalen MED med den kurdiska flaggan som sin symbol blev mycket uppmärksammad av kurder i stora delar av världen. Uppkomsten av denna kanal har öppnat upp för en ny diskussion om kurder med nya synvinklar på identitetstillhörighet. Många anser att TV-kanalen har lagt stommen till bildandet av en nation: ”The arrival of med-TV heralds a competition between two nation builders, The Republic of Turkey and the Kurdish movement” (Bruinessen 1999: 15). Amir Hassanpour (1998: 53ff) har liknat den vid suveränitet i etern (”sovereignty in the sky”) och menade att den var en viktig del i den kurdiska nationsbildningen. Naomi Saker ser MED-TV som ”a kind of Kurdistan in space” (i Price 2001:155).

Enligt Sakr (Price 2001:154) skapade MED-TV en gemensam kulturell funktion trots bristen på existensen av ett förenade kurdiskt hemland med enad territoriell bas. Vidare säger han att MED-TV använde en extraordinär metod; TV-produktionen var enkel och kunde ses även i avlägsna byar i Kurdistan.

Channels like MED-TV are both “deterritorialized”, meaning that they address audience in multiple geopolitical territories, and “deterritorialized” in that they may be based abroad, target primarily foreign audiences, and hire foreign nationals (Price 2001:157).

Den 22 mars 1999 stoppades MED-TV:s sändningar och ITC i Storbritannien drog tillbaka tv-stationens sändningsrättigheter.

3.3 MEDYA-TV

I augusti 1999 sände en annan kurdisk TV-kanal under namnet MEDYA från MED-TV:s tidigare studio i Bryssel. Enligt MEDYA-TV:s stadga som publicerats på deras hemsida är TV stationen ett oberoende företag. Enligt stadgan ägs den av privata investerare och får in kapital genom att sälja tv-tid och genom enskilda sponsorprogram. TV-stationen får även stöd från en rad kurdiska stiftelser och organisationer. Idag ligger MEDYA-TV:s huvudkontor i Paris och den viktigaste studion är belägen i Bryssel. MEDYA-TV kan tas emot i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Från och med år 2002 sänder tv-kanalen både analogt och digitalt. Dessutom den kan ses direkt via Internet. I vissa kommuner i Sverige, till exempel i Göteborg, har man kopplat MEDYA-TV via kabel-TV till kurdiska hushåll (Backman, 2000). Enligt MEDYA-TV:s chefredaktör består nittio procent av programutbudet av egen produktion. De resterande tio procenten är inköpta och dubbade till kurdiska. MEDYA-TV har 13 timmars sändningstid per dag och sändningarna sker förutom på kurdiska (kurmanci i stor skala) även på turkiska, arabiska, assyriska och engelska. MEDYA-TV:s programkategorier omfattar nyheter, politik, samhällsfrågor, barnprogram, kultur och religiösa program för kristna och andra religiösa minoriteter i Kurdistan.

3.4 KURDISTAN-TV

Kurdistan-TV började med sina reguljära sändningar i januari 1999. Stationen är belägen i staden Hawler i irakiska Kurdistan. Den styrs officiellt av Kurdistans demokratiska parti (KDP). Sändningarna sker förutom på kurdiska även på arabiska, assyriska, persiska och engelska. Kurdistan-TV liksom andra kurdiska TV-satelliter ses i Europa, Mellanöstern och Nordafrika och har ungefär 12 timmars ordinarie program dagligen. Nyhetsprogram samt andra program sänds varje dag mellan kl. 16 och 23 direkt via Internet för att de skall kunna ses i övriga delar i världen. Förutom musikvideos som sänds mellan programmen sänds tjugoen olika program om politik och samhällsfrågor och nio kulturprogram varje vecka. Av de sammanlagd 30 programmen är sex på arabiska. Det betyder att det näst mest dominerande språket på Kurdistan-TV är arabiska. I Kurdistan-TV används de två huvudsakliga kurdiska dialekterna, kurmanci och sorani (i ungefär lika stor skala) tillsammans i olika program, vilket är en avgörande faktor till att de två dialekterna närmar sig varandra.

3.5 Kurdsat

Kurdsat började sändas regelbundet i januari 2000 och har staden Solaymanye i irakiska Kurdistan som sin bas. Kurdsat ägs officiellt av Kurdistans Patriotiska Union (PUK). Kurdsat sänder cirka 12 timmar ordinarie program dagligen. TV programmen sänds förutom på kurdiska (i mindre skala på kurmanci dialekten) även på arabiska och engelska. Liksom andra kurdiska satelliter ses ordinarie TV-program i Europa och Mellanöstern men för att dessa ska kunna ses i Nordamerika går programmen i repris samma dygn.

3.6 Me-TV

Me-TV eller som brukar kallas Mesopotamya är en kulturell TV-station belägen i Bryssel. Den är en tvillingsyster till MEDYA-TV. Me-TV startades den 21 mars 2000 och har fyra timmars dagliga sändningar. Den börjar varje dag kl. 6:30 med den kurdiska nationalsången och slutar 11:30 igen med den kurdiska nationalsången. Me-TV sänder nästan uteslutande på kurdiska, men den sänder program även på assyriska som omfattar endast 1% av sändningstiden. Det som är unikt för Me-TV är att även små kurdiska dialekter som t ex zazai och hawrami sänds regelbundet.

4. Den ”konkreta” aspekten av kurdisk identitetsbildning

I föregående kapitel gjordes en kort beskrivning av de olika kurdiska TV-satelliterna och de organisationer (sändare) som bedriver verksamheterna. I detta kapitel ska jag titta närmare på de program (meddelanden) som sänds av kurdiska TV-satelliter.

Kapitlet är en sammanställning av 7070 minuter (cirka 118 timmar) tv-sändningar i olika diagram och tabeller. I de tabeller och diagram som jag presenterar nedan har jag delat in de olika programmen i egna kategorier. Dessa är musik och kultur, nyheter, samhälle och politik (som innefattar alla debatter om politisk och samhälle samt diskussioner som rör det kurdiska samhället), barn, ungdomar, kvinnor, assyrier (minoritet) och övrigt.

4.1 MEDYA-TV: s programinnehåll

Tabell 2: Olika programkategorier sända mellan
2003-04-07 och 2003-04-13
Program kategorier Tisdag den
2003-04-08

Proc. 2003-04-07
2003-04-13

Proc.
Dag i min. Vecka i min.
Nyheter 350 45% 1740 33%
På kurdiska (195) (25%) (855) (16%)
På turkiska (45) (6%) (320) (6%)
På assyriska -- -- (25) -
Kurder i globala media (50) (6%) (300) (6%)
Reportage (60) (8%) (240) (4%)
Politik&
Samhälle 125 16% 1145 22%
På kurdiska (20) (2%) (375) (6%)
På turkiska (60) (8%) (465) (8%)
På arabiska (45) (6%) (315) (6%)
Kvinnor 170 23% 480 8%
Barn 45 6% 415 7%
Kultur & musik 80 10% 1295 24%
Ungdom. -- -- 120 2%
Assyrier -- -- 60 1%
Övrigt -- -- 130 3%
Totalt 770 100% 5390 100%

Den största andelen, trettiotre procent, av sändningstiden i MEDYA-TV ägnas åt nyhetssändning. Det har, med tiden, skett en markant ökning av nyhetsprogram. En orsak till detta kan vara kriget i Irak och kurdernas inblandning i det. Mer än hälften, femtiofem procent, av programtiden ägnas åt nyheter, politik och samhällsliv. Den största orsaken till detta är den politiska situationen i Kurdistan och den pågående konflikten mellan kurder och olika stater i Mellanöstern. Det kan också ses som ett försök att medvetandegöra tittarna om den kurdiska aspekten av dessa frågor. Innan uppkomsten av de kurdiska TV-satelliterna diskuterades dessa frågor via de nationella medierna (turkisk, iransk, irakisk och syrisk). Det medförde att utbudet speglade deras intressen. I och med de kurdiska kanalernas inflytande finns numera en möjlighet att visa anlägga ett kurdiskt perspektiv på dessa frågor. Kurderna har fått ett nytt och eget diskussionsforum. Genom att man diskuterar till exempel det politiska läget från ett kurdiskt perspektiv skapar man en möjlighet för kurderna att bli medvetna om de problem som direkt berör dem. Det intressanta är att det sänds ett 50 minuters program dagligen där allt som publicerats eller sagts på andra språk i globala medier återges på kurdiska.

I MEDYA-TV ägnas större tid åt kultur och musik. I tabell nr. 3 samt diagram nr. 1 visas att den näst största delen (24 %) av programinnehållet är kultur. Med kultur avses klassisk och modern kurdisk musik, dans, direktsända konserter, konst, måleri, litteratur såsom klassiska och moderna noveller och dikter, bok recensioner och mycket annat.

All kurdisk kultur handlar om självdefinition, själverkännande och självpresentation som en etnisk grupp eller nation. Det kan vara en anledning till att man genom att spela kurdisk musik och nationella sånger försöker påverka den kurdiska identiteten. En tolkning kan vara att målet med denna insats att förstärka kurdisk identitet genom kultur och musik. Man vill skapa en kurdisk identitet som är unik och typisk för kurderna. Den måste vara annorlunda än de dominerade turkiska, persiska och arabiska kulturerna. Hassanpours skriver i anslutning till detta att:

Music and cultural programming plays a prominent role in the revival of a nation subjected to state-sponsored policies of ethnocide (Hassanpour 1998: 67).

4.1.1 Kvinno- och barnprogrammen

Figur 2: Kvinno- och barnprogram sända mellan 2003-04-07 och 2003-04-13

MEDYA- TV är den kanske mest jämställda kurdiska TV-stationen när gäller antalet kvinnliga programledare. Enligt en programledare på MEDYA-TV är en av tre som jobbar på tv-stationen kvinnor. Att ha så många kvinnliga programledare och att 8 % av MEDYA-TV:s programtid ägnats åt kvinnor är unikt om man tar hänsyn till att det kurdiska samhället är starkt patriarkaliskt.

I diagrammen ovan syns det att en andel av programmen (7 %) är ämnade för barn. Det finns en del kurdiska barn- och undervisningsprogram på MEDYA-TV och även Me-TV. Det kan ses som ett medvetet agerande för att stärka kurdiskans ställning särskild hos kurdiska diasporabarn. Genom att barnen lär sig kurdiska från tidig ålder blir de mer benägna att använda det genom hela livet.

4.1.2 Televisionens påverkan på det kurdiska språket

Identitet utvecklas och byggs på de starka värderingar som finns i ett språk. Språk räknas som en viktig del av identitetsskapandet. Det är omöjligt att ha starka värderingar utan att ha ett gemensamt språk (Grimen 1995: 37). Kurdiska är det helt dominerande språket på MEDYA-TV. Mer än tre fjärdedelar av sändningarna sker på kurdiska. Detta kan ses som en del av arbetet att främja kurdiskan och därigenom kurdisk identitet.



Tabell 3: Olika språk och kurdiska dialekter sända mellan
2003-04-07 och 2003-04-13
Språk Antal minuter. Procentuell andel Totalt
Kurdiska: (Kurmanci&Sorani)
- Zazai
3865 72%
74%
160 2%
Turkiska 965 17% 17%
Arabiska 315 6% 6%
Assyriska 85 1% 1%
Övrig. 120 2% 2%
Total 5390 100% 100%

Figur 3: Olika språk sända mellan 2003-04-07 och 2003-04-13

Den största andelen av MEDYA-TV: s produktion (74%) är på kurdiska vilket betyder att den tv-stationen har spelat ett avgörande roll för det förbjudet kurdiska språket. Detta är speciellt tydligt i Turkiet . Utbildningsväsendet i Turkiet förbjuder användning av andra inhemska språk än turkiska vilket betyder att kurdiskan var och i stor utsträckning fortfarande är ett språk som bara används i hemmiljön. Innan uppkomsten av MEDYA-TV hade det kurdiska språket blivit så marginaliserat att även de kurdiska nationalister som till exempel medlemmar av PKK i Turkiet använde majoritetsspråket.

En indirekt konsekvens av detta är att det kurdiska språket som ett medel för det offentliga samtalet utvecklas. Det höjer kurdiskans sociala status mot de andra etablerade språk som användes av kurderna. Kurdiskan går från att vara ett språk som traditionellt sett endast talas i hemmet till att vara ett språk som används i det offentliga livet. Då man diskuterar politik och samhällsfrågor tillförs kurdiskan nya ord och uttryck som kan användas för att diskutera dessa saker i andra kretsar än media. Den politiska debatten i diasporan och Kurdistan blir språkligt sett mer nyanserad och dynamisk.

4.2.1 ME-TV är en kulturell tv-station

Tabell 4: Olika programkategorier sända mellan 2003-03-31 till 2003-04-06
Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag Söndag Totalt
Program. Min. % Min. % Min. % Min. % Min. % Min. % Min. % Min. %
Politik 60 25 60 25 60 25 60 25 60 25 - - - - 300 18
Samhälle 90 37 - - 90 37 90 37 90 37 60 25 - - 420 25
Kultur & musik 60 25 150 62 30 12 60 25 60 25 60 25 120 50 540 32
Barn 30 12 30 12 60 25 30 12 30 12 120 50 120 50 420 25
Total 240 100 240 100 240 100 240 100 240 100 240 100 240 100 1680 100

Den största delen av programs innehåll (32 %) är kurdisk kultur som består av litteratur (skönlitteratur, dikter och romaner), musik (direktsänd musik eller videoklipp) och konst (måleri och hantverk). Tjugofemprocent av programinnehållet består av barnprogram. Däribland visas tecknade filmer dubbade till kurdiska. Politik (18 %) och samhällsprogram (25 %) förekommer i tv-sändningar där man tar upp olika politiska och sociala problem som diskuteras med tv-gäster.

Tabell 5: De kurdiska Olika dialekterna och assyriska språket sända
mellan 2003-03-31 till 2003-04-06
Språk Minuter Procent Totalt
Kurdiska:
- Kurmanci & Sorani


1440

87%


99%
- Zazai & Hawrami 210 12%
Assyriska 30 1% 1%
Totalt 1680 100% 100%

Ur ett sociologiskt perspektiv anses språket vara en viktig variabel i en utvecklingsprocess där ”olika fenomen segmenteras av media till publiken” (Lee & So 2002:75-76). Me-TV är en helt kurdisk TV. Det kurdiska språket är helt dominerande på Me-TV genom att sändningarna förutom den enda procent av sändningen som sker på assyriska sker helt på olika kurdiska dialekter. Förutom de två små kurdiska dialekter som finns med i tabellen sänds program på en annan dialekt, gorani, varannan vecka. Att sända program på så många dialekter kan betraktas dels som att de små dialekterna närmar sig de två stora dialekterna (kurmanci och sorani) och dels som att de mindre kurdiska etniska grupper med olika dialekter kan göra sig hörda och inte blir inte överkörda av de dominerande dialekterna.








4.3 Programkategori och språk – en jämförelse mellan de båda kanalerna

Tabell 6: Program kategorier och det kurdiska språket
på båda MEDYA-TV Me-TV
MEDYA-TV Me-TV
Kurdiska språket i min. i proc. i min. i proc.
4025 74% 1650 99%
Nyheter 1740 33% - -
Kultur 1295 24% 540 32%
Politik & samhälle 1145 22% 720 43%
Kvinnor 480 8% - -
Barn 415 7% 420 25%

Till skillnad från Me-TV som är en helt kurdisk station ägnar MEDYA-TV två tredje delar av sändningstiden åt kurdiskan. Båda kanalerna satsar förhållandevis lika mycket på kultur, politik och samhällsfrågor. Som tabellen visar har dock Me-TV satsat dubbelt så mycket på barnprogram som MEDYA-TV. Däremot har Me-TV trots existensen av ett stort antal kvinnliga programledare (en av fyra) inte tagit upp kvinnofrågor. Me-TV sänder inte något nyhetsprogram och det är kanske därför teven kallar sig en kulturell TV.

4.4 Sammanfattning

När man följer de kurdiska TV-satelliterna under en hel dag så märks det att de kurdiska tv-stationerna försöker vara som eller efterlikna de nationella tv-sändningarna . De börjar och slutar sina sändningar med den kurdiska nationalsången. Deras programtid innehåller program som nyheter , politiska debatter, samhällsfrågor, musik, kultur, program för barn och ungdomar, program om kvinnor och utbildning precis som de nationella tv-stationerna. Den enda skillnaden är att de sänder på kurdiska.

De televiserade budskap som förmedlas via de kurdiska tv satelliterna innebär en stor förändring när det gäller möjligheten av att skapa en kurdisk identitet. Genom televisionens inflytande har det kurdiska språket, en viktig del av identiteten, fått en större del i det officiella och politiska livet. Mer än hälften av programtiden på de båda kanalerna ägnas åt nyheter, politik och samhällsliv. Den politiska situationen i Kurdistan och den pågående konflikten mellan kurderna och de olika staterna gör att man genom televisionen försöker medvetandegöra tittarna om den kurdiska aspekten av dessa frågor. Sammanfattningsvis kan påpekas att dessa tv-kanaler har format en kurdisk gemensam identitet.

5. Den ”sublima” aspekten av kurdisk identitetsbildning:

5.1 De symboliska formerna

Identitetsbildningen sker med hjälp av de symboliska formerna som nuförtiden skiljer sig från tidigare genom att dessa förmedlas genom media och televisionen. Det går dock att spåra de här fenomenen till tv-mediets framkomst. Till exempel visar den norska nationsbildningsprocessen under 1800-talet hur man försökte bilda en nation genom att skapa en kulturell gemenskap som skulle vara annorlunda än den svenska eller danska kulturen. ”Folkdräkter, målade blomstermönster […], traditionell musik och rustik mat [från bönderna] blev nationalsymboler [för stadsborna]. Men det var stadsborna och inte bönderna som bestämde att ”bondekulturen” skulle bli ”den nationella kulturen”” (Eriksen 2000: 129).

Friedmans (1994:88) definition av kultur som etniska gruppers självdefinition och självpresentation kan appliceras på kurdisk kultur. Kurdisk kultur, allt ifrån musik till folkdräkter och mat, handlar om självdefinition. Med det menas att man definierar sig som annorlunda från andra och skapar sig en egen identitet. All kultur som presenteras i de kurdiska medierna refererar till den kurdiska identiteten. I själva verket rör sig kurdisk kultur om en kurdisk identitetsstruktur. Identitetsstrukturen reproduceras och förnyas genom kurdiska medier. De symboler som visas på de kurdiska TV-satelliterna har nationalistiska och etniska värden. Den kurdiska kartan, flaggan och den kurdiska nationalsången är de vanligaste nationella symbolerna som visas dagligen.

5.1 .1 Kurdistans karta

Kartor har alltid spelat stor roll för nationalismen. Kartan kan vara en viktig metafor för ”de politiska och kulturella utvecklingar” som står för nationalismen. ”Även om det fanns kartor före nationalismen, kan kartan vara en mycket kraftfull och koncis symbol för nationalism” (Eriksen 2000:134). På de kurdiska TV-satelliterna visas karta av Kurdistan . Den omfattar det som påstås vara kurdernas territorium ända från Medelhavet i norr till den iranska platån i öster.

Figur 4: Kurdistans karta

Källa: http://www.mtholyoke.edu/ A nation without a state /jlshupe/html, [2003-04-23]

Det konstanta förekommandet av den kurdiska kartan på TV-satelliternas skärm är en självklar symbol för att på något sätt påverka kurdernas nationella känslor och på det psykologiska planet verka för att kurder från olika delar av Kurdistan närmar sig varandra. Numera är det vanligt förekommande med en karta över Kurdistan på väggarna i kurdiska föreningar, lokaler och privata hem. Denna utveckling kan naturligtvis inte ses bara som ett fenomen inspirerat av TV-satelliterna men det är ingen tvekan att media har spelat stor roll i spridningen av Kurdistans karta som en symbol för självpresentation bland diaspora kurder.
5.1.2 De kurdiska flaggorna

En flagga är en symbol för en nation eller en folkgrupp inom ramen för ett geografiskt område. Det samma gäller den kurdiska flaggan. Det finns dock inte bara en enda kurdisk flagga utan den finns i minst två olika former. Man varierar flaggorna beroende på vilken del av Kurdistan man kommer ifrån eller på vilken partilojalitet man har. Det som är gemensamt och unikt för de kurdiska flaggorna är att de olika formerna har fyra gemensamma färger Dessa är grön ovan, vit med (en sol) eller gul (utan sol) i mitten och röd nederst. Den kurdiska flagan (utan sol) användes först av MED-TV år 1995. MEDYA-TV och Me-TV använder även de samma flagga som en nationell symbol. Efter att den kurdiska flaggan (med sol) år 2000 accepterades av det kurdiska regionala parlamentet i Hawler (Irak) syns också den ibland på Kurdistan-TV: s skärm. En annan flagga med bara med gul färg används som KDP:s politiska symbol. Den syns mer än den så kallade kurdiska nationalflaggan. Kurdsat använder på samma sätt en grön flagga som sin politiska symbol .

Figur 5: Kurdisk flagga utan sol

Källa: The American-Kurdish Information (Akin) http:// www.kurdistan.org/html[2003-10-15]

Figur 6: Kurdisk flagga med sol

Källa: http://kurdweb.humanrights.de/keo/english/culture/ncharacters/flag.html[2003-10-15]

Nuförtiden är den kurdiska flagan vanlig bland diasporakurder. Den används på kurdiska offentliga platser liksom i privata hem, på demonstrationer, fester, ceremonier och på begravningar. På hemmaplanet har den kurdiska flaggan i stor utsträckning blivit en viktig symbol för kurder. I Turkiet används den i demonstrationer, protestaktioner, kurdiska fester och till och med bröllopsfester och födelsedagar.

5.1.3 Den kurdiska nationalsången

Den kurdiska nationalsångens melodi komponerades av den Kurdiska Demokratiska Republiken i Mahabad (1946) i iranska Kurdistan. MEDYA-TV, Kurdistan-TV och Me-TV sänder den kurdiska nationalsången i början och på slutet av tv-sändningarna varje dag. I sången uppmanas kurder ”att förena och besegra den gemensamma fienden” och inte glömma sitt ”förflutna och sina nationella hjältar”. Till skillnad från de tre TV-satelliterna använder inte Kurdsat Kurdistans flagga eller den kurdiska nationalsången utan de sänder en annan kurdisk patriotisk sång som förknippas PUK:s historia och den långvariga kurdiska kampen mot den irakiska regimen.

2.2 Mytologiska och historiska symboler

Dessa tv-kanaler försöker ständigt genom sina program påminna kurderna om deras historia. Till exempel valet av namnet ”MEDYA” på en kurdisk satellit är ett exempel på identitetsbildning och påverkan från mytologiska och historiska symboler. ”MEDYA” är enligt orientalistiska historiker namnet på det mediska imperium som upprättades år 612 f kr och härskade över stora delar av nuvarande Kurdistan i Iran, Irak och Turkiet. Kurderna antas vara ättlingar till mederna. Detta kan ses som ett exempel på hur man medvetet vill påminna kurderna om deras förflutna och historia. Det är i högsta grad medvetet att kurdernas historia återberättas i form av lektioner för barn och vuxna i de flesta kurdiska TV-satelliterna. ”MED-universitet” och ”MED-club” är namn på andra program på MEDYA-TV med samma syfte. Kurdistan-TV har exempelvis minst två program per månad om kurdisk historia. Dessa sänds inte bara på kurdiska utan även på andra språk som till exempel arabiska. På samma sätt sänds olika program från Kurdsat med samma syfte. Bilder av stora kurdiska historiska personligheter som på något sätt anknyts till bildandet av en kurdisk stat t ex Sheyk Said (Turkiet), Sheyk Mahmod (Irak) och Qazi Mohamad (Iran) visas tillsammans ofta på de fyra kurdiska TV-satelliter. Här väljs några viktiga mytologiska och historiska symboler (Nyårsdagen Newroz, Den Kurdiska Demokratiska Republiken i Mahabad och Halabja) som har fått nya former via de kurdiska tv-kanalerna. De symboliska formerna bäddas in i nya kontexter och förmedlas vidare till nya generationer.

I samband med den kurdiska nyårsdagen Newroz den 21 mars varje år sänder alla de kurdiska TV-satelliterna speciella program. Newroz är den mest kända och gemensamma kurdiska ritualen och firas av alla kurder oavsett var bor de eller vilka kulturella skillnader de har med andra kurder. Uppkomsten av de kurdiska TV-satelliterna genom direkt sända Newroz-program från olika delar av Kurdistan och speciellt kurder i diasporan har bidragit till att Newroz har från en gammal ritual blivit till en modern nationaldag för kurder. Newroz speciellt bland kurderna i Turkiet har blivit en viktig politisk symbol och en tydlig särskiljande markering för kurdernas självdefinition. Detta beror dels på att Turkiet förbjöd firandet av Newroz fram till 1992 och dels på att det inte firas av turkarna i Turkiet.

Kurdiska Demokratiska Republiken i Mahabad eller som den ibland kallas Demokratiska Republiken i Kurdistan, grundades av dåvarande KDP, nuvarande KDPI (Kurdistans demokratiska parti i Iran) i januari 1946 med hjälp av Sovjetunionen. När de sovjetiska trupperna lämnade Iran efter andra världskriget föll den kurdiska republiken efter bara 11 månaders existens. T ex finns ett politiskt program på Medya-TV som heter Çuar Çira. ”Çuar Çira” är namnet på det torg där Mahabad Republiken utropades 1946 och även den plats där Qazi Muhamed, republikens president, hängdes. Mahabad Republiken var den första republiken i modern kurdisk historia och har en symbolisk betydelse för kurder. Före uppkomsten av kurdisk satellit-tv firades den republikanska årsdagen i mindre skala och ibland bara av diasporakurder och av vissa politiska partier. Idag firas årsdagen av den kurdiska republiken av alla de kurdiska TV-satelliterna och den har på ett sätt blivit en kurdisk nationaldag.
Den lilla kurdiska staden Halabja bevittnade en stor tragedi när den attackerades med kemiska stridsmedel av irakiska armén den 16 mars 1988. Giftgasattacken orsakade mellan 4000 och 5000 dödsoffer. Varje år görs i påminnelse om Halabjamassakern genom speciella sändningar av samtliga kurdiska TV-satelliter. Det är troligt att högtidlighållandet Halabjatragedin så småningom genom de kurdiska medierna kommer att bli ett gemensamt minne och en national sorgedag för kurder världen över.

5.3 Nyhetsförmedling och väderpresentation

Ovan har jag nämnt några viktiga nationalistiska symboler och beskrivit med vilka avsikter de används. Nu ska jag titta närmare på två moment, nämligen nyhetsförmedling och väderpresentation. Vi skall se hur nyheterna och vädret presenteras på de kurdiska TV-satelliterna.

På Medya-TV:s nyhetsprogram ses Kurdistan som ett enat land. Detta görs genom att man presenterar alla nyheter om Kurdistans alla fyra delar i en kategori som heter ”Kurdiska nyheter” eller ”Inrikes”. Den kommer i början av nyhetsprogrammet. Nyheter om till exempel Turkiet omfattar ibland större delen av programmet och presenteras under kategorin ”Turkiet”. Nyheter om kurderna oberoende av vilken del av Kurdistan det handlar om betraktas som inrikes och övriga nyheter som utrikes. Här särskiljer man medvetet mellan kurdiska områden och turkiska, iranska, irakiska och syriska nationella stater. Kurderna presenteras som ”vi” i motsats till ”de andra”. En av programledarna på Medya-TV, Hesen Qazi säger:

Kurder, i jämförelse med andra folkgrupper i området, har inte en legal eller erkänd status. I det här programmet [Qazis program ”Çuar Çira”, ett politiskt program], och tv-kanalen som helhet, ska man verka för erkännande och jämlikhet med andra folkgrupper i området. Kanalen ska också verka för att stärka identiteten hos kurder och att kurderna med denna identitet ska kunna leva i samexistens med övriga folkgrupper. Kanalen har utan tvekan lyckats med att stärka identiteten hos kurder (Citerat i Otlu, 2003).

Den terminologi som används angående Kurdistans geografi är även den viktig i detta sammanhang. I terminologin användes till exempel ”Norra Kurdistan” för turkiska delen av Kurdistan, ”Södra Kurdistan” för den irakiska delen, ”Östra Kurdistan” för den iranska delen och ”Sydvästra Kurdistan” för den syriska delen. Användningen av den terminologin kan tolkas som en politisk demonstration med syfte att avfärda de nationella gränserna i Mellanöstern. Kurdistan ses alltså som ett enhetligt land. Det märks på det vardagliga samtalet bland diasporakurder att man använder samma terminologi och undviker att nämna de nationella stater som kurder tillhör.

Kategoriseringen av de geografiska områdena märks även på hur väderkartan visas på de kurdiska TV-satelliterna . Detta trots att de Kurdiska TV-satelliterna inte har egna meteorologer, och hämtar väderinformationen från de statliga myndigheterna i Turkiet, Iran och andra länder. I figuren som finns som bilaga ser man hur väderinformationen presenteras på ett helt annat sätt. Alla de viktiga och stora kurdiska städer i länderna Turkiet, Iran, Irak och Syrien presenteras nämligen under kategorin Kurdistan. En liknande väderkarta visas också på Kurdsat sedan några månader tillbaka.
5.4 Sammanfattning

De viktigaste symbolerna sammanställs i tabellen nedan. Här ses tydligt att samtliga TV-satelliter (Kurdsat i mindre skala) använder sig av de politiska och kulturella historiska symboler som anses bli de kurdiska nationella symbolerna i framtiden. Kurderna har betraktats som en splittrad folkgrupp med kulturella skillnader i åtminstone fyra länder. Men de symboler som visas på de kurdiska kanalerna ger en helt annan bild av kurder än tidigare. Dessa symboler representerar kurder som en enad nation. Trots existensen av stora politiska skillnader mellan de olika TV-satelliterna har man gemensamma etniska symboler med nationalistiska värden. De olika tv-stationerna sänder i stort sett samma meddelanden och budskap i detta avseede. Symbolerna på kurdiska TV-satelliter sammansätts i tabellen nedan.


Tabell: 7 Viktiga symboler på de kurdiska TV-kanaler

Symboler MEDYA-TV Kurdistan-TV Kurdsat Me-TV
Nationalsång + + +
Flagga + + + +
Karta + + (väderkarta) +
Mytologiska och historiska symboler; (kurdiska republiken, Halabja,…) + + + +

Den viktigaste kurdiska satellit-tv policyn är att man försöker binda ihop de splittrade kurdernas land. Det kurdiska området tillhör officiellt fyra nationella stater men de gränsdragningarna erkänns inte av kurdiska de tv-kanalerna. Denna policy präglar nästan alla program som sänds av de kurdiska TV-satelliterna.

6. En avslutande diskussion

Jag återkommer till den centrala fråga i uppsatsen rörande vad globaliseringen innebär för kurderna. Det innebär relokalisering eller annorlunda uttryckt partikularism. Detta betyder att vi kan förstå globaliseringsutvecklingen hos kurderna genom termen glokalisering som ett uttryck för rekonstruktionen av den kurdiska identiteten. Uppkomsten av de kurdiska TV-satelliterna som en följd av globaliseringen har inneburit en sorts kulturell revolution för kurder för att de har bidragit till förverkligande den kurdiska drömmen om suveränitet (åtminstone i etern).

I min analys av symboler och programminnehållet av de kurdiska tv- satelliterna kom jag till den slutsatsen att den kurdiska etniska tillhörigheten (partikularism) förstärks som en följd av globaliseringprocessen. Partikularism eller betydelsen av den kurdiska lokala platsen i globaliseringskontexten visar hur den kurdiska etniciteten inbegrips i de komplicerade processerna mellan det lokala och det globala. Om vi utgår från att lokalitet är en viktig del av globaliseringen måste vi acceptera att den kurdiska etnicitetsutvecklingen är en del av glokaliseringsprocessen. Ett problem för mig i denna uppsats var att varken Beck eller Thörn för en genomgående diskussion om etnicitet och lokalisering i förhållande till globalisering. Det var därför jag försökte tillämpa begreppen lokalisering och glokalisering i samband med kurdisk etnicitet. Den slutsats jag har kommit fram till är att relokalisering eller förstärkningen av den kurdiska identiteten är ett faktum i relationen mellan det lokala och globala processer. Rekonstruktion eller förnyelsen av den kurdiska kollektiva identitet som sker i de kurdiska medierna kan likställas med relokalisering. Detta innebär att den lokala identiteten tar vissa aspekter av det globala till sig men att den samtidigt förnyas inom ramen för den lokala platsen (Kurdistan). Den kände kurdologen Martin Van Bruinessen kallar satellitkanalen MED-TV för en succé för kurderna och ser den som början på en nationsbildningsprocess. Det är kanske förhastat att dra sådana långtgående slutsatser men det är ingen tvekan om att de kurdiska TV-satelliterna har påverkat kurdernas etniska tillhörighet i flera avseenden. Språk, identitet och demokratisering är några aspekter som visar hur den påverkats av globaliseringsprocessen.

En TV-satellit känner inte till någon gräns, några hinder eller rättsliga förbud som existerar i de stater som kurder bor i. Den kan lätt nå in i alla tittares hem oavsett var de bor och vilken rättslig ordning som råder i landet. Trots den turkiska lagens förbud har de kurdiska satellitkanalerna korsat gränserna från diasporan och främjat det kurdiska språket på hemmaplanet. Genom satelliternas inflytande har kurdiskan gått från att vara ett språk inom hemmets väggar till att bli ett språk som fått en större del i det officiella och politiska livet. Satelliterna har lyft kurdiska från hemmen och landsbygden in till städerna och dessutom bidragit till att det blivit moderniserat. De olika kurdiska dialekterna har närmat sig varandra mot en standardisering och skapandet av ett riksspråk. I och med användningen av kurdiskan i debatt- och samhällsprogram under tv-sändningarna har kurdiskan genomgått stora förändringar i terminologiskt hänseende. Språket har skiftat från att vara ett tidigare utarmat lokalt tungomål till ett avancerat redskap för abstrakta frågor i det offentliga sammanhanget

Användning av kurdiskan som kommunikationsmedel mellan de olika delarna av Kurdistan har trots olika dialekter och ibland stora kulturella skillnader sträckt ut den kurdiska identiteten och reducerat dess fragmentering. Man har främjat skapandet av en nationell diskurs. Den moderna kommunikationsteknologin innebär en stor förändring när det gäller möjligheten till skapandet av den kurdiska identiteten. Kurderna har använt satelliterna för att skapa och forma den kurdiska etniciteten. Satelliter har lett till att den nationella solidariteten stärkts hos kurder och skapat en bro mellan kurder i Kurdistan och kurder i diasporan. Kurder som hade isolerats från varandra genom olika gränsdragningar i Mellanöstern kan nu se andra kurder från andra delar av Kurdistan.

Om man utgår från Becks teori är det dessutom rimligt att ifrågasätta om det över huvud taget går att tala om att det i nuläget finns nationalstater i Mellanöstern. Det saknas det starka band mellan civilt samhälle och stat som Beck menar är nödvändigt för att en nationalstat skall anses existera. När det gäller den politiska globaliseringen och dess koppling till det civila samhället i Mellanöstern generellt och Kurdistan i synnerhet uppstår det dock problem. Det problemet gäller substansen av det civila samhället. De demokratiska institutionerna utvecklas under de ramar som sätts av den första moderniteten (statsbildning). Den utvecklingen förutsätter dock att det finns möjligheter för det civila samhället att vara en del av den processen. Det är svårt att peka på förekomsten av något civilt samhälle i Mellanöstern då de flesta länder är diktaturer. Det kurdiska civila samhället utvecklas utan förekomsten av en kurdisk nationalstat. Den politiska globaliseringen och de kurdiska mediekanalerna innebär att kurderna skapar ett civilt samhälle, men vilken roll kan det samhället spela i nationsbildningen om det inte kan vara kopplat till det kurdiska territoriet? Enligt den första modernitetens logik borde nationsbildningen och det civila samhället höra samman på ett geografiskt och territoriellt plan. Den politiska situationen för kurderna förhindrar dock detta. De är tvingade att skapa sitt civila samhälle enligt den andra modernitetens logik med dess territoriellt obundna gränsdragningar. Det gör att man kan ifrågasätta hur framgångsrik den processen kan vara. Samtidigt är det tydligt att skapandet av en tydligare kurdisk etnicitet kan främja den utvecklingen. Om kurderna lyckas skapa en gemensam tillhörighet kan det ses som ett tecken på att det går att skapa en nation obunden av territorium. Tillfogandet av territoriellt självstyre och demokrati kan då ske med de kraft som tillförs av den andra moderniteten.

Den långsamma demokratiseringsprocess som börjat i området har av många förknippats med medieglobalisering och teknologins ankomst till området som en följd av globaliseringsprocessen. Kurderna var bland de första i området som använde sig av TV-satelliter. Vad de producerar och sänder handlar om det lokala och uppnåendet av lokala mål. Man vill genom media möjliggöra den kurdiska nationen som är förbjuden på det geopolitiska hemmaplanet. Transnationella kurdiska nätverk i diasporan är en viktig aktör i detta sammanhang. Den mekanismen som skapade den första kurdiska TV-satelliten var kurder i diaspora. Till följd av denna process har kurderna fått möjligheten att nå sina mål genom opinionsbildning och diskussion istället för genom väpnad kamp (den dominerande metoden sedan flera decennier) och detta i sig kan innebära ett steg mot demokratiseringsprocessen. Stärkandet av den kurdiska etniciteten möjliggör det civila samhället. Det leder i sin tur till att en nationalstat som uppfyller de krav som Beck ställer upp kan komma till.

7. Bilagor

(Bilaga nr. 1)
Ett exempel på MEDYA-TV:s programinnehåll (söndag den13.04.2003)

Yekþem 13.04.2003 Söndag den 13.04.2003

11:00 Vebûn Den kurdiska national sången
11:05 Fîlmê Karton Barnprogram
12:00 nûçe Nyheter
12:05 Jin û JiyanêDubare Kvinnoprogram
13:00 Tehresto Dilonoyto Assyriska programmet
14:30 Westgê Hefte Kurd i massmedia
15:00 Med Klup Panel (politisk dubbat)
16:00 Nûçe Nyheter
16:05 Kýtabý Med Kulturnyheter (nya böcker presenteras)
16:30 Bexçê Gulan Musik (spelas direkt från studion)
18:00 Nûçe-Dengûbas Nyheter
18:45 Klip Videoklipp (musik)
19:00 Haber Nyheter (turkiska)
19:35 Tebe Samhällsprogram
20:00 Demokratik Çözüm Agenda (aktuella politiska frågor)
22:00 Nûçeyeen Þevê Nyheter
22:30 Belgesel Dokumentär film
22:20 Çend dimen ji Kurdîstanê Rörliga bilder från Kurdistan
23:55 Girtin Den kurdiska national sången
Källa: skickats via e.mail från tv stationen i Bryssel [2003-04-10]

(Bilaga nr.2)
Figur 7 :Väderpresentation på Medya Tv: hemsida
Amed
(Diyarbakir, den största kurdiska staden i Turkiet)
Mahabad
(En symboliskt viktig kurdisk stad i Iran)
Qamiþlo
(En stor kurdisk stad i Syrien)
Källa: http://www.medyatv.com/kurdish/main.htm [2003-08-31
Obs: ord inom parentes är mina.

(Bilaga nr. 3)

Tabell 8: Antalet kurder
Land Befolkning Antalet kurder Antalet kurder i proc.
Turkiet 57 000 000 10 000 000 19%
Irak 18 000 000 4 100 000 23%
Iran 55 000 000 5 000 000 10%
Syrien 12 500 000 1 000 000 8%
(USSR) - 100 000 -
Övrig - 700 000 -
Total - 22 500 000 -

Källa: (McDowall, David, 2000: 23)

(Bilaga nr. 4)
Tabell 9: Antalet kurder i Europa
Land Antalet kurder
Tyskland 500 000 – 600 000
Frankrike 100 000 – 120 000
Holland 70 000 – 80 000
Schweiz 60 000 – 70 000
Belgien 50 000 – 60 000
Sverige 25 000 – 30 000
Storbritannien 20 000 – 25 000
Grekland 20 000 – 25 000
Danmark 8000 – 10 000
Norge 4 000- 5 000
Italien 3 000- 4 000
Finland 2 000- 3 000
Total 862 000 – 1 032 000
Källa:kurdiskainstitutet i Paris (Institut kurde de Paris) http://www.institukurde/org/ikpwebs/diasp/dhome/htm[2003-05-05]





Referenser
Litteratur:

Ammon, Royce J. (2001), Global Television and the Shaping of World Politics: CNN, Telediplomacy, and Foreign Policy. McFarland & Company, Jefferson, North Carolina, USA.

Anderson, B, (2000) Den föreställda gemenskapen; reflexioner kring nationalismens ursprung och spridning, Media Print Uddevala.

Beck, Ulrich (1998), Vad innebär globaliseringen? :Missuppfattningar och möjliga politiska svar. Daidalos AB, Göteborg

Castles, Steven & Miller, Mark J, 1998. The Age of Migration – International Population Movements in the Modern World. Wiltshire: Palgrave Publishers Ltd, London, New York.

Chan, Joseph M. (2002), In Search of Boundaries: Communication, Nation-States and Cultural identities. London.

Eade, J- Allen, T (2002), Ethnicity, I Skelton, T-Allen, T. Culture and Global Change, (ss. 145-155)

Entessar Nader (2001), Ethnicity and Ethnic Challenges in the Middle East, i Mbaku, John M. Ethnicity and Governance in the Third World. (ss.149-165)

Eriksen Hylland T, (2000), Etnicitet och nationalism, Nya Doxa, Falun

Friedman, J (1994) Cultural Identity & Global Process, SAGE Publications Ltd, London, California, New Dehli

Giddens, A, (1986) The Constitution of Society, Polity Press, Cambridge

Giddens A (1997), The globalizing of modernity, i Sreberny-Mohammadi- Annabelle S. Media in Global Cotext, (ss. 19-27)

Grimen, H-Taylor, C. (1995), Identitet frihet och gemenskap: Politisk-filosofiska texter i urval av Harald Grimen, Daidalos, Media Print, Uddevala

Gröndahl, Satu (2002) Invandrar- och minoritetslitteratur i nordiskt perspektiv, Uppsala Multiethnic Paper

Gunawardena T (2001), Let Smiles Return to My Motherland: The Sikh Diaspora and Homeland Politics, i Mbaku, John M., Ethnicity and Governance in the Third World. (ss. 213-251)

Lee Alice Y.L.- So Clement (2002), Dissolving Boundaries: The Electronic Newspaper as an Agent of Redefinig Social Practices, i Chan, Joseph M. In Search of Boundaries: Communication, Nation-States and Cultural identities. (ss. 72-94)

Martin-Barbero J (1997) The processes: from nationalism to transnationals, i Sreberny-
Mohammadi- Annabelle S. Media in Global Cotext. (ss. 50-58)

Mbaku, John M. (2001), Ethnicity and Governance in the Third World. Antony Rowe Ltd, Great Britain.

McDowall, David (2000), The modern History of the Kurds, Loughborough: I. B. Tauris

Price Monroe E (2002) Satellite Broadcasting as Trade Routes in the Sky, i Chan, Joseph M. In Search of Boundaries: Communication, Nation-States and Cultural identities. (ss. 146-167).

Randal, Vicky. (1998), Democratization and the MEDYA. Antony Rowe Ltd, Great Britain.

Salih, Khaled, (1999), Kurdfrågan i Turkiet, Utrikespolitiska Institutet, Kalmar

Salih Khaled, (2000), Kurdfrågan en bakgrund, Norstedts, Stockholm

Siune, K.-Truetzschler, W. (1992), Dynamics of Media Politiecs: Broadcast and Electronic Media in Western Europe. SAGE Publications Ltd, London.

Skelton T, Allen, T (2002), Culture and Global Change, Routledge, London & New York

Sreberny-Mohammadi (1998), The Media and Democratization in the Middle East: The Strange Case of Television, i Randal, Vicky. Democratization and the MEDYA. (ss. 179-200)

Sreberny-Mohammadi- Annabelle S. (1997), Media in Global Cotext. W Arrowsmith Ltd, Bristol.

Straubhaar Joseph D (1997), Distinguishing the global, regional and national levels of world television, i Sreberny-Mohammadi- Annabelle S. Media in Global Cotext. (ss. 248-259)

Thompson B. John (2001), Medierna och Moderniteten, Daidalos, Göteborg

Thörn Håkan (1999), Nya sociala rörelser och politikens globalisering: Demokrati utanför Parlamentet?, Demokratiutredningens forskarvolym VIII SOU, (1984-1999),del 3, (ss. 425-468)

Van Bruinessen, Martin (1999), The Kurds in movement: Migrations, Mobilisations, communikations and The Globalisation of the kurdish question, IASP University of Tokyo

Van Bruinessen, Martin (1992), The Kurds A Contemporary overview, New Feter Lane, London

Wasko Janet (2002) Hollywood meets Madison Avenue: the commercialization of U.S. films, i i Sreberny-Mohammadi- Annabelle S. Media in Global Cotext. (ss.113-131)





Tidskriftsartiklar:

Hassanpour, Amir. (1998), “Satellite footprints as national borders: Med-TV and the extraterritoriality of state sovereignty”, Journal of Muslim Minority Affairs, Vol. 18, No.1., (ss. 53-72), Berlin University

Van Bruinessen, Martin. (1997), “Shifing national and ethnic identities: the kurds in Turkey and Europe”, Gzing (kurdiskt tidskrift), No. 16. ss. (6-12) Hudiksvall

Vertovec, S. (1999), “Conceiving and researching Transnationalism”, Ethnic and Racial Studies, vol. 22.( ss.140-142), Oxford University

Otryckta källor:

Sju dagars MEDYA-TV:s programtid från TV: redaktion i Bryssel via e.mail, (2003-04-14)
Sju dagars Me-TV:s programtid från TV:s redaktion i Bryssel via fax, (2003-04-16)

Tryckta Källor:

Med Broadcasting Ltd, Bryssel, 1999
MEDYA-TV Magazine, april 2000
SOS-rapport 1999:6

Förfrågan via e-mail:

Qazi, Hassan. Programledare på MEDYA-TV, (2003-04-20)

Internetkällor:

Otlu Arjen (2003), Medya-tv, de förtrycktas röst, http://www.beyan.net/article.asp?id=220&lang=SE [2003-08-26]
Backman Maria (2000), Svensk kabel-TV förening, Råd & Rön 2/00: http//: www.Brfmasthugget.se/html/, [2003-07-25]
Tillgänglig[online], http://www.institukurde/org/ikpwebs/diasp/dhome/htm[2003-05-05]
Tillgänglig [online], The American-Kurdish Information (Akin) http:// www.kurdistan.org/html, [2003-04-21]
Tillgänglig [online], A nation without a state http://www.mtholyoke.edu/jlshupe/html,[2003-04-23]
Tillgänglig [online], legislation/pdf72000:Turkey. International obligations Constitutional Proteections
http// www.seenapb.org/pdf, [2003-04-10]
Tillgänglig [online], http://www.medyatv.com/kurdish/main.htm [2003-08-25 ]
Tillgänglig [online], http://kurdweb.humanrights.de/keo/english/culture/ncharacters/flag.html [2003-08-26]

TV-satelliters hemsidor:

www.irib.com
www.kurdistantv.net/
www.medyatv.com
www.metv.dk
www.puk.org/kurdsat/

Konflikten i Chiapas

Konflikten i Chiapas
(1994- 2003)
Av: Siawash Goudarzi


Den långvariga konflikten i delstaten Chiapas i Mexiko intensifierades när oppositionsrörelsen EZLN valde att ta till vapen. Själva upproret var oväntat när det inleddes 1 januari, 1994 men det visades senare att det var planerat sedan många år. Zapatisterna intog fyra små städer men blev ganska omgående tillbakapressade av den mexikanska armén. Efter tolv dagar av krig beordrades ensidigt eldupphör av regeringen och man inbjöd EZLN till förhandlingar. Konflikten handlar i stor utsträckning om fattigdom och brist på demokrati. Orättvisor i landfördelningen av resurser är den kanske huvudsakliga konfliktorsaken men även diskriminering av etniska minoriteter och andra ekonomiska och politiska faktorer är också viktiga orsaker. Efter upproret placerade regeringen en väldigt stor del av sin armé i Chiapas. Det framkommer ofta rapportering från oberoende källor som säger att armén och paramilitära grupper gör sig skyldiga till ett stort antal övergrepp på misstänkta EZLN medlemmar och den civila befolkningen. Amnesty International senaste rapport anklagar mexikanska regeringen för brott mot de mänskliga rättigheterna. Bland de brott som rapporteras är dödsskjutningar, tortyr, misshandel utförd av armén och paramilitärer i delstaten Chiapas. Under de åren efter upproret har såväl regeringen som EZLN försökt förhandla fram en lösning. EZLN är vid sidan av regeringen den största aktiva parten i Chiapaskonflikten.

Historia, konflikt och bakomliggande orsaker till konflikten
Mexico:
Mexico är en federal demokrati med 31 självstyrande delstater. Presidenten väljs vart sjätte år men får inte sitta mer än en mandatperiod. Presidenten har stor makt och ansvarar inför kongressen som består av en kammare med 500 ledamöter och en senat med 128 medlemmar. Den nuvarande presidenten är Vicente Fox från den högerkonservativa PAN (Partido de Accion Nacional). Det Institutionella Revolutionära Partiet PRI (Partido Revolucionario Institutucinal) var vid makten från 1929 till 2000 i 70 år. PRI var ett parti på vänsterkanten som styrde landet genom att vara att knyta till sig stora organisationer som fackföreningar. På det sättet kunde man upprätthålla en stark position. PRI var den enda tillåtna partiet fram till 1950-talet. Efterhand reformerades det politiska systemet mot en öppnare hållning. Andra politiska partier blev tillåtna att deltaga i presidentvalet. Dock använde sig PRI av våld , valfusk och korruption för att behålla makten.
När priset på råolja höjdes i början på 1970-talet genom Opec-samarbetet ökade Mexicos statsinkomster och den ekonomiska utvecklingen i landet blomstrade. Detta gjordes att regeringen tog stora lån från IMF i hopp att modernisera landet. År 1982 rasades oljepriset och ledde landet till skuldkris som i sin tur ledde till kraftiga minskningar av de sociala utgifterna. En rad radikala åtgärder för att få fart på ekonomin såsom privatiseringar och avregleringar rekommenderades av nyliberala politiker, IMF och ekonomer från världsbanken. Denna utveckling slog hårt mot det stora antalet fattiga i landet.
Mexico har en stark ekonomisk politik och ingår ekonomiska avtal med andra länder. Landet har redan medlemskap i OECD och NAFTA och startade också ett frihandelsavtal med EU i juli 2003. NAFTA (North American Free Trade Agreement) är ett frihandelsavtal mellan Mexiko, USA och Kanada.
Att det mexikanska jordbruket skulle beröras av Nafta var en del av regeringens målsättning som syftade till att radikalt förändra små och ineffektiva familjegårdar till ett modernt jordbruk (Kumm1994:22). Avtalet har berört fattiga småbönder. Exempelvis har majsodlare mycket svårt konkurrera mot USA:s jättemajsodlingar . När Chiapasupproret inledes vid årsdagen av NAFTA avtalet januari 1994 stod det redan klart att avtalet inte tog hänsyn till alla berörda parter och särskilt de fattiga bönderna (Blome, 2001:17). Det största problemet och bakomliggande orsaken till konflikten i Mexico är fattigdomen. Av Mexicos totala inkomster går femtio procent till en femtedel mycket förmögna mexikaner. Samtidigt visar en OECD-rapport (Gustavsson, 2002:39) att två tredjedelar av Mexicos befolkning lever i extrem fattigdom. Av dessa är landets tio miljoner indianer särskilt utsatta. Enligt FN: s utvecklings program UNDP har Mexicos befolkning som lever i fattigdom ökat från 34 procent året 1994 till 70 procent år 2001, det finns 30 miljoner extremt fattiga i landet ( Levin, 2003:11-13).

Chiapas:
Delstaten Chiapas ligger på gränsen till Guatemala och är därmed Mexikos sydostligaste delstat. Av landet tio miljoner ursprungsbefolkningen ”indianer” bor ungefär 1,5 miljon i Chiapas. Chiapas beskrivs som ett rikt land med ett fattigt folk "a rich land, a poor people". Cirka femtiofyra procent av Mexicos totala elproduktion, tretton procent av den totala majsproduktionen, tretton procent av naturgasutvinningen och fyra procent av oljeproduktionen produceras i Chiapas. Trots allt detta är befolkningen i Chiapas bland de fattigaste i Mexico. I indian byarna finns sällan elektricitet och rinnande vatten. Sjukvården är dålig och skolan fungerar inte. Analfabetism bland vuxna är femtio procent, att jämföra med tolv procent i hela landet. På grund av hårt arbete är medellivslängden runt 45 år och enligt vissa officiella källor lider åttio procent av undernäring. Klyftan mellan de fattiga som ofta är indianer och medel eller överklassen som ofta består av mestiser är oerhört stor. (Gustavsson, 2 002:39ff)
Den statsstöda organisationen Nationella indianinstitutet INI som fungerade som en medlande organisation mellan staten och indianerna var ineffektiv. Korruptionen var stor inom organisationen och förutom några få indianfamiljer fick inte de allra flesta inte det statliga bidraget som skickades till Chiapas. Det var möjligen därför som småbönderna skapade sin egen organisation, ”Union de Union”. Organisation skapades 1980 och var en sammanslagning av olika småbönders organisationer. Man tog avstånd från PRI och statsmakten och krävde rätt till jord. Allt detta visar tydligt att konflikten har funnits längre i Chiapas men med det planerade upproret 1994 gick konflikten i en ny komplicerad fas. Upproret i Chiapas påvisade att den mexikanska fattigdomen, de ekonomiska och sociala orättvisorna mot ursprungsbefolkningen var kanske den största krigsförklaringen.
En historisk tillbakablick av konflikten visar att Chiapas hade potential för att starta upproret 1994. Förutom fattigdom, stora sociala orättvisor och småbönders problematik som nämndes hade också Chiapas en tradition av väpnade uppror.

Upproret 1994:
På årsdagen av Nafta avtalet den 1 januari 1994 intog EZLN fyra små städer i Chiapas och förklarade krig mot den mexikanska regeringen. Avsikten med kriget var att folket skulle sluta upp och att man skulle nå fram till huvudstaden för att avsätta presidenten (Blome, 2001:17). Men zapatisterna ställde samtidig elva krav: arbete, jord, tak, mat, hälsa, utbildning, oberoende, frihet, demokrati, rättvissa och fred för att lösa konflikten med den mexikanska regeringen (Gustavsson 2002:10).
Regering erkände att skälen till upproret var giltiga men samtidig ansåg att våldet inte var den bästa lösningen. Det var därför den mexikanska armen gick till hård motattack och zapatisterna blev ganska omgående tillbakapressade. I kriget ingick även bombningar av byar från helikoptrar. EZLN säger själva att upproret förberetts i tio år och kanske hade de lagt ner ett stort arbete på att kontakta världspressen. Inom kort invaderades Chiapas av journalister från de stora nyhetsförmedlarna. Medias rapportering av bombning som drabbade de civila ledde till att kritiska röster höjdes mot den federala armes agerande båda nationellt och internationellt. Ett antal kongressledamöter från USA och massdemonstrationer i Mexico City vände opinionen och krävde ett eldupphör. Den 12 januari 1994 beordrade presidenten Salians ett ensidigt eldupphör och amnesti till dem som lämnade från sig vapen. Utrikesminister Manuel Camacho utnämndes till regerings förhandlingsansvarige och Biskopen Samuel Ruiz utsågs till en medlingskommission av presidenten. Zapatisterna accepterade principiellt att förhandla med regeringen men kritiserade också presidenten för den amnesti som de fick. I de tidigaste förhandlingarna visade sig regeringen villig att gå med på de materiella krav t ex bättre utbildning, sjukvård, bostäder men vägrade ständig diskutera politiska frågor på nationell nivå. (Gustavsson 2002:13-14). När förhandlingarna mellan parter inte gav något resultat fortsatte konflikten i en andra fas.
Upproret och den militära offensiven påstås ha kostat runt 400 människoliv varav en del stupade i strid, andra i avrättningar eller i paramilitärs massakrar i vissa byar. Arméns offensiv blev ett klart misslyckande i och med att zapatisterna hade gömt sig i bergen (Borgan, 1998: 469-472). Men enligt Amnesty 1995 årsrapport krävde upproret och våldsamheterna minst 145 människoliv.

Parterna
De primära parterna i konflikten:
1. EZLN
EZLN (Ejército Zapatista de Liberación Nacional) svenska översättning ”Zapatistiska nationella befrielsearmén” har sina rötter i FLN (Fuerzas de Liberacion Nacional) eller med andra ord EZLN bildades av överlevande delarna av FLN . I zapatisternas ledning finns två förgreningar: FZLN som är den civila delen av rörelsen och EZLN som är den beväpnade grenen och är en ren militär organisation. De har sitt främsta stöd hos den fattiga indianbefolkningen i delstaten Chiapas (Andersson, 2001:139-142). Trots att EZLN vill ha stora politiska och ekonomiska förändringar strävar man inte efter att ta över statsmakten. Samtidigt svartmålar de inte existerande politiska partier och bibehåller en samtalston av dialog och försoning (Gómez: 1994).

2. Mexikanska regeringen
De tre största partierna som sitter i mexikanska parlamentet är PAN (Partido de Accion Nacional), PRI (Partido Revolucionario Institutucinal) och PRD (Partido de la Revoucion Democratica). När Chiapas uppror började 1994 var PRI den Institutionella Revolutionära Partiet vid makt. Året 2000 besegrades PRI av PAN det högerkonservativa partiet efter att de hade suttit vid makten i 70 år och Fox valdes till president. PAN är ett konservativt parti som förespråkar en liberal ekonomisk politik och privatiseringen av bland annat el-industri och universitet. De är också mot fri abort och homosexualitet. PRD är ett vänster parti som motsätter sig till marknadsekonomin och kräver stora satsningar på de fattiga i landet (The Europe World:2003).

De sekundära parterna:
1. Zapatisternas sekundära parter
En av de sekundära parterna till EZLN är organisationen Las Abejas som bildades 1992. Man lever sida vid sida med zapatisterna. Las Abejas är en pacifistisk och katolsk indianorganisation som stödjer zapatisternas krav för indianerna och de fattigas livsvillkor men inte deras väpnade kamp (Andersson, 2001:168-169).

2. Regeringens sekundära parter:
Det förekommer ett stort antal paramilitära grupper i Chiapas med starka kopplingar till olika myndigheter. Man påstår att de paramilitära grupperna får träning, vapen och pengar av armén. De som värvas i de paramilitära grupperna är ofta fattiga och arbetslösa unga män från ursprungsfolken. Två av de mest uppmärksammade grupperna är Paz y Justicia och MIRA:
Paz y Justicia (Fred och Rättvisa) är en organisation i norra Chiapas som säger sig arbeta med utvecklingsprojekt. Organisationen bildades av PRI-parlamentariker och tar emot bidrag från regeringen som ska fördelas till olika projekten i byarna. Pengarna går ofta till vapeninköp eller direkt till ledarna .
– En annan paramilitär grupp är MIRA (Antizapatistiska revolutionära rörelse för ursprungsfolken). De flesta av medlemmarna är zapatist avhoppare och de anklagas för våld mot den civila befolkningen (Gustavsson,2001:58ff).

Oförenlighet i konflikten
Det faktum att EZLN:s starkaste fäste är och har varit i Chiapas bland indian byarna gör att oförenligheten huvudsakligen bör handla om ursprungsbefolkningens ekonomiska förhållanden. Men när Zapatisterna ställde sina elva krav (arbete, jord, tak, mat, hälsa, utbildning, oberoende, frihet, demokrati, rättvissa och fred) i den första deklarationen 1994 förklarade de med dessa krav att de ville ha stora förändringar även på nationell nivå. EZLN kräver sociala och ekonomiska reformer och motsätter sig Mexicos medlemskap bland annat i NAFTA. Detta betyder att EZLN:s oförenlighet med regeringen är inte begränsas till den lokala fråga som regeringen vill identifiera konflikten med, utan den utvidgas till såväl landet inrikes som utrikes politik.
Från regeringshåll har man ibland beskrivit oförenligheten som en manipulering av indianerna genomförd av den mexikanska kyrkan, gerillakrigare från Guatemala och marxist-leninister. Från zapatisternas sida avfärdas dessa påstående och de säger att deras program skall stärka demokratin genom att dela på makten mellan olika former av organisationen som står utanför staten som: bonderörelser, studentorganisationer, fackföreningar, religiösa föreningar etc (Gustavsson 2002: 38).
Man har diskuterat oförenligheten från regeringshåll som en strid mellan två kulturer, den västerländska mot indianerna (Gustavsson 2002:39). Det är självklart att det finns tendenser inom den zapatistiska rörelsen så väl inom indianbyar som stöds av regeringen som vill leva på helt traditionell sätt men denna argumentation är en förenkling av konflikten. Fattigdom, brist på demokrati, arbetslöshet, jordlöshet och diskrimineringen av ursprungsbefolkningen är några faktorer som förklarar oförenlighetens orsak.
Konfliktbeteende;
Militariseringen av Chiapas är en viktig beståndsdel i den pågående konflikten. Trots att det öppna kriget bara pågick i 12 dagar, men samtidigt som pumpade regeringen under förhandlingarna in mer och mer militär i Chiapas och startade ett så kallat lågintensivt, psykologiskt krig, i huvudsak riktat mot civilbefolkningen. Det gällde inte att vinna kriget fysiskt, vilket är kostsamt och leder till protester, utan avsikten är att ta bort förmåga och vilja till organisering och motstånd. Det är inte regeringen utan militären som har kontroll över makten i ett lågintensivt krig. Militären och de paramilitära gruppernas strategi har lett till att det idag finns tiotusentals interna flyktingar i Chiapas. Människor blir tvungna att fly från sina byar och sina åkrar eftersom paramilitärerna har hotat att skjuta dem, eller för att militären ockuperat deras byar (Willanueva, 2002).
Militariseringen har förstärkt den våldsamma kulturen i indian samhällena. I ett lågintensivt krig inkluderas alla aspekter av livet. Man vet att med soldaterna kommer också alkohol, narkotika, våldtäkter, prostitution och bordeller till byarna. Men efter att regeringen kritiserades av såväl nationella som internationella organisationer har de förklarat att soldaterna ska ges nya uppgifter som återplantering av skog, övervaka vägbyggen och hjälpa miljöorganisationer i djungeln (Anderson, 2001:130-132).
De paramilitära grupperingar som utgörs av indianer har gjort sig skyldiga till de smutsigaste handlingarna i området till exempel rån, våldtäkter, kidnappningar, enstaka mord och också massakrer. Det destruktiva beteendet från paramilitärerna har gjort att konflikten mellan de zapatist stödda byarna och grupper som stödjer regeringen har eskalerat och lett till tusentals internflyktingar . Som en följd av konflikten och militariseringen i Chiapas har ekologiska problem uppstått. Omkring 1 500 familjer från minst 50 byar har flytt och bosatt sig i naturreservaten i Montes Azules (Janerud, 2003). Regeringen anklagar flyktingar för ”ekologiska brott” och militären beordras flera gånger att tvångsförflytta dem från naturreservaten. Men Zapatisterna som har inflyttande bland flyktingarna i Montes Azules har deklarerat att de tänker försvara sin jord när militären kommer.
Samtidig kan zapatisterna kritiseras för hur fattiga barn vid 14 årsålder lockades till EZLN för att bli soldater.
Konfliktattityder;
Regeringens media har ofta identifierat zapatisternas uppror som frammanat av vita, våldmakare, religiösa grupper, droggerilla och guatemalanska gerillasoldater. Denna bild av zapatisterna gjorde att misstänksamheten riktades mot zapatisterna och en eventuell andra länders inblandning i konflikten hos mexikaner. Alla tidningar och tv- radiostationer i delstaten Chiapas är kontrollerade av staten (Gustavsson 2002:57). Detta gör att informationen förmedlas ensidig . Det är ingen tvekan om att en kraftig militarisering, ryktesspridning och en stark propagandaapparat mot zapatisterna påverkar det vardagliga livet i Chiapas. Militären strategi och paramilitärens agerande splittrar byar och ställer familjemedlemmar mot varandra. I ett sådant klimat bär människorna på en ständig rädsla och lever med oro och osäkerhet inför framtiden. För att minska zapatisternas popularitet använde t ex den paramilitära gruppen MIRA av militärer vilka klädde ut sig till zapatister och lämnar över sina vapen till regeringsrepresentanter framför kamerorna .
Zapatisternas strävan efter dialog och konfliktlösning i fredliga vägar däremot har stärkt deras ställning båda nationell och internationellt. Existensen av hundratals fredsobservatör i Chiapas är ett exempel på hur zapatisterna fick stöd från ickevåldsorganisationer världen över. År 2000 fanns omkring 500 försvarare av mänskliga rättigheter (Andersson, 2001:157).

Genus perspektivet i konflikten:
Indian samhällen präglas av en patriarkal kultur. Trots att omkring en tredjedel av soldaterna i EZLN är kvinnor är det nästan bara män som är med på stormötena i byarna. Men det sker vissa förändringar på detta område. Zapatist kvinnor uppmanar kvinnorna i byarna att kräva sina rättigheter t ex rätten till att välja vem ska de gifta sig med och hur många barn ska de skaffa (Gustavsson, 2002:51). Det finns olika organisationer som är knutna till zapatisterna somt ex ”lesbiska zapatister” verksam i Mexico City som jobbar för lesbiska rättigheter.

Maktrelationer
1. Militära förhållanden;
Zapatisternas militära resurser har alltid varit underlägsna regeringens. Det är fortfarande en liten del av zapatisterna som har vapen. Det är oklart hur många medlemmar eller gerillasoldater EZLN har men rörelsen stöds av ungefär 1100 så kallade "stödbaser", (Gustavsson, 2002:25) vilket är de byar som stödjer Zapatistarmén med bland annat mat och kläder. Det är även från dessa byar gerillorna kommer ifrån. Däremot finns det siffror som visar att sextio procent av Mexicos militärer, ungefär 70 000 soldater befinner sig i Chiapas (Gustavsson, 2002:51). Förutom armen har riksåklagaren enligt Amnesty International (Årsrapport 2000) spårat tolv paramilitära grupper som verkade i Chiapas under året 1998.

2. De politiska och ekonomiska förhållandena;
Enligt Arturo Santamaria Gómez (1994) politisk skribent, professor vid universitetet i Sinalóa, Mexiko stöds zapatisterna inte bara av ursprungsbefolkningen i Chiapas utan av människor i resten av Mexiko och skärskilt av indianerna i hela landet. Zapatisterna har effektivt utnyttjat Internet. Det var kanske därför deras kamp inom kort väckte stor uppmärksamhet ute i världen. Zapatist byarna tar inte emot statliga understöd utan lever med hjälp av utländskt bistånd. Det råder brist på mat i de zapatistkontrollerade kommunerna och människorna är beroende av ekonomiskt bidrag från humanitära organisationer som t ex Röda korset. Regeringen pumpar pengar till regionen men de går till regeringstrogna i utbyte mot politisk lojalitet (Andersson, 2001:149-152). De interna flyktingarna (upp till 20 000) överlever bara på den hjälp de får från organisationer som Röda Korset.

Konflikt dynamiken

En av de avgörande faktorerna som eskalerade konflikten i Chiapas innan den officiella krigsförklaringen 1994 var avskaffandet av jordreformen år 1992. Som en förberedelse för Nafta avtalet som sågs av regeringen som ett ”inträdesbiljett till den utvecklade, industrialiserade nord Amerika och ett steg bort från u-landsstatus” (Kumm1994:18) ändrades artikel 27 i konstitutionen. Med detta försvann möjligheten att jordlösa tilldelades jord. Samtidigt tilläts privatpersoner och företag att köpa de kommunala markerna. Detta gjorde att relationen mellan staten och fattiga småbönder försämrades ytterligare. Under samma år privatiserades också de kommunala jordarna. Staten var övertygad om att småjordbruk inte var rationellt. Jordbruket var tvunget att reformeras, även om det innebar att man inte tog hänsyn till exempelvis småbönderna i Chiapas område. Sedan dess har regeringen försökt att lösa småbönderna och särskild de jordlösa böndernas problematik genom att ge miljontals pesos till de fattiga i Chiapas via populistiska sociala program och utvecklingsprojekt. Valet av mottagare för bidraget har dock varit selektivt. Det innebär att den som tar emot pengar för nytt tak till huset eller utsäde måste lova lojalitet till regeringen. De kommuner som stödjer zapatisterna står utanför. Regerings konfliktlösnings metod har i sig polariserat och fördjupat konflikten. Många samhällen i Chiapas är delade mellan zapatister och regeringstrogna och till och med familjer är splittras (Emanuelsson, 2003). Idag är totalt cirka halva Chiapas under zapatisternas inflytande.

1. Från vapen till politik (EZLN förändras):
EZLN är fortfarande en beväpnade oppositionsgrupp , men sedan den 12 janurari 1994 har de inte använt sina vapen. I slutet av 1994 lyckades EZLN bryta den militära omringningen av rörelsen och intog positioner i 38 kommuner utan att avlossa ett skott. I svar på militärens invasioner av EZLN-kontrollerade byar, blockerar eller tvingar man militären att dra tillbaka sina trupper genom civil olydnad. När exempelvis militären intog kommunen San Anders i april 1999 tvingade 3000 obeväpnade zapatister armén att dra sig tillbaka genom civilolydnad (Anderson, 2001:126- 130, 136, 138). Man kan påstå att när zapatisterna accepterade regeringens förslag om förhandlingar var det egentligen militära upproret över i Chiapas. Parallellt med dialogen meddelade EZLN att de skulle arbeta för demokrati och att rörelsen skulle ombildas från en beväpnad till en politisk rörelse.

2. Trots dialog fortsätter militärens övergrepp:
Humanitära organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har kritiserat regeringen agerande i Chiapas och hävdat att militärer och paramilitära grupper begår allvarliga brott i delstaten Chiapas . Under åren 1994 gjorde armén sig skyldig till allvarliga övergrepp som avrättningar, tortyr och misshandel. Det som rapporterades om den andra parten i konflikten är att EZLN tog gisslan men att de senare släpptes oskadda. Amnestys rapport för 1995 visar att säkerhetsstyrkorna avrättade många människor, däribland 17 obeväpnade lantarbetare i närheten av Aguas i Chiapas. Amnestys årsrapporter för 1996, 1997 och 1998 publicerar nya rapporter om allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna som begicks som en följd av konflikten med EZLN och regeringen. Från 2000 fram till 2003 rapporterar FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna om nya brott mot civilbefolkningen, däribland försvinnanden av 22 personer under år 2002 enligt. Samtidigt har det kommit också positiva signaler om förbättring av de mänskliga förhållanden efter Fox tillträde som president år 2000. Man har börjat häkta och ställa de ansvariga inför rätta. Ett exempel är att 27 medlemmar ur den paramilitära organisationen "Paz y Justicia" häktades den 13 september 2002 för bland annat olaga vapeninnehav (Larson, 2002).

3. Samuel Ruiz:s fredsinsats
På slutet av 1960-talet växte fram en rörelse inom kyrkan som de kallade sig befrielseteologer i området Chiapas. De var marxistinfluerade präster som valde att ställa sig på de fattigas sida. Deras grundtanke var att ”Guds rike kunde ha skapats på jorden, befrielsen kunde ske nu, inte bara efter dåden” ( Gustavsson 2002: 25). En känd figur bland de befrielseteologerna som under flera år var medlaren mellan regeringen och EZLN är biskopen Samuel Ruiz. Biskopen har anklagats av regeringen för att han står på EZLN:s sida. Samuel Ruiz och några andra biskoper i Mexico har inte dolt att de står på de fattigas sida, vilket ofta tolkas som att de stödjer zapatisterna. Med tanke på kyrkans inflytande i det mexikanska samhället kan de spela en stor roll i konfliktlösningen. Det är inte märkligt att biskoperna ofta har trätt fram som tredje part i Chiapas konflikt.

San Andersavtalet

Efter några månaders förhandlingar enades parterna om att dialogen skulle omfatta sex olika teman: ursprungsfolkens rättigheter och kultur, demokrati och rättvissa, välfärd och utveckling, försoning i Chiapas, kvinnors rättigheter i Chiapas och slut på fientligheterna i september 1994. Medan förhandlingarna pågick sändes militärer för att ockupera zapatistkontrollerade områden i början av 1995. Armen lyckades återerövra områden men hade ingen framgång med att tillfångata zapatister och att krossa EZLN. Det var starten till det så kallade långintensiva kriget. Förhandlingarna om det första temat resulterade i ett avtal i byn San Anders februari 1995. San Andersavtalet handlade om ursprungsfolkens juridiska, politiska, ekonomiska och kulturella rättigheter. San Andersavtalet undertecknades av regeringen och EZLN under medlingen av Biskop Samuel Ruiz den 16 februari 1996 . Grunden för avtalet var autonomi som innebar en laglig erkännande av traditionella organisationsformer för indianer inte bara i Chiapas utan i hela Mexico (Anderson, 2001:126). Detta betydde att ursprungsfolken hade rätten till att behålla sin kultur och traditioner och även rätt att organisera sina styrande kommuner enligt sin egen politiska logik och tradition. I korthet omfattar San Anders avtalet ursprungsfolkens ekonomiska, politisk och juridiska rättigheter. För att avtalet skulle verkställas krävdes ändringar i landets konstitution. Regeringen lade fram förslag på reformer inför kongressen så att avtalet skulle överensstämma med konstitutionen. I november lämnade COCOPA (Kommissionen för fred och enighet, en kommission för landets kongress) sitt förslag för lagändring för att San Andersavtalet skulle tillämpas. Det accepterades av EZLN men regeringen la fram ett eget förslag. Att indianerna skulle erhålla rätten till naturresurserna och den mark de bor på tolkades av vissa inom regeringen som att det stred mot privatiseringen och moderniseringen av jordbruket. Vissa har gått längre och menar att avtalet stred mot Nafta avtalet. Det var därför regeringen la fram ett nytt lagförslag. Men det förslaget förkastades av EZLN januari 1997 som påstod att det motstred det ursprungliga San Andersavtalet och att de viktigaste delarna i avtalet var borttagna. I juni 1998 avgick Samuel Ruiz som fredsmedlare och chef för CONAI (Nationella medlingskommissionen) eftersom han anklagades av regeringen för opartiskhet och för zapatist vänlig (Anderson, 2001:126- 130, 136, 138)
Fox regeringen la fram ett nytt lagförslag för att återuppta fredsförhandlingarna med EZLN 2001, men det förkastades också av EZLN som fortfarande tyckte att regeringen bröt mot San Andersavtalet. Man menade att det nya lagförslaget inte omfattade de ursprungliga överenskommelserna från 1995.

San Andersavtalet har inte verkställts men dialogen fortsätter:
Det mexikanska presidentvalet genomfördes i juli 2000 och kandidaten för PAN, det konservativa högerpartiet Fox lyckades segra i valet. Fox inbjöd som han lovade i valkampanjerna zapatisterna till nya diskussioner. När Vicente Fox tillträdde sin post i december 2000 förklarade zapatisterna att de ville komma till Mexico City genom en fredlig marsch och där lägga fram sina krav för den mexikanska kongressen. Marschen inleddes i Chiapas i februari 2001 och tusentals Zapatistsympatisörer följde med Subcomandante Marcos. Vid ankomsten till Mexico City talade zapatisternas inför 150 000 människor (Kumm, 2002). Efter det att zapatisternas krav för förverkligandet av San Andersavtalet och Fox insats för dialog och kompromiss mött stark opposition i kongressen återvände de till Chiapas och det har inte hänt mycket efteråt. Fox säger att det råder en ”helig fred” i Chiapas men zapatisterna pratar å sin sida om isolering och att regerings strategi går ut på att förmå zapatisterna att genom förhalning frångå sina tidigare krav (Blome, 2001:18, 21).

Referenser:

Böcker:
Andersson, Caroline (red) (2001), Kampen för en värld med plats för många världar, Heidruns, Torsby
Blome Petter (2001), Mexiko i förändring; från Zapata till Coca-Cola, Utrikespolitiska institutet, Stockholm
Brogan Patrick (1998), World Conflicts, Clays Ltd
Gustavsson Erik (2002), Subcomandante Marcos: Från sydöstra Mexico underjordiska berg, Manifestet; Svenska tryckcentralen, Avesta
Wallensteen Peter (1994), Från krig till fred; Om konfliktlösning I det globala systemet, Almqvist&Wiksell, Eskilstuna

Tidskrifter:
Kumm Björn (1994), Mexico under förändring, Utrikespolitiska institutet, Kalmar
Levin Bo (2003), Flytta bönder mål för Fox: LA Latinamerika, Nr. 2, 2003.s. 10-13.
Weinberg Bill (2002), Drugs Guerrillas and Politicos in Mexico: NACLA Report on the Americas, September 2002. s.18-27

Reporter:
Amnesty International (2003), report 2003, the Alden press, UK, 2003
Amnesty International (2000), årsrapport 2000, svenska sektion, (s.291- 295), Ordfront, Stockholm
The Europa World (2003), Year book 2003, 44th edition, volume 11, Europa Publications, Taylor& France Group
World Report, 2003, events of 2002, Human Rights Watch, USA

Internetskällor:
Ahlfors Katja (2003),Mexicos regering och zapatistern: http://global.finland.fi/konflikti/zapatisterna.htm [2003-10-20]
Amnesty International http://www2. OpenDocumen:t amnesty.se/ar98.nsf/0/1dad7ea90245c1ebc125661f00486ef5? [2003-10-15]
Arturo Santamaria Gómez, Jord och frihet:
Ur Crossroads, mars 1994.Översättning och bearbetning: Eva Sjöblom, källa: http://www.kommentar.org/arkiv/Kommentar_1994/Kommentar_94_1/Zapatister.html[2003-10-20].
Björn Kumm, Mexico: Dagens Arbete http://www.dagensarbete.se/home/da/home.nsf/kkl2/mexiko
Emanuelsson Dick (2003), Publicerad i: Flamman (www.flamman.se) http://www.mutvitzkaffe.org/ovrigt/heften/caracoles_hefte.pdf [2003-10-20].
Gustavsson Erik (2002), Nyheterarkiv;http://www.chiapas.nu/nyheter.shtml [2003-10-23]
Gustavsson Erik (2003), Nyheterarkiv: http://www.chiapas.nu/nyheter.shtml [2003-10-25]
Janerud Ania (2003), Nyheterarkivhttp://www.miljomagasinet.se/dokument/nytt/chiapa.html[2003-10-24]
Larson Martin (2002), Nyheterarkiv http://www.chiapas.nu/arkiv-nyheter/2002-10-03-a.shtml [2003-10-20]
Willanueva Edoardo (2002), Lågintensivt krig: http://www.chiapas.nu/fakta/mr.shtml[2003-10-21]

DN:s minoritetsspråkbevakning

UPPSALA UNIVERSITET
Centrum för multietnisk forskning

DN:s minoritetsspråkbevakning
Av: Siawash Goudarzi

1. Inledning
Idag har vi fem officiella minoritetsspråk (samiska, finska, tornedalsfinska, jiddisch och romani) i Sverige. När i början av 2000 undertecknade den svenska regeringen Europarådets konventioner om skydd av nationella minoriteter då erkändes i praktiken minoritetsspråkens status i Sverige. Det finns flera skäl som stödjer värnandet av språklig och kulturell mångfald i ett land; det kan motverka kulturell homogenisering dvs. att majoritets kultur inte hotar minoritets kultur, minoriteters grupper får möjligheten gällande sina etniska rättigheter och den kan främja jämlikhet, respekt och tolerans för olika etnisk grupper. Ett flerspråkigt land innebär motverkandet av diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Att man har en erkännande status för ett minoritetsspråk i ett land betyder det främjandet av minoriteternas kulturella och sociala rättigheter.

1.1 Syfte
Syftet med detta PM är att studera hur DN har skildrad och bevakat minoritetsspråken i Sverige. Vad har minoritetsspråk inneburit för DN? Hur DN har förhållit sig till olika minoritetsspråk? Vilket språk har fått större plats respektive mindre plats i DN? Det är de frågorna som är intressanta för mig och jag vill försöka få svar på de i detta PM. Jag har fått möjligheten att via Uppsala universitetets databas gå genom DN:s arkiv och hämta min undersökningsmaterial. Min motiveringen till valet av DN är att DN är den största dagstidning i Sverige och den har stor påverkan på det svenska opinionsbildningen.

1.2 Metod
Jag gick in på Presstext (www.presstext.se) via Uppsala universitetets databas och därefter på DN. Sedan sökte jag ordet ”minoritetsspråk” utan att ge någon tidpunkt. För denna sökning fick jag fram 114 träff mellan perioden 1992-02-16 och 2005-11-20. Därefter läste jag samtliga artiklar. Det första som jag gjorde var att sortera bort irrelevanta artiklar, alltså de artiklar som hade inte göra med minoritetsspråk i Sverige. Jag sorterade bort 32 artiklar som innehav ordet ”minoritetsspråk” men det handlade om minoritetsspråk utanför Sveriges gränser. Den återstod 82 artiklar som sedan gick jag genom dem. Det fanns några frågor som var vägledande för mig inför artiklar läsningen: Hur många av artiklarna handlade direkt om minoritetsspråk i Sverige? Hur antalet av artiklarna förändrade sig över tid i perioderna förre erkännandet respektive efter erkännandet av minoritetsspråk? Vilket av minoritetsspråken hade en dominerade position i DN. Hur och på vilket sätt artiklarnas innehåll efter etnisk kategoriseringen skilde sig från varandra?

2. Resultat
När jag gick genom artiklarna märkte jag att det fanns artiklar som direkt handlade inte om minoritetsspråk utan delvis minoritetsspråk tagit upp i vissa avseende. Detta gjorde att jag ännu en gång till sorterade bort de artiklar som hade inte minoritetsspråk som huvudtema. Samanlagt rörde det sig om 16 artiklar resten dvs. 66 artiklarna hade minoritetsspråk som huvudtema. I frågan om hur antalet av artiklarna hade förändrat över tid ser jag att från 1992 till 2000 har vi hälften av artiklarna och hälften efter 2000 till 2005. Det betyder att antalet artiklar har ökat efter ett officiellt erkännande av minoritetsspråken om man jämför årtalet förre och efter perioden 2000. Det finns två tydliga mönster i artiklarna förre erkännandet av minoritetsspråk. Det första är att Finland tas som exempel på hur finlandssvenskarna rättigheter garanteras i finsk grundlag och desamma kan göra Sverige också för sverigefinnar. Det andra mönstret är att Sverige som ett flerspråk land måste anpassa sig till EU:s grundprinciper vad gäller minoriteternas rättigheter.

Jag kategoriserade artiklarna efter vilket minoritetsspråk som artikeln handlade om. Resultaten har sammanställt i tabellen nederst:

kategoriseringen av artiklarna efter etnisktillhörighet
finska
samiska meänkieli jiddisch romani alla annat totalt
19 (24%) 8
(9%) 6
(7%) 12
(15%) 3
(4%) 33 (40%) 1
(1%) 82 (100%)

Av totalt 82 artiklar behandlade 33 artiklar eller 40% minoritetsspråk som ett allmänt fenomen i Sverige. I dessa artiklar förekommer ordet minoritetsspråk i en allmän term där refereras ibland till samtliga minoritetsspråk såsom samiska, finska, tornedalsfinska, jiddisch och romani. Det finns också artiklar i denna kategori som bara nämns de stora minoritetsspråk som finska, tornedalsfinska och samiska. Resten av artiklarna som är samanlagt 49 stycken handlar om olika minoritetsspråk.

Finska:
Idag bor närmare än 250 000 sverigefinnar i Sverige. Kategorin det finska språket med 19 artiklar (24%) har en klar dominans bland de fem officiella minoritetsspråk. Detta i första hand beror på det stora antalet omkring 250 000 av sverigefinnar och dess starka och homogena etnisk tillhörigheten som de har. En annan anledning till detta kan vara sverigefinnars drivkraft bakom erkännandet av minoritetsspråk i Sverige. Här kan man se särskild i perioden förre erkännandet av minoritetsspråk flera artiklar som relateras till sverigefinnars kulturella rättigheter i Sverige. I denna kategori ser vi också nyhetsartiklar som handlar till exempel om mötet mellan Sveriges och Finlands statsministrar om sverigefinnars språkliga rättigheter i Sverige.

Tornedalsfinska:
Det finns omkring 50 000 tornedalingarna i Sverige. I kategorin tornedalsfinska hittar vi 6 artiklar, 7% av det totala artiklar. Här hittas vissa artiklar som inte direkt handlar om tornedalsfinska som språk utan de handlar om de kulturella personligheterna från tornedalingarnas landsområde i Sverige. En företeelse som är förekommande i detta sammanhang är att i flera fall tillsammans med ordet tornedalsfinska dyker upp finskan också. Det kan sägas att några av artiklarna handlar båda om tornedalsfinska och finska. Detta kan säkert bero på att meänkieli, tornedalingarnas språk har en historisk och geografisk anknytning och en nära relation till det finska språket.

Samiska:
Det finns mellan 15 000 till 20 000 samer i Sverige, av dessa bara 9 000 som talar samiska . Kategorin samiska omfattar 8 artiklar (9%). I dessa artiklar som i stor utsträckning är nyhetsartiklar parats om samerna och samernas rättighet till utövandet av deras språk. I vissa av artiklarna pratas om hur kan samerna efter erkännandet av samiska språket kan bedriva verksamheter som till exempel äldreboende på sitt språk.

Jiddisch:
De som kan tala jiddisch är endast 3 000 men det finns runt 25 000 judar i Sverige. Antalet 12 (15% av det totala) artiklar är rätt mycket i förhållande till andra små minoritetsspråk. Detta beror på den debatt som pågick i DN förre erkännandet av minoritetsspråk. Debatten handlade om frågan om jiddisch var ett minoritetsspråk eller ej. I några av debattartiklarna framstår att det faktum att jiddisch görs till ett minoritetsspråk kränks det judiska språket och dess talare. Det förekommer till exempel debattartiklar under rubriken "Vår kultur dödas". Judiska kulturpersonligheter: Sverige fullbordar nazisternas verk och "Jiddisch - kulturskatt som får styvmoderlig behandling". Från Minoritetsspråkskommittén hävdas i DN att göra jiddisch till ett minoritetsspråk innebär främjandet av jiddisch och inte tvärtom. I vissa artiklar föreslårs hebreiska som minoritetsspråk istället för jiddisch.

Romani:
Det finns ca 20 000 romer i Sverige som de flesta talar romani chib . I kategorin hittar vi bara 3 artiklar (4%) som behandlar romernas språk. Här ser vi att romernas språk är den minst ouppmärksammade språk i DN:s minoritetsspråk bevakning . En anledning kan vara att romani chib liksom jiddisch beräknas som små och icke- territorial språk som får ett svagare skydd i jämförelse med till exempel finska, tornedalsfinska och samiska.

Kategorin annat:
Jag gjorde den nya kategorin av den anledning att det fanns ett annat språk som inte hörde hemma bland de fem minoritetsspråk. I DN 2002-07-22 publicerar en artikel under rubriken ”Den skånska nationalismen stolta skåningar värnar sin flagga”. I artikeln framstår att den skånska nationalismen verkar för ”den skånska särarten, den skånska historien, det skånska språket och den skånska flaggan” .

3. En avslutande diskussion
De fem officiella minoritetsspråken i Sverige är inte lika återspeglades i DN:s bevakning beroende på språkets position och storlek. Finska har en stark position och i DN:s minoritetsspråk bevakning återspeglas sverigefinnarna som en av de mest homogena etniska gruppen i Sverige. Den finska statens politiska engagemang i minoritetsspråk (finskan) frågan kan ses som en markering för stöd till sverigefinnarna i Sverige. Det faktum att språken som finska, tornedalsfinska och samiska beräknas som territoriala baserade språk med historisk och geografisk anknytning till Sverige får de bättre status än språk som jiddisch och romani. Erkännandet av minoritetsspråken år 2000 ger upphov till mer tolerans och respekt för andra etniska språk i Sverige. Det är därför kanske blir det möjligt i framtiden att det öppnas nya möjligheter till nya grupperingar exempelviss för skåningar och utövandet av deras språk.

4. Bilaga
Några exempel på DN:s artikelrubrikerna:

- Minoriteternas ställning är en kulturmätare
- Sverige behöver kunskaper i finska. Alla talar väl om finska språket, men det officiella Sverige är försiktigt
- Minoritetsspråk erkänns. EU-byrå sätter press på svenska myndigheter
- Samisk teater i startgroparna. EU-miljoner till efterlängtad institutionsteater om Sverige satsar pengar
- Lyssna på de finskspråkiga. Huvudfrågan är hur de som vill ska kunna slå vakt om sitt språk och sin kultur
- Finländare i estnisk språkstrid
- Fel att inte ge jiddisch status som minoritetsspråk
- Finska språkets ställning bör stärkas. Genom att ge finskan minoritetsspråksstatus bidrar Sverige till ett toleransens Europa
- Hebreiska är bättre som minoritetsspråk
- Jiddisch är en del av Europas kulturarv
- Jiddisch inte så gammalt språk
- "Jiddisch och jiddischkulturen föreslås få fortsatt stöd"
- Svärige blir tre språk rikare
-- "Jiddisch - kulturskatt som får styvmoderlig behandling"
- "Vi kan inte erkänna samtliga minoritetsspråk"

5. Referenser
Hyltenstam, Kenneth. 1999, ”Sveriges sju inhemska språk”. Studentlitteratur Lund
Den skånska nationalismen stolta skåningar värnar sin flagga. Dagens Nyheter,” 2002-07-22, (www.presstext.se)
Fem minoritetsspråk erkända av regeringen: Kulturarv. Särskilt skydd för samiska, tornedalsfinska och finska: Dagens Nyheter, 000115, (www.presstext.se)
www.dn.se
www.presstext.se

Kurdisk identitet i en kontext av Sverige

En studie av den svenska rättsordningen och dess påverkan på den kurdiska identiteten

Av: Siawash Goudarzi

Inledning

Den kurdiska litteraturen har alltid spelat en avgörande roll när gäller bildandet av den kurdiska identiteten. Sverige är det land i världen där publiceras mest kurdiska litteraturen. Mitt syfte i denna pm är att diskutera hur den kurdiska identiteten förstärks i Sverige. Vad har den kurdiska bokutgivningen i Sverige för roll i skapandet av den kurdiska identitetsbildningen? Varför den kurdiska identiteten förändras när den kommer i kontakt med det svenska samhället och under vilka förutsättningar sker denna identitetsförändring? För att nå detta syfte studeras den miljö och de förutsättningar som råder i Sverige för skapandet av den kurdiska identiteten. Den svenska hemspråks- och minoritetslagstiftningen samt den lagstiftning som berör yttrandefriheten blir de viktiga områden som undersöks i denna PM.

Metod och Material

Den metod som används är av förklarande slag. Avsikten med det är att förklara hur den kurdiska identiteten förändras och varför den förändras som den gör. Denna uppnås genom att dels studera lagstiftningen och dels studera effekten av denna lagstiftning genom av i huvudsak sekundärkällor om kurdisk bokutgivning. Detta görs i hopp att belysa varför kurderna använder all resurser och möjligheter bara för att förstärka sin etniska identitet.

Svensk lagstiftningens inverkan på den kurdiska identiteten

För att ta reda på hur den svenska lagstiftningen påverkar den kurdiska identiteten utgår jag ifrån några utvalda delar av rättsordningen som till exempel Regeringsformens, RF(2: 1 p.1), Tryckfrihetsförordningen, TF (2: 1) & (2:2), Grundskoleförordningen (SFS 1994: 1194) och Gymnasieförordningen (SFS 1992: 394).

Den svenska Regeringsformens (RF) andra kapitel handlar om de grundläggande fri- och rättigheterna. Skyddet av yttrandefriheten garanteras i till exempel RF 2: 1 p.1. Där framstår att varje medborgare är tillförsäkrad yttrandefrihet. Tryckfrihetsförordningen (TF) handlar om rätten att ge ut skrifter. I portalparagraf TF 2: 1 framgår att varje medborgare har rätt att utan hinder ge ut skrifter. TF 2: 2 tydliggörs att staten inte har rätt på något sätt att granska en skrift innan publicering. Här ses att kurderna tillsamman med andra medborgare i Sverige är tillförsäkrad sina rättigheter gällande yttrandefriheten i rättsordningen.

Paragraferna 2: 7 och 2: 9-14 samt 5: 2-3 i Grundskoleförordningen (SFS 1994: 1194) handlar om grundskoleelevernas rätt till modersmålsundervisning. I paragraf 2: 9 framstår att eleverna har rätt till modersmålsundervisning i de ämnen som eleven har grundläggande kunskaper i.
Paragraferna 5: 7-13 samt i 8: 5-6 i Gymnasieförordningen (SFS 1992: 394) berör modersmålsundervisningen. Här också enligt lagen har eleven rätt till modersmålsundervisning på gymnasienivå. De möjligheterna som erbjuds av lagen använder kurderna av sig för främjandet av sin kultur och identiteten. Språket är en viktig faktor i detta sammanhang om vi utgår från att språket kan på ett tydligt sätt markera identitetstillhörigheten. Rätten till modersmålundervisning möjliggör att kurdiska barn uttrycka sig och studera på sitt modersmål i sin identitetsutvecklings process.

Kurder i Sverige

Eftersom kurder officiellt inte existeras i de statliga register då är det är svårt att klarlägga hur många kurder som bor i Sverige. Kurderna registreras hos de svenska myndigheter som turkiska, iranska, irakiska eller syriska medborgare. Enligt den Paris baserade Kurdiska institutionen bor mellan 25 000 till 30 000 kurder i Sverige . De första kurdiska invandrarna kom på 1960-talet till Sverige från i huvudsak den turkiska delen av Kurdistan. På 1980- talet ökade gradviss antalet kurdiska flyktingar till Sverige inte bara från Turkiet utan från andra delar av Kurdistan på grund av de politiska omständigheterna. Till skillnad från till exempel Tyskland är det mest de kurdiska politiska flyktingarna som sökt sig till Sverige.

Det kurdiska språkets betydelse i Sverige

Bland de kurdiska politiska flyktingar som sökt sig till Sverige finns ett stort antal kurdiska intellektuella som författare, journalister och andra kulturella personligheter . Kurdiska författarförbund bildades år 1989 i Sverige. Även har Sveriges Författarförbund 30 kurdiska medlemmar. Kulturrådet fördelade kurdiska författare sammanlagt 798 000 kronor för publiceringen av sina verk mellan åren 1984 och 1993. Den svenska staten i budgetåret 1988/89 gav ett enskilt stort bidrag till det kurdiska språket. Enligt Tayfun (1998: 29 ff) fick de olika kurdiska tidskrifterna den största andelen av bidragen under budgetåret 1992/1993. Som ett exempel på bidrag som kurdiska tidskrifter har fått under senare år kan det nämnas kulturråds stöd till två kurdiska skrifter ”Birnebun” och ”Kurdistan Studies Journal”. Både tidskrivarna har tillsammans fått 75 000 kr i bidrag år 2002 (Presstödsnämnden 2002: 68).

Tabell: 1
Antal kurdiska böcker som publicerats i Sverige jämfört med Turkiet:

År

Utgivning i Turkiet Utgivning i Sverige
1971 1 1
1972 - -
1973 - 1
1974 - -
1975 1 -
1976 1 -
1977 1 1
1978 2 1
1979 2 2
1980 - 4
1981 - 13
1982 - 9
1983 - 12
1984 - 10
1985 - 16
1986 - 18
1987 - 16
1988 - 28
1989 - 21
1990 3 22
1991 13 24
1992 20 22
1993 18 27
1994 17 36
1995 13 35
1996 9 47
1997 8 36
Total 109 402
Källa: Tayfun 1998: 42

Som framstår i tabellen ovan är antalet böcker som givits ut i Sverige under tidsperioden mellan 1971 och 1997 fyra gånger så stort som det antal som publicerats i Turkiet. Det kulturstöd som kurderna får gällande bokutgivning är utan tvekan den viktigaste förklaringen bakom det. En annan bidragande faktor kan vara att många litterärt intresserade kurder bor i Sverige. De svenska myndigheternas stöd till kurdiska bokutgivning har varit så stort att Stockholm ibland kallas ”Kurdistans huvudstad” (Presstödsnämnden 2002: 59).


Tabell: 2
Antalet utgivna kurdiska barnböcker och läroböcker i Sverige åren 1978-1997
År Barnböcker Läroböcker
1978 1 -
1979 1 -
1980 - -
1981 5 -
1982 4 -
1983 5 1
1984 3 1
1985 6 1
1986 7 -
1987 3 1
1988 6 5
1989 2 1
1990 2 2
1991 3 3
1992 4 -
1993 2 1
1994 9 3
1995 3 -
1996 12 -
1997 10 2
Total 88 21
Källa: Tayfun 1998: 58

En annan viktig faktor när gäller det kurdiska språket är publiceringen av kurdiska barnböcker som har ökat i Sverige år efter år. Det framgår i tabell nr.2 att antalet 88 barnböcker och 21 läromedelsböcker på kurdiska gavs det ut mellan åren 1978 till 1997 i Sverige. För att underlätta för kurdiska barn i Sverige att lära sig kurdiska språket har skolverket publicerat många kurdiska barnböcker på Internet sedan år 2002. Dessa kurdiska böcker är nu tillgängliga inte bara för kurdiska barn i Sverige utan över hela världen. Sveriges Radio P2 sänder program på kurdiska en timme tre gånger i veckan.

Sammanfattning och diskussion

Tack vare den svenska lagstiftningen att den kurdiska litteraturen har upplevt ett uppsving i Sverige. Idag finns ett kurdiskt författarförbund och tusentals kurdiska böcker har givits ut. Det är nästan fyra gånger så stort som det antal som kurdiska böcker givits ut i Turkiet. Identitet utvecklas på de starka värderingar som finns i ett språk. Språk räknas som en viktig del av identitetsskapandet. Det sägs att det är omöjligt att ha starka värderingar utan att ha ett gemensamt och utvecklade språk. Detta gäller det kurdiska språket och identitet också. Detta innebär i sig en förändring av den kurdiska identiteten. Det betyder att kurderna har funnit en plats i Sverige för sig själva att utveckla sitt språk och därigenom sin identitet. Denna kurdiska identitetsbildningsprocess i Sverige har påpekats av Satu Gröndahl (2002:354) genom sin studie av kurdisk facklitteratur.

En indirekt konsekvens av denna situation som det kurdiska språket befinner sig i Sverige är att det kurdiska språket som ett medel för det offentliga samtalet utvecklas. Detta i sin tur innebär att kurdiskans sociala status höjs. Sverige och diaspora innebär en förändring av den kurdiska identiteten. En förändring som har resulterat i förstärkningen av den kurdiska gemensamma identitets tillhörighet. Detta betyder att de statliga möjligheter för kurderna t ex i Sverige har inneburit en sorts kulturell revolution för kurder. Sammanfattningsvis kan det sägas att den kurdiska etniciteten och identitet förstärks i en kontext av Sverige.


Käll- och Litteraturförteckning
Grundskoleförordningen SFS 1994: 1194
Gymnasieförordningen SFS 1992:394
Presstödsnämnden, Minoriteternas medier, Stockholm, September 2002
Regeringsformen SFS 1998: 1437
Tryckfrihetsförordningen SFS 1998: 1438

Van Bruinessen, Martin, 1999. The Kurds in movement: Migrations, Mobilisations, communikations and The Globalisation of the kurdish question, Tokyo: IASP University of Tokyo.

Hassanpour, Amir, 1992. Nationalism and Language in Kurdistan 1918- 1985. San Francisco: University Press San Francisco

Gröndahl, Satu (2002) Invandrar- och minoritetslitteratur i nordiskt perspektiv, Uppsala Multiethnic Paper

Tayfun, M, 1998. Kurdiskt författarskap och kurdisk bokutgivning, (bakgrund, villkor, betydelse) Stockholm: Apek Förlag

Den kurdiska nationalismen och diasporas inverkan

En studie av den kurdiska nationalismen i Europa

Författare: Siawash Goudarzi
Handledare: Susanna Rabow-Edling

1.Inledning
Etniska gruppers transnationella nätverk i diaspora spelar stor roll i skapandet av nya identiteter och etniska konflikter över nationella gränser. Bildandet av transnationella nätverk är i grunden en ny företeelse hos kurder. De flesta moderna kurdiska nätverk är produkter av diasporakurder. Förutom de två kurdiska TV-kanalerna som är belägna i Belgien och Tyskland samt en dagstidning har diasporakurderna skapat en rad olika organisationer och institutioner som verkar tillsammans för politisk mobilisering av kurder.

Påverkan av den europeiska miljön och diasporan samt händelserna och kriget i Kurdistan har väckt diasporakurdernas nationella känslor. Kurdernas aktiviteter i diasporan resulterade i bildandet av nätverk i form av institutioner, föreningar, kulturella verksamheter, radio- och tv-sändningar samt utgivningen av böcker och tidningar på kurdiska. Trots att Kurdistans Arbetarpartiet (PKK) bildades i Kurdistan lockade organisationens strävan efter en självständig stat till sig tusentals diasporakurder till exempel i Tyskland.

1.1 Syfte
Vad är som kännetecknas den kurdiska nationalismen i diaspora är huvudsyftet med denna uppsats. Förhoppningen är att därigenom kunna diskutera och analysera hur den kurdiska nationalismen och identiteten påverkas när den kommer i kontakt med det europeiska samhället. Hur den nya miljön påverkar den kurdiska identiteten?

1.2 Metod
Trots att uppsatsen är av förklarande slag men ambitionen är att förklara inte bara hur den kurdiska identiteten förändras utan även varför den förändras. Det görs genom en kvalitativ studie av sekundärkällor.

2. Teori
De viktigaste teoretiska begreppen i uppsatsen är nationalism och diaspora. Genom att diskutera och tillämpa dessa begrepp kan man få en god förståelse för vad är som egentligen utgör den kurdiska identiteten. Etniciteten och nationen ses här som två föränderliga fenomen och till viss del skapat. Hur och på vilket sätt har nationalismen påverkat och förändrat etniciteten är en viktig fråga att besvara i denna del. Diasporan kommer in i diskussionen på grund av dess stor och viktig roll i förnyelse och skapandet av den kurdiska nationalismen.

2.1 Nationalism
Innan går jag till diskussionen om nationalismen är det viktig att jag inleder detta avsnitt med en kort redogörelse för begreppet etnicitet och dess koppling till nationalism. Jag utgår från det situationistiska tankesättet att gruppen och identiteten bildas i samspel med varandra. Det medför att jag ser den etniska identiteten som en föränderlig social process.

Utgångspunkten för diskussionen är att etnicitetsskapandet är en process som kan beskrivas som ett socialt skapande av en individuell och kollektiv identitet. Etniciteten är inte given utan tvärtom föränderlig till sin natur (Castles 1998: 31). Kurderna har på ett liknande sätt under de senaste decennierna arbetat för att skapa en gemensam kurdisk identitet. Rationaliteten är en viktig del av det situationistiska synsättet. Med det menar jag att det finns en medveten tanke och planering bakom identitetsförändringen.

I kurdernas fall är den mest uppenbara anledningen att de som folk varit åtskilda under långa tidsperioder. Det bör rimligtvis leda till att det som är specifikt och unikt kurdiskt har blivit uppdelat och förändrat även det. De etniska markörerna är dock verkliga och fyller en viktig funktion. De understödjer nämligen människans i hennes försök att uppfylla sitt behov av att definiera sig själv i sociala termer (Romanucci 1995: 25). När gäller den kurdiska identiteten är språket en stark markör av kurdiskhet. Språket är dessutom av yttersta vikt som en markör i den kurdiska diasporan. Genom att främja användandet av kurdiskan så verkar man för att den kurdiska identiteten bibehålls även om kurderna är skiljda från Kurdistan.

Nationalismen är ett begrepp som är av central betydelse i denna uppsats och den kommer att användas för att förklara delar av den kurdiska identitetsutvecklingen. Nationalismen är enligt Gellner (1983: 1) en politisk princip som den politiska och den nationella enheten ska vara överensstämmande med varandra. Med det menas att den politiska makten över ett territorium ska innehas av det folk som bebor det området. Det är viktigt att förstå vad som menas med den politiska och den nationella enheten. Den politiska enheten borde utgöra någon form av statsbildning eller annan form av organiserat styre. Staten enligt Gellner (1983: 4) definieras som institution eller samling av institutioner som arbetar med upprätthållandet och genomdrivandet av den allmänna ordningen. Här försöker Gellner liksom andra modernister svara på frågan ”varför” nationen har konstruerat och vad var det bakomliggande orsaken bakom nationsbildningen. Den kultur som har politiskt motiv och ”vilja” kan bli som ‘nation’ens kultur och andra kulturer som har inte denna förmåga kan inte överleva och blir marginaliserad.

De flesta kulturer förs till historiens skräphög av den industriella civilisationen utan att bjuda det minsta motstånd (Gellner 2001:154) […] Nationalismen […] tar redan existerande kulturer och förvandlar de till nationer, ibland uppfinner dem och ofta utplånar de tidigare kulturerna …(Gellner 2001:144).

Anderson har samma åsikt och ser nationen som en ”föreställd gemenskap”, alltså en social konstruerad företeelse. Detta synsätt kan tolkas som att människorna presenterar sig själva som medlemmarna av en etnisk grupp eller nation. För Anderson till exempel folkräkningen, kartan och museet (Andersson 2001: 221) är sådana institutioner som kan skapa en nation.

[…]kartan och folkräkningen skapade alltså den grammatik som i sinom tid skulle möjliggöra ’Burma’ och burmeser’, ’Indonesien och ’indoneser (Andersson 2001: 221).

Tägil (1993:16ff) ser en nation som en gemenskap baserad på kulturell kommunikation, där gemenskapen avgränsas och hålls samman genom en gemensam kulturell identitet i meningen gemensamma värderingar, normer och idéer. Till det lägger Tägil (ibid:16ff) att det finns en koppling till ett geografiskt territorium Den definitionen har uppenbara likheter med en möjlig beskrivning av etniciteten. I kurdernas fall är detta högst relevant på grund av att de befinner sig i diaspora saknar en stor andel av nationen en direkt koppling till territoriet. Om man då satt kommunikationen i centrum innebär det att man kan hävda att nationalismen kan verka fristående från territoriet. Huvudsaken är att det finns möjlighet att kommunicera och binda samman nationen. Betonandet av kommunikationen som grund för nationen möjliggör dock att nationalismen utvecklar nya strategier för att åstadkomma sitt mål. I kurdernas fall skulle det kunna vara att man använder modern teknologi och språket för att skapa en nationskänsla. Den skapas oberoende av territoriet. Man uppnår då en nationalkänsla som understödjer kampen om den politiska makten över territoriet.

När det gäller den kurdiska nationalismen är det svårt att åtskilja mellan den kulturella och den politiska nationalismen. Nationalismen i sig och i grunden själv är kulturell och den kulturella nationalismen kan inte ses som opolitisk. Den kulturella nationalismens har stort betydelse i skapandet av nationella stater. Här ser vi att det är svårt att utskilja mellan politisk och kulturell nationalism. Å ena sidan kan den kulturella nationalismen lägga grunden för den politiska nationalismen och på andra sidan den politiska nationalismen kan förstärka den kulturella nationalismen eller skapa en ny kulturell nationalism. Den nya skapade kulturella nationalismen i sig kan betraktas som en politisk nationalism. Sammanfattningsvis kan vi påstå att nationen kan uppfattas som en företeelse som har skapats av det moderna samhället. Alltså är nationalism situation beroende och den förändras för materiella eller instrumentala syften. I avsnitt 3 diskuteras förhållanden mellan den politiska och den kulturella kurdiska nationalismen mer djupgående.

2.2 Diaspora
Begreppet diaspora innefattar en etnisk eller kulturell grupp i exil. Ett utmärkande drag är den föreställda existensen av ett hemland från vilken folkgruppen fördrivits och kring vilken det har utvecklats en övertygande mytologi. Robin Cohen (SOS 1999: 6: 39) har vidgat begreppet till att omfatta ett brett spektrum av exilgrupper – exilsamhällen som uppstått på grund av arbetskraftsmigration, handel och kolonisering. Karakteristiskt för de flesta diasporaer är att de är spridda över flera olika stater. Denna definition av diaspora ser ut att kunna innefatta kurderna. De har fördrivits från sitt hemland, de är spridda i flera olika stater och det finns en gemensam önskan om att återvända till Kurdistan. Den kurdiska diasporan har fått effekter på den kurdiska identiteten. Den har inneburit att kurderna kommit i kontakt med andra folkgrupper. Den har även angivit under vilka förutsättningar nationsbyggandet kan ske. Detta har påverkat hur den kurdiska identiteten ser ut.

Enligt Kulturforskarna är det i högsta grad relevant att påstå att andra genrationen av diaspora barn blir assimilerade i de dominerande kulturer som de lever i. Hassanpour, kulturforskare och verksam i Kanada förutspådde detta och hävdade att den andra generationen av kurdiska flyktingar skulle bli assimilerade i de dominerande språk och kulturer de mötte i Europa. Assimilationen skulle ske bland annat genom att den andra generationens kurder glömde sitt modersmål.

While the long term political and cultural impact of the diaspora on the future of Kurdistan may be significant, it is already apparent the cultural and linguistic activity will be affected by language loss in the second generation. (Hassanpour 1992: 454).

På grund av flera politiska orsaker blev det dock inte som Hassanpour förutsåg. Kurdistans Arbetarpartiet (PKK) inspirerade under 1990-talets början en ungdomsrörelse till att arbeta för att förstärka den kurdiska identiteten. Den bestod huvudsakligen av kurdiska ungdomar boende i Tyskland. De kurdiska ungdomarna var aktiva i kurdiska föreningar och deltog i prokurdiska demonstrationer även om de inte kunde prata kurdiska. De presenterade sig som kurder på det tyska eller turkiska språket. Jag kan utan större problem hålla med Bruinessen då han hävdar att:

Many parents returned to their Kurdish roots under the influence of their children (Bruinessen 1999: 11).

Kurdernas fria aktiviteter i diasporan långt från hemländers lagar och hinder gjorde att man kunde påbörja byggandet av en nation oberoende av det kurdiska territoriet. Det gjordes genom bildandet av institutioner, föreningar, kulturella verksamheter, radio- och tv-sändningar samt utgivningen av tusentals böcker och tidningar på kurdiska. Diasporan möjliggjorde den nation som var förbjuden i hemlandet. Den friheten kurdern i diasporan upplever i kontrast till situationen i de odemokratiska staterna på hemmaplan, kontakter med andra folkgrupper samt tillgängligheten av ekonomiska resurser. Men även utanförskap i diasporan och den problematiska situationen i hemländerna är möjligen de viktigaste faktorerna bakom diasporakurdernas agerande när det gäller bildande av sina nätverk för att främja sina etniska syften.

3. Diaspora kurder
På 1960-talet utvandrade kurder från Turkiet som gästarbetare till Europa. De begav sig i stor utsträckning till Tyskland. I början av 80-talet återupptogs migrationen, denna gång beroende på den problematiska situationen i hela Kurdistan. Idag bor en stor del av alla kurder utanför Kurdistan . Fram till 1970-talet presenterade de kurder som bodde i Tyskland inte sig själva som kurder utan som turkar. Detta berodde på återspeglingen av den turkiska statens officiella doktrin att varje turkisk medborgare är turk.

Only gradually did these immigrants in Europe rediscover or dare to emphasize their Kurdish identity (Bruinessen 1999: 10).

Påverkan av den europeiska miljön och den frihet som de upplevde i diaspora samt händelserna och kriget i Kurdistan har väckt kurdernas nationella känslor. Bildandet av Kurdistans Arbetarpartiets (PKK) gerillarörelse i mitten av 1980-talet har även det haft sin inverkan och förstärkt kurdernas gemensamma identitet. Bruinessen påpekar att:

[…] the Kurdish diaspora abroad has begun to play an increasingly significant role in internationalising the Kurdish question and in placing it on European and American government agendas (Bruinessen 1999: 3).

Detta betyder att kurderna i diaspora har även spelat stor roll när gäller internationaliseringen av kurdfrågan.

3.1 Kurdiska TV-kanaler i Europa
1995 sändes för första gången i historien kurdiska satellitsändningar. Det skedde via sändningar från London riktade till Kurdistan och exilkurder i Europa. Nyheten om uppkomsten av denna satellit-tv (MED-TV) spred sig snabbt hos alla kurder världen över. TV-kanalen, med den kurdiska flaggan som sin symbol, har öppnat upp för en ny diskussion med nya synvinklar på kurdfrågan. Hassanpour (1998:53ff) har liknat MED-TV vid självstyre på himlen och menat att den är en viktig del i nationsbildningen . I augusti 1999 sände en annan kurdisk TV-kanal under namnet MEDYA från MED-TV:s tidigare studio i Bryssel. TV-stationen fick stöd från en rad kurdiska stiftelser och organisationer. Från och med år 2002 sändes tv-kanalen både analogt och digitalt. Dessutom den kunde ses direkt via Internet. År 2004 stängdes denna TV-kanal av myndigheterna i Frankrike. Samma år och några månader senare startades en ny TV-kanal under namnet Roj-TV (solteven) i Danmark. Idag ligger Roj-TV:s huvudkontor i Danmark och den viktigaste studion är belägen i Bryssel. Roj-TV kan tas emot i Europa, Mellanöstern och Nordafrika. Me-TV (Mesopotamya-TV) är en kulturell TV-station som är belägen i Tyskland. Den startades den 21 mars 2000.

En TV-satellit känner inte till någon gräns, några hinder eller rättsliga förbud som existerar i de stater som kurder bor i. Den kan lätt nå in i alla tittares hem oavsett var de bor och vilken rättslig ordning som råder i landet. De kurdiska satellitkanalerna korsat gränserna från diasporan och främjat det kurdiska kulturen och identiteten både i diaspora och på hemmaplanet.

3.2 Kurder i Sverige
De första kurdiska immigranterna kom på 1960-talet till Sveriges industristäder från Turkiet. På 1980- talet ökade antalet kurdiska flyktingar till Sverige från olika delar av Kurdistan. Kurder i Sverige skiljer sig till viss del från kurder i andra europeiska länder som till exempel från Tyskland. Ett exempel på den skillnaden är att det finns ett stort antal kurdiska författare, journalister och andra intellektuella bland de kurdiska flyktingarna i Sverige. Bruinessen säger att:
Sweden does not have a large Turkish workers community, but a relatively large and a relatively highly educated Kurdish refugee community. Especially writers, journalists and other intellectuals chose Sweden as their place of exile (Bruinessen 1999: 11).

Kulturrådet fördelar sitt stöd till mer än 100 tidningar och tidskrifter på olika språk. Enligt Statens Kulturråd erhöll kurdiska författare sammanlagt 798 000 kronor för publiceringen av sina verk mellan åren 1984 och 1993. Kurdiska språket fick budgetåret 1988/89 det enskilt största bidraget av svenska staten. Under budgetåret 1992/1993 fick kurdiska tidskrifter störst andel av bidragen (Tayfun 1998: 29 ff). Det finns en stor skillnad mellan det antal böcker som publicerats i Sverige respektive Turkiet under tiden mellan 1980 och 1997. Antalet böcker som givits ut i Sverige under denna tidsperiod är nästan fyra gånger så stort som det antal som publicerats i Turkiet. Detta faktum är antagligen beroende av den inställning som de två staterna har till det kurdiska språket och kulturen. Sveriges stöd till kurdiska publikationer och till själva språket har varit så omfattande att Stockholm ibland kallas ”Kurdistans huvudstad”. (Presstödsnämnden 2002: 59)

År 2002 startade skolverket ett projekt för att publicera kurdiska barnböcker på Internet. Detta gjordes för att underlätta för kurdiska barn i Sverige att lära sig kurdiska språket. Om man dessutom tar hänsyn till att kurdisk språkundervisning är förbjudet i länderna Turkiet, Iran och Syrien och att de kurdiska böckerna nu är tillgängliga för kurdiska barn över hela världen kan man konstatera att svenska staten spelar en stor roll för det kurdiska språkets utveckling. Sammantaget betyder det att kurderna i Sverige funnit en plats där de kan utveckla såväl sina språkliga som sina litterära traditioner. Det innebär även att den kurdiska identiteten och kulturen förstärkes.

4 Sammanfattning
Den teoretiska grunden för uppsatsen är att etniciteten och nationen, nationalismen och den kurdiska diasporan på ett specifikt sätt anger de ramar inom vilken den kurdiska identitets förändring sker. Nationalismen är sedd som en generell idéströmning som försöker påverka kurderna att vara på ett visst sätt. Diasporan är en beskrivning av den folkvandring som kurderna blivit påtvingade. Den styr de förutsättningar under vilket nationalismen försöker förändra och forma etniciteten. Det faktum att en stor del av kurderna förlorat kontakten med det kurdiska territoriet får vissa följdverkningar. En av dem är att kommunikationens roll vid etnicitets- och nationsbildningen ökar.

Den kurdiska diasporan har varit en skådeplats för den nationalistiska kampen. I Tyskland har till exempel den kurdiska nationalismen arbetat som en motkraft mot assimileringen av kurderna i det tyska samhället. Den andra generationens kurder som växte upp i Tyskland blev inspirerade av nationalisterna som bärare av den kurdiska identiteten. Det faktum att kurderna lever mitt i Europa har även varit en bidragande faktor till att kurdfrågan har lyfts upp på den internationella dagordningen. Den moderna kommunikationsteknologin innebär en stor förändring när det gäller möjligheten till skapandet av den kurdiska nationen. Kurderna har använt TV-satelliter för att skapa och forma den kurdiska nationen. Genom TV-satelliters inflytande har kurdiskan standardiserats och blivit ett språk som fått en större del i det officiella och politiska livet. Den kurdiska litteraturen har i Sverige upplevt ett uppsving. Till exempel det antal kurdiska böcker som givits ut i Sverige de senaste decennierna är nästan fyra gånger så stort som det antal som givits ut i Turkiet. Detta innebär i sig en förändring av den kurdiska identiteten då den tillförts en ny arena för litterär utveckling.

5. En avslutande diskussion
Jag återkommer till den centrala fråga i uppsatsen rörande vad diasporan innebär för kurderna. Diaspora innebär en förändring av den kurdiska identiteten. En förändring som har resulterat i förstärkningen av den kurdiska gemensamma identitets tillhörighet. Detta betyder att de statliga möjligheter för kurderna t ex i Sverige och uppkomsten av de kurdiska TV-satelliterna i Europa har inneburit en sorts kulturell revolution för kurder. Programminnehållet av de kurdiska TV-satelliterna visar att det sker en förnyelseprocess av den kurdiska kollektiva identiteten genom kurdiska medier. Detta innebär att den lokala identiteten förändras i både Kurdistan och diaspora. I enighet med Martin Van Bruinessen kan man kalla de kurdiska TV-satellitkanalerna för en succé för kurderna och som början på en nationsbildningsprocess.

Den moderna kommunikationsteknologin innebär en stor förändring när det gäller möjligheten till skapandet av den kurdiska identiteten. Kurderna har använt satelliterna för att skapa och forma den kurdiska identiteten. Satelliter har lett till att den nationella solidariteten stärkts hos kurder och skapat en bro mellan kurder i Kurdistan och kurder i diasporan. Till och med kurderna som hade isolerats från varandra genom olika gränsdragningar i Mellanöstern kan nu se andra kurder från andra delar av Kurdistan. Här i enighet med Gellner kan påstås att kurderna har ’politiskt motiv’ och ’vilja’ att bli en nation och deras kultur överleva som ”nationens” kultur. Denna nation eller ’den föreställda gemenskapen’ med Anderssons ord skapas och förverkligas av kurderna med hjälp av den moderna teknologin som TV-satelliter och Internet i diaspora.

Med detta kommer jag till en slutsats som bygger på ett samspel mellan den kulturella och den politiska nationalismen i förhållande till den kurdiska moderna nationalismen. Den kulturella inslaget som språk, tradition och seder har stort betydelse som driftkraften bakom den politiska kurdiska nationalismen. Det kan påstås att det är svårt att urskilja mellan politisk och kulturell nationalism när gäller den kurdiska nationalismen. Den kulturella nationalismen kan lägga grunden för den politiska nationalismen som i sin tur kan förstärka den kulturella nationalismen eller skapa en helt ny kulturell nationalism. Den nya skapade kulturella nationalismen i sig är en produkt av den politiska nationalismen.

6. Bilagor
Bilaga 1: Antalet kurder i Europa
LAND ANTALET KURDER
Tyskland 500 000 – 600 000
Frankrike 100 000 – 120 000
Holland 70 000 – 80 000
Schweiz 60 000 – 70 000
Belgien 50 000 – 60 000
Sverige 25 000 – 30 000
Storbritannien 20 000 – 25 000
Grekland 20 000 – 25 000
Danmark 8000 – 10 000
Norge 4 000- 5 000
Italien 3 000- 4 000
Finland 2 000- 3 000
Total 862 000 – 1 032 000
Källa:kurdiskainstitutet i Paris (Institut kurde de Paris) http://www.institukurde/org/ikpwebs/diasp/dhome/htm[2003-05-05]

Bilaga 2: Olika programkategorier på MED-TV sända mellan 981001 och 981101

Kategorier Antal Minuter Procent
Dokumentär 9 1561 5 %
Barn 31 2553 6 %
Utbildning 22 1066 3 %
Ungdomar 4 264 1 %
Nyheter 31 5682 17 %
Kvinnor 4 205 1 %
Kultur 20 2100 6 %
Musik 31 7945 24 %
Presentation 31 166 1 %
Historia 29 65 ----
Samhällsliv 24 3028 7 %
Debatt 15 2219 6 %
Religion 9 290 1 %
Dagspolitik 18 1621 5 %
Diverse 26 5682 17 %
Total 266 33560 100 %
Källa: Med Broadcasting Ltd, Bryssel, 1999
Bilaga 3: Antal kurdiska böcker som publicerats i Sverige jämfört med Turkiet
År

Utgivning i Turkiet Utgivning i Sverige
1980 - 4
1981 - 13
1982 - 9
1983 - 12
1984 - 10
1985 - 16
1986 - 18
1987 - 16
1988 - 28
1989 - 21
1990 3 22
1991 13 24
1992 20 22
1993 18 27
1994 17 36
1995 13 35
1996 9 47
1997 8 36
Total 101 396
Källa: Tayfun 1998: 42

7. Käll- och Litteraturförteckning

Litteratur:
Andersson B, i Sörlin Sverker (red), 2001. Nationens röst: texter om nationalismens teori och praktik, Stockholm, SNS förlag.
Castles, Steven & Miller, Mark J, 1998. The Age of Migration – International Population Movements in the Modern World. Wiltshire: Palgrave Publishers Ltd.
Gellner i Sörlin Sverker (red), 2001. Nationens röst: texter om nationalismens teori och praktik, Stockholm, SNS förlag.
Gellner, Ernest, 1983. Nations and Nationalism. Worcester: Blackwell
Hassanpour A, "Satellite footprints as national borders: Med-TV and the extraterritoriality of state sovereignty," Journal of Muslim Minority Affairs, Vol. 18, Nr.1, 1998, sid. 53-72.
Hassanpour A, 1992. Nationalism and Language in Kurdistan 1918- 1985. San Francisco: University Press San Francisco
Romanucci, L, 1995. Ethnic Identity: Creation, Conflict and Accomendation. Kompendium, Sociologiska Institutionen, Uppsala Universitet.
Sörlin Sverker (red), 2001. Nationens röst: texter om nationalismens teori och praktik, Stockholm, SNS förlag.
Smith A i Sörlin Sverker (red), 2001. Nationens röst: texter om nationalismens teori och praktik, Stockholm, SNS förlag.
Tayfun, M, 1998. Kurdiskt författarskap och kurdisk bokutgivning, (bakgrund, villkor, betydelse) Stockholm: Apek Förlag
Tägil, Sven (red.), 1993. Den Problematiska Etniciteten – Nationalism, Migration och Samhällsomvandling. Malmö: Lund University Press
Van Bruinessen, Martin, 1999. The Kurds in movement: Migrations, Mobilisations, communikations and The Globalisation of the kurdish question, Tokyo: IASP University of Tokyo.

Källor:
Med Broadcasting Ltd, Bryssel, 1999
Presstödsnämnden, Minoriteternas medier, Stockholm, September 2002
SOS-rapport 1999:6